Kullabygdens Ryttareförening
Hästintresset på landsbygden var stort i mitten av 1930-talet. Antalet traktorer hade ökat i jordbruksdriften och tagit över mycket av hästens tunga arbete. Rickard Nelson från Stjärnelund och Henry Olsson från Måarp cyklade till Bjärbolund och uppvaktade löjtnant Axel Brunnström om att starta en ryttareförening. Ärendet togs upp på Lantbruksklubbens möte i Höganäs. Det utlystes ett sammanträde på Mjöhults hotell och den 4 oktober 1936 bildades Kullabygdens Ryttareförening. Föreningen anslöt sig till Skånska Lantliga Ryttareföreningars Centralförbund för att få bidrag. Av föreningens stadgar § 6 framgår att:
Föreningen består av aktiva och passiva medlemmar, vardera berättigade att utöva en röst. Styrelsen bestämmer över antagande av nya medlemmar. Medlem kan bli varje god medborgare som hyser intresse för ridsporten, hästar och hästavel.
Föreningens instruktörer hade ända fram till 1970-talet företrädesvis militär bakgrund. Föreningens knytning till ett militärt synsätt synes skymta i stadgarnas
§ 8:
Varje medlem som deltager i ridundervisningen, är skyldig att fem minuter före fastställd tid infinna sig med utvilad häst i god puts på överenskommen plats. Böter för förfallolöst uteblivande kunna av styrelsen ådömas den försumlige.
Föreningen hade en del motigheter under de första decennierna. År 1938 härjade mul- och klövsjukan i Kullabygden, vilket begränsade rörelsefriheten. När sedan andra världskriget bröt ut blev både manskap och hästar inkallade.
Tävlandet började redan 1938. År 1942 genomfördes det första tävlingsbesöket på Flyinge. De tävlande red sina hästar till järnvägsstationen i Kattarp. Tåget tog häst och ryttare till Kävlinge. Där hyrdes vagn av en lantbrukare och en av tävlingshästarna spändes för vagnen. De andra fem red från Kävlinge till tävlingsplatsen. Inte enbart hopptävlingar rymdes i verksamheten. I Strandbadsskogen arrangerades en uppvisning, som drog 1 500 betalande åskådare och hade karaktär av folkfest. Strandbadsskogen var också tävlingsplats under några år, i övrigt flyttade tävlingsarenorna runt i Kullabygden. År 1950 hade föreningen sina tävlingar på Vilan i Ängelholm och i Kattarp.
Mot slutet av 1950-talet kom en svår tid för hästintresset i Sverige. Hästarna fick allt mindre användning i ett allt mer motoriserat samhälle. Kavalleriregementena avhästades, remontuppfödningen minimerades och antalet hästar på landsbygden sjönk drastiskt. Även ridsporten i Kullabygden drabbades men tack vare idogt arbete och eldsjälar som Agne Gudmundsson, Torsten Gustavsson, Åke Bengtsson och övriga styrelsemedlemmar lyckades föreningen överleva.
I slutet av 1960-talet tog ungdomsverksamheten fart och ponnyekipagen började växa i antal. Hästsporten blev efterhand mindre präglad av män och militära förebilder och alltmer ett intresse bland flickor. Ridflickornas era inleddes. Föreningen fostrade bland annat blivande VM-kuskar som Christer och Jan Erik Pålsson. Under tiden fortsatte man att skifta mellan olika tränings- och tävlingsplatser. Föreningen började 1968 nyttja Helsingborgs ridhus och snart dök tanken om en egen ridanläggning upp. År 1975 lät man inköpa ett nedmonterat ridhus, men frågan var det skulle kunna sättas upp kvarstod. Det nedmonterade ridhuset såldes därför vidare till Viarps Ridklubb. År 1979 inleddes samarbetet med nybildade KUSK, (Kullasällskapet för körning, se nedan under Brunnby) och för första gången anordnades Hästens Dag.
År 1983 byggde Lars-Erik och Ina Nilsson ett kombinerat växthus och ridhus som föreningen under icke odlingstid fick tillgång till. I hästentusiasternas bakhuvuden malde likväl tanken på att skaffa något eget. År 1988 bildades Kullabygdens Ridhusförening och 1989 stod det första ridhuset färdigt i Äsperöd. Ett omfattande oavlönat ideellt arbete och stöd från kommunen var förutsättningen. Arbetena fortsatte för att följande år få den första utebanan vid ridhuset färdig. Under nittonhundratalets sista år byggdes ett nytt ridhus och ridskolan kom igång på allvar.
Satsningarna på ungdomarna gav resultat. Elitlaget i ponny vann Allsvenskan och kvalificerade sig till Stockholm Summergames. Där red laget hem SM-guldet i lagdressyr under ledning av Gunilla Gustavsson. Även en lagvinst i Skånska mästerskapet tillhörde samma lags meriter.[1] De största individuella framgångarna får tillskrivas systrarna Sjögren. Maria har 2 silvermedaljer i SM och Sofia 3 guldmedaljer. Båda har ingått i landslaget med en guldmedalj i Finland som bäst. Sofia har segrat i prins Carl Philips pris i Globen och varit Sveriges vinstrikaste ponnyryttare 3 år i följd på C-ponnyn Spirit av Dito, ett rekord som hittills varit oslagbart.
Utöver tränings- och tävlingsverksamhet arrangerar KRF årligen en Hubertusjakt. Jakterna rids på en i förväg förberedd bana till skillnad från ursprungliga jakter i England, där rävspåren styrde färdvägen. Initialt reds jakterna till stor del på medlemmarnas marker men under en period även på Kullaberg. Numera går starten från Jonstorp och följs av en slinga på ett par mil i omgivande terräng och avslutas med sopplunch och samkväm på Unnarp. Deltagarantalet brukar ligga på mellan 30-40 ekipage som verkligen uppskattar en unik naturupplevelse första helgen i november.[2]
Ryttarföreningen har inte varit ensam om att arrangera ridskolor. På flera ställen i Kullabygden, har det bedrivits ridundervisning, exempelvis i Jonstorp med sommarverksamhet ovanför Bökebäck under ledning av Marianne Kullenberg.
[1] Kullabygdens Ryttareförenings jubileumsskrift 1936–1986; Kullabygdens Ryttareförenings jubileumsskrift 1936-2006.
[2] Intervju med Ulf Gudmundsson, f. d. ordförande i Kullabygdens Ryttareförening.
Utdrag ur Höganäs Kommuns bokverk, Kullahalvön mellan istid och kommunreformer. Idrotten på Kullahalvöns landsbygd av Inge Jolfson
