Arilds Tennisklubb
Redan 1938 anlades en tennisbana bakom Rusthållargården (Hotell Arild). Underlaget var en-tous-casbana och den store entusiasten var Henry Svensson, känd lokal- och landstingspolitiker. Anläggningen drevs helt i hotellets regi. Någon organiserad tävlingsverksamhet förekom inte, men turneringar av olika slag förgyllde tennisspelandet. Den s. k. Rosett-tävlingen, där vinnarna i de olika klasserna fick rosetter, var en tidig variant. Efterhand avtog intresset och banans skötsel blev sämre. På 1970-talet återkom emellertid tennisintresset med den s. k. Björn-Borg-effekten. År 1978 uppvaktade en grupp tennisentusiaster Rusthållargårdens ledning och nådde en överenskommelse, i vilken tennisspelarna stod för arbetet och Rusthållargården för materialet. Bengt Liljeblad, också engagerad i Brunnby FF, var en av de intresserade. Arilds Tennisklubb blev därför en sektion i fotbollsföreningen, dels för att underlätta administrationen och dels för att få ekonomiskt stöd från Höganäs kommun.
År 1987 lät Rusthållargården meddela att tennisbanan skulle bli parkeringsplats. En febril aktivitet sattes igång för att få fram en lämplig plats för en ny tennisanläggning. Blickarna riktades mot Klötet, där arildsborna av tradition firade midsommar. Idén föll inte i god jord och istället riktades intresset mot Stubbarps-hållet. Med hjälp av Höganäs kommun, markägaren Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen och brukarna, men också av välvilliga sponsorer, blev det möjligt att här anlägga två tennisbanor. År 1987 bröt sig tennissektionen ur Brunnby FF och bildade Arilds Tennisklubb på riktigt. I maj 1988 invigdes anläggningen, snart döpt till Ekbacken. En av de mera populära turneringarna i klubbens regi är Arild Open. Av de duktigare spelarna i klubben märks Coco Belfrage och Erik Noltorp. Coco är också en av de stora entusiasterna för driften av tennisverksamheten.[1]
[1]www.arildstk.se;intervju med Krister Thelin.
Utdrag ur Höganäs Kommuns bokverk, Kullahalvön mellan istid och kommunreformer. Idrotten på Kullahalvöns landsbygd av Inge Jolfson
