Steglinge Bordtennisklubb
Torsten Nilsson växte upp på Steglingegården, som ägdes av Höganäsbolaget och förvaltades av inspektor Albert Sonesson. Som present fick inspektorns barn, Birgit och Lasse, ett pingpongset och ett nät spändes över matsalsbordet. Detta var inte helt i fru Sonessons smak, utan pingpong-setet åkte ut. Steglingegården stod före kriget för liktransporterna och en sirligt utsmyckad likvagn stod i en förrådsbyggnad. Efter kriget blev liktransporterna bilburna, likvagnen avyttrades och ungdomarna kunde ställa upp sitt hemmagjorda bordtennisbord i denna lokal. När inspektorn köpte bil åkte de ut i igen. Hönshuset blev ledigt, men var i stort behov av rengöring, något alla ungdomar på gården hjälptes åt med.
Vid Långaröd hade ett zigenarsällskap haft ett tivoli och när de rest efterlämnat ett antal större skivor. En sådan skiva transporterades till hönshuset på Steglingegården och sågades till pingisbord med de riktiga måtten. Höganäsbolagets tjänstemän, som spelade bordtennis i det s. k. Musikhuset på Prins Carlsgatan, hade lärt sig regler som de delade med sig av. Utanför hönshuset låg också ett antal saltglaserade höganäsrör. En viss dimension passade bra som ben till bordet. När spelet blev för våldsamt ramlade det ihop och benen gick i kras, men det fanns ett stort lager att tillgå.
Hönshuset blev väl trångt när intresset för bordtennis ökade. Det fanns endast plats för de två som spelade, något dubbelspel var det inte tal om. År 1944 var entusiasterna dock mogna att bilda Steglinge Bordtennisklubb och 1947 blev den medlem i Riksidrottsförbundet.
Hönshuset försågs med ett elektriskt lås med hjälp av spik, elektrisk tråd som löddes på spiken samt en transformator. Med en kopparplåt som bara passade på ett visst sätt kunde man öppna lokalen. Inga obehöriga fick då tillträde och inga nycklar behövdes.
Ungdomarna fick efter hand tillgång till en vind ovanpå häststallet. Med stor möda och sekunda timmer iordningställdes en funktionell pingislokal, men bara för ett bord och utan omklädningsmöjligheter. Det elektriska låset tog man med sig hit. Man skulle sätta foten på ett visst ställe under tröskeln, så öppnades dörren. Idékläckaren konstruerade också en öl- och lemonadautomat, som drog in välbehövliga pengar.[1]
År 1955 byggdes Verkstadsområdet i Höganäs. Steglinge BTK önskade större och modernare lokaler och uppvaktade Stiftelsen Höganäshem, som var huvudman för området. Efter viss tvekan och skriftväxling fick klubben här en lämplig lokal med två bord, klubbrum, dusch och toalettmöjligheter. Klubben ansökte också hos Höganäs Idrottsring om att få medel, men nekades med motiveringen att den bara var ett grabbgäng utan långsiktig framtid.
År 1957 blev klubben uppmärksammad på Ryds Marknad. De hade fått överta en ångvissla från ett av ”Lilla banans” gamla ånglok. Varje gång det blev en högvinst ljöd den tryckluftsdrivna visslan ljudligt över marknaden. Samma år bildades en damsektion, i vilken Gunda Svensson, Annie Kjellberg, Gullbritt Larsson och Gunvor Hultgren var med och försvarade klubbens färger. Idékläckaren till ångvissslan byggde också en pingisbollautomat, vilken var både praktisk och inkomstbringande. Svenska Bordtennisförbundet kontaktades och blev så intresserat att det rekommenderade andra klubbar att satsa på bollautomaten.
År 1958 arrangerade Steglinge BTK tillsammans med BTK Force ”tidernas bordtennisgala” i Tivolihuset. Till deltagare hörde bland annat världsmästarna Norikazu Fujii från Japan och Richard Bergmann från England, samt dåvarande bäste svenske bordtennisspelare Tage Flisberg. För Steglinge spelade Jan-Olle Folkesson och för Force Lennart Bengtsson. Det var alltför hårt motstånd för hemmaspelarna. Engelsmannen Bergmann vann i finalen över japanen Fujii.
Ungdomsverksamheten började ge resultat vid 1960-talets ingång. I de täta och spännande Höganäsmästerskapen, där Steglinge och konkurrenten Force varje år utkämpade hårda och jämna matcher, började steglingeungdomarna utmana och ta för sig.
Samtidigt hade styrelsen planer på en modern bordtennishall, något som dock strandade på ekonomin. Nästa projekt var att göra Godtemplarhuset på Odengatan till en ”bordtennisborg”. Byggnaden ansågs dock för dålig. Istället köpte klubben 1965 ett hus på Prins Carlsgatan. Omfattande renovering med egna insatser och egna medel möjliggjorde att klubben här kunde inviga sin egen modernt inredda pingislokal.[2]
Redan 1976 fanns på Steglinge-styrelsens dagordning ett samgående med lokalkonkurrenten Force. Inför byggandet av en ny sporthall i Höganäs under slutet av 1970-talet började de båda bordtennisklubbarna att fundera på en sammanslagning. Detta blev aktuellt först i samband med att den nya Sporthallen stod färdig 1979. Klubbarna skulle inte konkurrera om tiderna i den nya sporthallen, utan kunna göra gemensam sak. År 1979 nybildades Höganäs Bordtennisklubb med Lennart Bengtsson som ordförande. Höganäs BTK har under de senaste årtiondena varit en stabil div. I klubb. Klubben driver en omfattande ungdomsverksamhet i Sporthallen i Lerberget, där man förfogar över moderna ändamålsenliga lokaler.[3]
[1] Intervju med Torsten Nilsson, initiativtagare, eldsjäl, idékläckare och ordförande i Steglinge BTK, 2010-05-27, styrkt med tidningsurklipp och foto.
[2] Intervju med Torsten Nilsson, initiativtagare, eldsjäl, idékläckare och ordförande i Steglinge BTK, 2010-05-27. Uppgifterna styrkta med tidningsurklipp och foto.
[3] Intervju med Lennart Bengtsson, 2010-05-28 och Torsten Nilsson, 2010-05-27.
Utdrag ur Höganäs Kommuns bokverk, Höganäs från stenkol till millenniumskifte. Idrott o Idealism av Inge Jolfson
