Wikens Båtselskap WBS
I Viken har det funnits flera båtklubbar under årens lopp. En av de första var VOK, Vikens Optimist Klubb, som började före WBS, nämligen redan 1959 under ledning av sjökaptenen Karl Quiding, som med fast hand höll ordning på ungdomarna. VOK blev senare VOKK, Vikens Optimist och Kappseglings-Klubb, och gick 1986 in som en ungdomssektion i WBS. Vikens Snipe Fleet 324, startades redan före 1959 med Svend Rantil som intiativtagare. Snipe-flottiljen hade en kort men intensiv verksamhet, som avslutades med ett öppet nordeuropeiskt mästerskap 1967. Då omvandlades klubben till VKK, Vikens Kappseglingsklubb eftersom de ungdomar som vuxit ur Optimistjollarna började segla andra båttyper än Snipe, exempelvis E-jolle. År 1971 arrangerade man till exempel EM för Flying Junior. På 1970-talet gick VKK upp i VOK, som då alltså blev VOKK.
I Vikens hamn styrdes under 1960-talet nästan all maritim verksamhet av tre kaptener: sjökapten Karl Quiding i VOK, sjökapten Bror Malmsten i WBS och flygkapten Börje Reuter, även han med gedigen maritim bakgrund. Den under 1960-talet angelägna klubbhusfrågan kunde lösas genom att man 1964 hyrde galeasen Polstjernan. Samtidigt fick man fler båtplatser. Polstjernan avvecklades 1968. Tillsammans med Vikens Idrottsklubb tog man istället över en sjöbod eller mangelboden, som den också kallades. Efter renovering var Galejan under 1970-, 80- och 90-talen WBS klubbhus. Galejan hyrdes ut till olika krogar och gav därigenom WBS ett ekonomiskt tillskott. VOK:s gamla stuga, som man övertagit från Vikens Tennisklubb, rustades upp till WBS klubbhus (sedan 2011 har man ett nytt klubbhus). Kullaseglingen blev WBS stora arrangemang. Redan andra året startade ett 50-tal båtar. Som mest var man närmare 200 båtar. Kullaseglingen arrangerades tillsammans med klubbarna i Helsingborg och Råå. Svinbådans fyr, som 1960 ersatte fyrskeppet Svinbådan, har under hela WBS historia varit ett kärt rundningsmärke på kappseglingarna. WBS har idag en intensiv ungdomsverksamhet med Optimistjolleskola om somrarna. Ungdomarna får lära sig grunderna i att segla. Föreningen har duktiga instruktörer. Utan dessa skulle WBS inte kunna leva vidare. Återväxten är vid millenniumskiftet god.[1]
[1] Från sammanfattning av Olle Lindskog, en av eldsjälarna i WBS.
