Höganäs Gymnastikförening
Gymnastik för män och kvinnor
Jag minns det som om det vore i går, när Wilhelm Nilsson och jag besökte kapten Nordenfelt för att utverka tillstånd att disponera gamla Tivolisalen för övningarnas bedrivande. Vi stodo i stram givakt inför den populäre bolagschefen, som kort och militäriskt uttalade sitt gillande till vårt beslut att bilda en gymnastikförening. Hans första fråga var emellertid om vi hade några stadgar, och jag framlade ett förslag som polis Gröön givit mig. Efter några ändringar och tillägg erhölls tillstånd att börja övningarna i Bolagets nämnda lokal. [1]
Detta var början till Höganäs Gymnastikförening (HGF), då några unga män, anställda vid Bolaget, den kalla vinterkvällen den 4 januari 1896 samlades i Tivolihuset och beslöt starta en gymnastikförening. [2] De ändringar som Åke Nordenfelt krävde var att föreningen endast skulle vara till för fast anställda vid Bolaget. Medlemsantalet fick heller inte överstiga 30 personer. Kraven på medlemmarna var stora: ”Medlem, som genom otillbörligt uppförande inom eller utom föreningen, skadar dess anseende, vare efter pröfning af styrelsen, från föreningen skild ” stod det i stadgarnas §16. Medlem som uteblev från övning utan att anmäla detta fick böta 15 öre och den som kom för sent till övning fick böta 10 öre. HGF:s förste ledare var f. d. artillerikonstapeln Frans Wittström, sedermera polis. Åren 1900-1914 fungerade fanjunkaren, sedermera brandchefen i Helsingborg, Holger Rosenkrantz som ledare.
Att föreningen inledningsvis ingick i en patriarkal struktur tydliggörs i en återblick från 1936:
(---) man skulle nästan kunna säga, att Gymnastikföreningen var en bolaget underlydande förening, helt beroende av dess nåd och vilja och av det ekonomiska stöd, som lämnades därifrån. Då kapten Nordenfelt exempelvis hade någon privat tillställning, hände det allt som oftast, att de arbetare, som tillhörde gymnastikavdelningen, fingo bud att lämna sitt arbete för att ”uppträda” vid dessa tillfällen.[3]
Under nära tre decennier användes Tivolisalen som övnings- och uppvisningslokal med ribbstolarna placerade under läktarna och bomställ nedfällda i golvet. Dusch fanns inte i byggnaden. Tillgång till sådan fick inte medlemmarna förrän 1927, då verksamheten flyttades till den nybyggda Eric Ruuthsskolans gymnastiksal. Kommunala mellanskolans/Samrealskolans gymnastiksal, färdig 1921, var också övningslokal, bl. a. under andra världskrigets beredskap, då Eric Ruuthskolan användes för militära ändamål.
Sabelfäktning stod på programmet under föreningens tidiga år och 1899 upptogs både fotboll och idrott på programmet. Dessa sportgrenar övergick efter hand till andra föreningar.[4]
Även om Nordenfelt var föreningen behjälplig med ekonomiskt stöd ordnades det danstillställningar, ”kattagillen” samt maskeradbaler. År 1903 anordnades en maskerad utöver det vanliga. Kläder lånades i Helsingör. Det kom så mycket folk till Tivolisalen att läktarna höll på att ”braka ner”.[5]
Efter hand släpptes kraven på bolagsanställning och maximalt antal medlemmar, varefter föreningen kunde växa. När kvinnorna vann inträde i föreningen är oklart. Det förekom tidigt en ”Höganäs Kvinnliga Gymnastikförening”. Enligt HGF:s protokoll startade den kvinnliga avdelningen 1920, men troligtvis har kvinnor varit med redan före 1914. Den yngre generationen trängde på och 1915 startades en ”ynglingavdelning”, 1920 en manlig motionsavdelning och 1930 en kvinnlig motionsavdelning. I mitten av 1940-talet utökades föreningen med en flick- och gossavdelning.
För att möjliggöra sommarträning skaffade HGF en stuga i Strandbaden, invigd 1953. Intresset för gymnastik ökade och speciellt ungdomsavdelningarna behövde utrymme. Olika föreningar hade i likhet med HGF stora behov att kunna utöka sin verksamhet.[6] Vid en rundabordskonferens anordnad av Nyheterna 1961, redogjorde Höganäs Idrottsrings ordförande Otto Bengtsson för att det redan vid stadsbildningen 1936 fanns ett förslag att bygga en idrottshall. Kostnaderna om 108 000 kr ansågs emellertid för höga. Såväl idrottsklubbar som Höganäs stad var överens om behovet, och ett samarbete med övriga kullakommuner stod på önskelistan. Tyvärr lät idrottshallsbygget vänta på sig ända till 1979.[7]
HGF startade 1964 husmodersgymnastik riktad till kvinnor som inte tidigare deltagit i gymnastik.[8] Samma år hade medlemsantalet ökat till 605 personer varav 547 var aktiva. Antalet övningsbesök uppgick till 7 631.[9]
I november 1975 upphörde Bende Larsson med den berömda uppvisningsgruppen ”Trio Hoganas”.[10] Följande år blev hon tillfrågad av HGF om hon ville bli ledare i föreningen. Hon fick hand om en grupp flickor i 8-9-årsåldern, som hon följde till 20-årsåldern. Inom show business hade publikens gensvar avgjort vad som var bra eller inte. När tävlandet i HGF satte igång var det ett helt regelverk och domare som bestämde vad som var bra, vilket var något helt nytt för Bende. Hon gick olika kurser för att förkovra sig. Flickorna fick agera försökskaniner, men var oerhört tåliga. Efter träning och tävlande kunde de kröna sina ansträngningar med såväl ett brons som ett silver i Ungdoms-SM . Samtidigt med Bende började Eva Svinhufvud ta hand om träningen i räck, barr, hopp, fristående och bom, vilket bidrog till att tävlingsverksamheten kom igång på allvar, även det en stor händelse i föreningens historia. År 1982 gjorde Bendes trupp en uppvisning med alla de dräkter hon uppträtt i under sin karriär i Trio Hoganas. Efter att ha avslutat flickverksamheten tog hon över motionsgruppen efter Inga Bergström. Bende var också förbundsdomare under en 20-årsperiod.
Gymnastikens Oscar var en annan form av tävlande, där det blandades show och gymnastik. HGF deltog i dessa mästerskap. Den skånska versionen kallades för Skonscar. Det sistnämnda vanns av HGF 1983. På samma tema tävlade fyra flickor som kallade sig för ”Bendlarna”. Bland annat ställde de upp i en tävling som kallades för Nya ansikten.
Ända från föreningens tillblivelse hade man haft uppvisningar. Till dessa kom enbart anhöriga. Bende lanserade idén att göra julshower för att höja intresset. Detta började i blygsam omfattning med Peter Pan 1993. Intresset från föreningen och allmänheten ökade och därmed också kraven att bli bättre. Numera är Höganäs Gymnastikförenings julshow snarast en institution.[11]
Med Sporthallens invigning 1980 fick HGF fasta lokaler. I takt med föreningens utveckling har kraven på såväl lokaler som redskap höjts. I Sporthallen var man tvungen att plocka bort redskapen efter varje tävling eller träning. Förhandlingar möjliggjorde att HGF från september 1997 fick permanent tillgång till en av Rackethallens (byggdes 1988 och invigdes 1989) fyra tennisbanor. Detta utökades snart till två banor. Därmed vågade HGF börja satsa på permanenta redskap.[12]
Föreningen var under 1980- och 90-talen mycket framgångsrik inom truppgymnastik med medaljplaceringar i både SM och NM samt en 7:e plats på EM. Sedan föreningen medvetet satsat på tävlingsgymnastik som drivkraft för ungdomar att hålla på med gymnastik har tävlingsframgångarna inte låtit vänta på sig. År 2000 hade HGF fem barn- och ungdomsgrupper, sju grupper i truppgymnastik och två grupper i artistisk
[1] Höganäs Gymnastikförenings jubileumsskrift 1896-1946 (Veteranerna-Hjalmar Ljungberg).
[2] Höganäs Gymnastikförenings jubileumsskrift 1896-1946 (Ragnar Engberg).
[3] HT 1936-01-02.
[4] L’Estrade 2002, s. 258.
[5]HGF:s minnesskrift 1896-1931.
[6] SDS, odaterat tidningsklipp från 1953.
[7] Nyheterna 1961-01-17.
[8] NST 1964-02-04.
[9] NST 1964-10-16.
[10] Se vidare om Trio Hoganas i Anders Wällheds kapitel.
[11] Intervju med Bende Larsson, 2010-08-16.
[12] Intervju Rolf Atmer, ordförande i Höganäs GF, 2010-09-21.
Utdrag ur Höganäs Kommuns bokverk, Höganäs från stenkol till millenniumskifte. Idrott o Idealism av Inge Jolfson
