Vikens tennisklubb, VTK
Det har spelats tennis i Viken ända sedan 1900-talets början. På Fäladen, nordväst om kyrkan, spelade damer i långklänning och herrar i kostym. Omkring 1930 byggde kapten Axel Lewold på privat initiativ, och i kraft av kommunalt inflytande i byn, Vikens första permanenta tennisbana på det s. k. Gåsatäppet, dvs. där Vikhaga nu ligger. Området var då orörd fäladsmark. Det var huvudsakligen sommargäster från huvudstaden som använde banan. Banhyran var 1:50/timme. År 1932 noterade man 800 speltimmar och det framgår av räkenskaperna att Axel Lewold gjorde en bra affär på sina tennisbanor.[1] År 1933 anlades ytterligare en bana på platsen. Det skulle dock dröja med tennis i organiserad form. År 1952 bildades Vikens tennisklubb (VTK) som 1956 upptogs som medlem i såväl Skånes Tennisförbund som Svenska Tennisförbundet. År 1962 invigdes två nya tennisplaner på den plats, där de gamla banorna legat. Tennisstjärnorna Torsten Johansson och Sven Davidsson invigningsspelade och ambassadören Gunnar Jarring invigningstalade.
Tennisintresset i Viken växte med Björn Borg-effekten och vid 1970-talets mitt hade VTK femhundra medlemmar. Kring tennisbanorna kretsade mycket av samhällets sociala liv. Det blev också storsatsning på ungdomar. År 1976 byggdes de tre banorna om med gummiasfalt. Med ett dubbeltält över två banor kunde det spelas tennis året om. Vikenspelen, en stor tennisturnering i klubbens regi, omfattade 24 klasser och hade hög tennisstatus. Klubbens storhetstid låg mellan 1975-1980. År 1980 började dragkampen om en tennishall i samband med att servicehemmet Vikhaga skulle byggas. Tennishallen byggdes i Lerberget och tennisbanorna flyttades ut till egen anläggning vid Vikenskolan. På denna plats fick tennisklubben några svåra år, men vid millennieskiftet tog tennisintresset åter fart.[2]
[1] Intervju med Stig Ewaldson, vikenkännare.
[2] Utdrag ur Vikens Tennisklubbs jubileumsfolder 1952-2012 signerad Olof Engvall.
Utdrag ur Höganäs Kommuns bokverk, Kullahalvön mellan istid och kommunreformer. Idrotten på Kullahalvöns landsbygd av Inge Jolfson.
