Höganäs Brottarklubb-Att brottas med lokalproblem
Om stenkolsfyndigheterna på Tjörröd är välkända känner betydligt färre till att det vid 1900-talets början fanns en Atlet- och Boxningsklubb på Tjörröds tivoli (öster om nuvarande Höganäs Outlet).[1] Brottarklubben startades som en sektion inom Höganäs Atlet- och Boxningsklubb. Av klubben fick den nya sektionen ett skynke som stoppades med halm och fungerade som primitiv brottarmatta. Klubben återuppstod efter några års dvala år 1931, men intresset för boxning hade då svalnat och försvann från programmet. I ett tidigt skede användes namn som Orion och Kullen. När man ansökte om medlemskap i Svenska Brottningsförbundet var dessa namn upptagna och den nya klubbens namn blev därmed Höganäs Brottarklubb, bildad den 23 oktober 1931 med Arthur Malmberg som initiativtagare och primus motor.
Intresset för brottning växte snabbt. Den nybildade klubben flyttade verksamheten till Godtemplarhuset på Plöningevägen, nu Odengatan. Bristen på duschmöjligheter och viljan att ha en egen lokal medförde ny flyttning till Storgatan 41, Brorsbacke. Här, på loftet ovanpå Erik Anderssons (”Cykel-Eriks”) Cykelaffär, lade klubbens medlemmar själva in värme och ordnade med dusch- och tvättmöjligheter. Träningslokalen var dock för liten som matcharena, varför matcherna företrädesvis gick i Tivolihuset. På loftet höll man annars till under en tioårsperiod.
Dessvärre måste man lämna denna lokal och blev hänvisad att träna i Samrealskolans gymnastiksal. År 1951 ställde emellertid Folkparken en träningslokal till förfogande. Även här lade klubbmedlemmarna in vatten och avlopp, iordningställde dusch- och tvättmöjligheter samt byggde bastu. Det sistnämnda var viktigt för brottningen, inte enbart för hygien och avkoppling utan även för att kunna banta ner sig någon klass för att få ihop den slagkraftigaste laguppställningen. Matcharena blev nu Folkparkens dansbana.
År 1968 fick brottarklubben tillgång till modernare lokaler vid Köpmansgatan (Kv. Kvarnen). Klubben fick några år dispens för sin matcharena här, men fick åter övergå till att ha matcher i Tivolihuset. Vid arrangemang av större tävlingar som Fyrstads, dvs. matcher mellan fyra lika rankade klubbar, fick klubben göra nedslag även i Vikenskolan, på Brunnbygården och i företaget Ugnsbygges lokaler på norr. Vid varje matchtillfälle där inte träningslokalen var matcharena fick den tunga brottningsmattan flyttas från träningslokalen till matcharenan, ett helt företag i sig.
1980 fick Höganäs Brottarklubb egna lokaler i den nybyggda Sporthallen. Äntligen fick klubben tillgång till ändamålsenliga lokaler med gott om utrymmen som passade för brottningen. Paradoxalt nog mattades nu intresset för brottning som sport. Även för höganäsklubben blev det svårt att mönstra fulla lag. Seniorlaget tvingades lägga ner 1986 och 1988 var det färdigtävlat även för den en gång livliga och framgångsrika ungdomsavdelningen.
Redan första verksamhetsåret hade tävlingarna kommit igång. Första laget i Höganäs Brottarklubbs trikå var Arthur Persson, Arthur Malmberg, Herbert Nilsson, John Andersson, Isac Fransson och Sven Alm. Framgångarna på brottningsmattan kom inte att utebli. Bland annat har Eric Olsson blivit svensk mästare i fjädervikt (62 kg) 1966. Sven Svensson fick en bronsplats i Svenska B-Mästerskapet i Helsingborg 1958. Brodern Lennart Svensson har blivit Skånsk mästare vid ett tillfälle och har två hedrande andraplatser. Anders Thörnström och Jan Magnusson har brottat sig till bronsplaketter i Skånska Mästerskap. Henry ”Bull” Johansson blev skånsk juniormästare 1937 och Lars Lundin 1943. Jan Stark gjorde om samma bedrift 1965. Den brottare som gått flest matcher för klubben är Sven Svensson, några matcher fler än brodern Lennart Svensson, följd av Jan Magnusson.
Kända höganäsbrottare har varit Waldemar Söderblom, Laroy Månsson och Olle Anderberg. Månsson och Anderberg har också varit tränare i klubben. Laroy Månsson, som också var världsmästare i modellflyg, lär på frågan om det var svårt att bli världsmästare ha svarat att det var mycket värre att bli skånsk mästare i brottning. I klubben har också funnits duktiga domare. Sven Bohlin var under brottningens storhetstid en auktoritet på brottningsmattorna liksom Jan Magnusson, som under en 35-årsperiod varit mattdomare i elitseriematcher under fem stora GT- (Göteborgstidningen) turneringar, och dömt internationellt i Holland, Finland, Norge och Danmark. Magnusson kan stoltsera med 40 Fyrstadsmedaljer, 20 som aktiv och 20 som domare.
Höganäs Brottarklubb har under sin 57–åriga tid levt under knappa omständigheter, flyttat och flyttat och på varje plats byggt upp ny verksamhet. Att lägga ner brottningen knappa tiotalet år efter att klubben äntligen fått ändamålsenliga och moderna lokaler, väckte sorg i många brottarhjärtan. Ledare som betytt mycket för den klassiska brottningssporten i Höganäs var Lars Lundin, Henry Malmkvist, Bertil Nilsson, Einar Johansson, samt bröderna Sven och Lennart Svensson.[2]
[1] Höganäs Bibliotek, Kullasamlingen. Agda, Petter o jag, en bruksarbetarfamilj under 100 år, del III a av Karl-Axel Kvistberg.
[2] Intervju med Jan Magnusson, mångårig sekreterare och aktiv brottare i Höganäs Brottarklubb 2010-05-14, styrkta av odaterade tidningsurklipp från ortspressen, sannolikt NST, HD och/eller Nyheterna.
Utdrag ur Höganäs Kommuns bokverk, Höganäs från stenkol till millenniumskifte. Idrott o Idealism av Inge Jolfson
