Vikens Idrottsklubb, VIK
Under tidigt 1900-tal kom Vikens ungdomar att börja visa intresse för fotboll, om än inte i organiserad form. Det spelades boll på Fäladen, vid Anläggningen, skolbacken vid Bäckaskolan, på August Anderssons lycka samt på Gåsatäppet, olika platser där det kunde placeras ut några stenar eller pinnar för att markera mål.
Det gällde att hålla sig väl med den av pojkarna som hade en fotboll. En stor och tung av läder, storlek nr 5, som inuti sig hade en gummiblåsa. Gummiblåsan blåstes upp med cykelpump och stoppades in i läderbollen, som sedan syddes igen med lädersnöre i de redan färdiga hålen.
Ungdomarna ordnade själva matcher och mötte likasinnade från Sjölängorna i Höganäs, Allerums norra skola, Gödstorp samt sommargäster i Viken. Anders Gernandt, sedermera känd hästkommentator från TV, spelade i badgästlaget.
Redan 1910 bildade ungdomarna ett lag som de döpte till Vikingarna. Dokumentation kring detta saknas. Att det inte blev någon fotbollsförening i Viken tidigare kan ha berott på byns karaktär av sjöfartsort – de flesta pojkarna var till sjöss sommartid. Men så kom krisåren i slutet av 1920- och början av 1930-talet och vikenungdomarna kände sig mogna att bilda en fotbollsklubb. Att de hade blivit portförbjudna i Godtemplarhuset påskyndade klubbildningen. Den 12 februari 1933 samlades de på Café Vibo, där de beslutade att bilda Vikens Idrottsklubb, VIK. De beslöt också att de skulle spela i vita tröjor och blå byxor. Den första dressen var dock svart och grönrandig eftersom den inköptes av några domstenspojkar.
För att få stadga i sin styrelse kontaktade pojkarna byns skollärare, Rune Lindskog, och valde honom till ordförande. Det var viktigt att organisera sig och klubben sökte inträde i Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund och Skånes Fotbollsförbund. Klubben hyrde mark i Norra Hage, i hörnet av Ekstubbevägen och landsvägen. Det byggdes klubbstuga med omklädningsrum, kiosk och mötesrum av en byggmästare, som sedan hyrde ut stugan till klubben. Ur en handgrävd brunn hämtades vatten och lagen tvättade sig i zinkbaljor. Fotbollsplanen klipptes, i likhet med andra planer på den tiden, med handgräsklippare. ”Fotbollsplanen”, som den kallades fungerade fram till 1952, då den flyttades till södra Viken till den plats där den finns idag, Vikvalla. I samband med flyttningen till den nya anläggningen såldes klubbstugan till Vikens Tennisklubb för att ställas upp vid de tennisbanor, som låg där servicehemmet Vikhaga ligger idag.[1] Den nya fotbollsanläggningen hade föregåtts av många förhandlingar. På den gamla ”Fotbollsplanen” skulle det byggas villor. År 1947 togs beslut om att ny idrottsplats skulle anläggas och 1952 invigdes Vikvalla, ungefär samtidigt som Viken uppgick i Väsby storkommun.
Klubbens första match spelades mot Arilds GIF och vanns med 2-1. De första åren spelades matcher mot de övriga lagen i närområdet i den s. k. Kullaserien. År 1935 kom klubben med i Skåneserien div. III, två år senare i div. II. 1940 blev ett bekymmersamt år för VIK med beredskap, bensinransonering och många spelare ”någonstans i Sverige”.
År 1953 kom klubbens hittills största framgång, då de kvalificerade sig för den högsta Skåneserien div. I. I mitten på 1950-talet lades seriesystemet om och VIK hamnade i det nationella systemet i div. V. Därefter har klubben hållit till i de lägre serierna. Några år utmanade klubben lagen i div. IV, men i övrigt har det mestadels rört sig om div. V och div. VI. Utöver det vanliga seriesystemet har man deltagit i olika cuper som Kullaalliansen och den populära NST-cupen. I denna cup var laget speciellt framgångsrikt 1985, då det gick till final. Många av de bästa lagen var utslagna. Finalen stod mellan VIK och Borstahusen på Olympia i Helsingborg. Trots att det delades ut 2 500 flygblad i Viken, samt ordnades buss för supportrar, blev det förlust.
Efter att över tid ha gjort några idrottsresor till Tyskland gjorde klubben 1991 en storsatsning med träningsläger i Garda i norra Italien. Med italienproffset Thomas Brolin som ciceron besökte VIK hans lag Parma, en spännande upplevelse för många.
Ungdomsavdelningen har, som i många andra småklubbar, varit det stora glädjeämnet. Från att 1948-1952 bara bestått av ett enda pojklag växte verksamheten till att under 1960-1970-talen bli en stor ungdomsavdelning med många åldersklasser. År 1962 engagerades Stig Ståhl som ledare för ungdomarna. Han skulle betyda mycket trots sin tuffa och hårda stil, såväl på träning som på match. På 1960-talet fick han god hjälp av bröderna Bertil och Gösta Paulsson och ungdomsfotbollen utvecklades. Seriesegrarna lät inte vänta på sig. Sammanfattningsvis kan sägas att ungdomsfotbollen rotade sig på 1960-talet, blomstrade på 70-talet och växte sig allt starkare på 80-talet, då också flickfotbollen kom igång på allvar. Flickorna hade deltagit i knatteserien tidigare, men nu kom både ett F14- och ett F16-lag igång på allvar. Många spelare har gått vidare till juniorlag och sedan till seniorlagen.
Andra idrotter i Viken
Vid mitten av 1930-talet var gångsport populärt. VIK deltog i olika gångtävlingar. Hyllingemarschen, Höganäs runt och Hasslarpsgången var några av tävlingarna. I Viken anordnades under krigsåren Riksmarschen. Allmän idrott, efterhand fri idrott, förekom både på ”Fotbollsplanen” och på Vikvalla, om än i begränsad omfattning. Vid Vikvallas invigning anordnades friidrottstävlingar i löpgrenarna 100 m, 800 m och 1500 m. Inom klubben anordnades terränglöpningar efter fotbollssäsongen. I klubben har man också spelat damhandboll och på senare tid även innebandy.
Bordtennis i Viken
Bordtennis har varit en av VIK:s främsta vinteraktiviteter. Denna verksamhet inleddes 1944. Bäckaskolans slöjdsal, sedan en källarlokal och sedan skolans gymnastiksal, var tränings- och tävlingsplatser. Duktiga spelare under 1940- och 50-talen var Folke Tullberg, Lennart Bengtsson, Erik och Harald Engström och Hans Wikdahl. På 1970-talet försvarade Lars Bendixen, Christer Älglid och Göran Tullberg pingistraditionen.
Ekonomi
Sommarfesterna i Viken gav efterhand ett bra ekonomiskt tillskott till VIK. År 1936 ville Vikens Frivilliga Brandkår ha en samarbetspartner till en sommarfest i Vikens Parkanläggning. Första arrangemanget, en helg i juli, kunde börjat bättre. Hela lördagen öste regnet ner och endast några hundra personer trotsade vädret. Söndagens sol räddade tillställningen och sommarfesterna skulle bli en institution för vikenborna. När Viken slogs samman med Väsby kommun fick sommarfester inte längre hållas i Parkanläggningen. VIK fortsatte festerna i egen regi och på andra ställen – Gamla fotbollsplanen, hamnen, havsbadet, och senare Gåsatäppet blev lyckade festplatser.
I samband med sommarfesterna anordnades festtåg genom Viken, i vilka man försökte spegla såväl lokala som nationella skandaler och händelser. Festtågen var populära och drog mycket folk. Många kända artister engagerades vid sommarfesterna. Under 1930- och 40-talen spelades också ”revycabaréer” i samband med årsfesterna på Vikens Hotell. Lokala förmågor skötte underhållningen. År 1946 lät rubriken: ”VIK-Amatörernas Revy-Cabaret. Gammalt och Nytt. Glädjeyttringar i två halvlekar med 22 anfall”.
År 1993 skrevs, i likhet med de andra fotbollsklubbarna i Höganäs kommun, ett skötselavtal, vilket innebar att klubben mot ersättning själv fick sköta sin idrottsplats och byggnader.[2]
John Oltin
VIK:s hedersordförande John Oltin, som vi i annat kapitel mött som politiker och hembygdsman (se sid.___) tillhör de stora idrottsledarna på Kullahalvön. Han var visserligen inte styrelsemedlem när klubben startade men senare ordförande i flera omgångar och flitig deltagare i klubbens styrelsearbete.[3]
Bowling i Viken
När orken tröt på fotbollsplanen började ett gäng ur VIK, med Karl Möller och Lennart Lindfors som drivkrafter, att se sig om efter andra aktiviteter. Läderbollarna byttes ut mot hårda klot och 1967 bildades en bowlingsektion inom VIK. Efter några inledande år med enbart manliga utövare kom kvinnorna med: 1974 fanns 23 manliga och 11 kvinnliga utövare. Intresset ökade och det blev snart seriespel. Laget började i div. VIII men efter några andraplatser och serieomläggning tävlade laget i div. V. Träningsmöjligheterna var begränsade och fanns inte ens i bygden utan Kullahallen i Helsingborg blev tränings- och tävlingsplats. På grund av dessa begränsade träningsmöjligheter kunde sektionen inte starta någon ungdomsavdelning.
Drömmen om en bowlinghall i Höganäs kommun såg ut att bli verklighet med projekteringen av den nya Sporthallen i Lerberget. Bowlingspelarna i VIK fick möjlighet att påverka utformningen av hallen. De största individuella framgångarna hade Karl Möller och Lennart Lindfors som blev mästare i den prestigefyllda HD-cupen. Jubileumsåret 1977 firades med en jubileumstävling i Helsingborgs Bowlinghall. År 1979 ägnades åt att planera för överflyttningen till Sporthallen i Lerberget inför följande års invigning. Föreståndare för bowlinghallen var Lennart ”Målle” Lindberg, med mångårigt spelarförflutet i allsvenskan och även med landslagsmeriter. Hallen var med sina åtta banor och nya tekniska utrustning en av de modernaste i landet. Herrarna hade krönt sin vistelse i Kullahallen i Helsingborg med en serieseger och fick börja spelet i den nya hallen i div. IV. Damerna kämpade i div. V.
Den 10 maj 1984 beslöt årsmötet för bowlingsektionen att den, med ekonomiska motiv, skulle gå ur VIK och bilda en egen förening. Den nya föreningen skulle heta Vikens Bowlingklubb.[4] Den nya klubben fick en god början med en serieseger och avancemang till div. II. Damernas serie gjordes om och det blev div. IV-spel ända fram till 1990-91, när damspelet lades ner. Herrarna vann sin serie 1990-1991 och gick upp i div. I. Året efter hamnade laget på en meriterande femteplats. När bowlingen i Viken 1997 firade trettioårsjubileum möttes dagens lag och ärrade kämpar från starten 1967.[5]
Gymnastikföreningen Vikeningarne, Viken
Gymnastikföreningen Vikeningarne har sina rötter i VIK. Redan från VIK:s start 1933 bedrev klubben herrgymnastik. Passen leddes då av Rune Lindskog, något år senare av Karl-Oskar Zerman. Då ingen ny ledare efterträdde Zerman blev det ett flerårigt uppehåll i verksamheten. På på initiativ av Vikens legendariske frisörmästare Göte Svensson togs herrgymnastiken åter upp på idrottsklubbens program vid 1960-talets början. År 1963 bildades så den gymnastikförening som då kallades Vikeningarna. Lokal var Bäckaskolans nybyggda gymnastiksal. Som förste ledare engagerades idrottsläraren Jan H. Svensson, vilken under tio år ledde övningarna. År 1991 blev föreningen självständig och utgjorde alltså inte längre en sektion inom VIK. Redan tidigare, omkring 1970, hade föreningen av någon icke säkerställd anledning, bytt namn vill Vikeningarne. Lördagsgymnastiken leddes efter 1973 av idrottsläraren på Kullaskolan Ulf Hägglund.
Nuvarande lokaler för aktiviteterna är Vikenskolan och Höganäs Sportcenter. Under sommaruppehållet samlas man på Kullaberg för löpning eller promenad, kombinerat med bad vid Solvik i Mölle. Många medlemmar har genom åren deltagit och deltar än i olika motionslopp. Bland aktiviteterna kan nämnas Vasaloppet, maratonlopp på skilda platser, Lidingöloppet, Göteborgsvarvet, Vansbrosimningen och Vätternrundan. Föreningens aktiviteter har genom åren i ord och bild gediget dokumenterats i ett antal volymer.[6]
[1] Den blev senare klubbstuga för Vikens Optimistjolleklubb i hamnen.
[2] Vikens IK:s jubileumsskrift 1933-1993.
[3] Inge Jolfson. Se vidare s.___
[4] Utdrag ur handlingar och tidningsurklipp från VIK:s bowlingsektion.
[5] Intervju med Simon Ståål, f. d. sekreterare i Vikens Bowlingklubb.
[6]Från sammanfattning av Stig Ewaldson, mångårig medlem i Vikeningarne.
Utdrag ur Höganäs Kommuns bokverk, Kullahalvön mellan istid och kommunreformer. Idrotten på Kullahalvöns landsbygd av Inge Jolfson.
