Lerbergets Idrottsförening
Jag skall försöka förklara hur och varför Lerbergets IF bildades. På den tiden fanns en kotäppa som tillhörde Hans Hjalmarsson, den låg ovanför Neumans bageri, där brukade byns pojkar spela boll, något som Hans Hjalmarsson inte gillade, han låg och lurpassade, men lyckades aldrig få tag i någon, därför att en pojk ständigt höll vakt.
Ända utvägen var att försöka hyra kotäppan. Henning Engdahl och undertecknad åkte ut till Hans Hjalmarsson, som tvekade länge innan han till slut gick med att för 600 kronor om året hyra ut. För att få in pengar till hyran sammankallade vi till ett möte i Lerbergets Godtemplarhus, som blev välbesökt. Lerbergets IF bildades och medlemsavgift bestämdes. Styrelsen valdes med Henning Engdahl som ordförande. Det var ganska högflygande planer: det bestämdes att om laget skulle komma in i seriesystemet skulle dräkten vara rödgrön, en färg som sedan ändrades till gulsvart eftersom ett Karlstadlag med de färgerna kallades ”Tomtarna”.
Kotäppan städades. Av skrothandlare Ling lånade vi en vägtrumla för att jämna ut kospåren, räkningen blev aldrig betald. För att få lite extra i kassan beslöt vi att anordna en midsommarfest i Lerbergsskogen, en fest som blev välbesökt och inbringade 12000 kr. netto. Senare fester gav betydligt sämre av olika anledningar. Det är ungefär vad jag kommer ihåg.”
Så sammanfattade Lerbergets IF:s förste sekreterare Rolf Emilsson föreningens bildande inför ett jubileum. Emilsson var även med i den första föreningen.[1] LIF bildades den 25 juni 1953. Verksamheten var lokaliserad till Bakvägen, en liten stig som löpte utmed byns östra gräns. Idag heter den Östra Vägen. En gammal luta fick tjäna som omklädningsrum. Fotbollskängor var dyra och spelarna startade en sparklubb med en krona i veckan som insats. En förfrågan om att anordna midsommarfest i Lerbergsskogen godkändes av bystämman (Lerbergets Byalag) under förutsättning att festen inte fick börja förrän en timma efter kyrkoherden hållit sin predikan i Lerbergsskogen på midsommardagen. Midsommarfesterna fortsatte och blev en god ekonomisk tillgång för LIF. Andra året startade föreningen en gymnastiksektion och 1955 en damhandbollssektion.[2]
LIF skaffade två mindre sommarstugor från Svanshall, som gjordes om till omklädningsrum. Uppvärmningen skedde med fotogenkaminer. Kallvatten fanns, men inte förrän senare fick man satt in gasolvärmare. I mer än tjugo år spelade LIF sina matcher på sin ursprungliga plan. LIF levde under ekonomins knappa mantel och delade den ojämna sandplanen med områdets kaniner. Fotbollslaget fick starta i reservlagsserien men efterhand uppflyttades laget till div. VI.
År 1971 fick LIF besked från Höganäs kommun att fotbollsplanen skulle flyttas till förmån för den nya bebyggelsen. Föreningen fick en betydligt bättre fotbollsplan i området där den nya Sporthallen senare skulle byggas.Där blev det också bättre omklädningsrum och sanitära möjligheter.[3]År 1974 invigdes den nya anläggningen och en ny era tog fart i klubben. Nybebyggelsen vid Lerberget betydde inflyttning av unga familjer. Ungdomsavdelningen växte och i mitten av 1980-talet fanns ca 350 barn och ungdomar involverade i fotbollspel. Ungdomslagen från LIF representerade framgångsrikt föreningen vid olika turneringar, med en USA-turné för juniorlaget 1992 som extra höjdpunkt. Ett femårigt sparprojekt räckte inte bara till resa, utan också till klubblazer, ljusa byxor, skjorta och slips. En handfull pojkar prövade lyckan i större sammanhang bland annat i HIF. Fredrik Elgström var den som lyckades bäst med senare spel i Åtvidaberg och allsvenska Enköping.
Ett omfattande samarbete med kyrkan i Lerberget inleddes, mycket personifierat genom prästen Lennart Uddling och LIF:s kanslist Bo Lejon. Samarbetet kom inte bara att handla om fotboll, utan även om insamlingar till både Rädda Barnen och nödlidande i Afrika.
År 1983 undersökte LIF hur stort intresset var för flickfotboll. Femton flickor anmälde sig, fyrtiotvå flickor kom till första träningspasset. Klubben fick snabbrusta för att få fram ledare, föräldrar och träningsplaner, i hård konkurrens med ett sextiotal pojkar. I föreningens regi anordnades triathlontävlingar med simning 500 meter, 4,5 mil på cykel och 1 mils löpning. En flickcup tillhörde också ett av de stora arrangemangen. Den största publikmagneten var emellertid dygnet runt-turneringen Kulladygnet. Kan man spela bandy dygnet runt kan man spela fotboll, tyckte man i Lerberget. Det var trögt i portgången. Efterhand blev det emellertid en fotbolls- och familjefest med många inblandade, som erbjöd allt från turneringsspel till tivoli, dans och servering och sketchmatcher med inbjudna stjärnor från bland annat MFF, HIF, Rögle BK och TV4. Sammanfattningsvis var Kulladygnet, som genomfördes fram till 2001, ett uppskattat arrangemang, i vilket hemmaklubben stod som slutsegrare vid två tillfällen. En annan viktig inkomstkälla var föreningens loppmarknad, som startade 1980 och blev en av de större i Kullabygden.
Det skulle dröja ända fram till 1990 innan LIF:s seniorlag fick sin första serieseger. Efter trettiosju år blev det avancemang till ”femman”. År 1995 kom Mikael Ragvald, framgångsrik målskytt från allsvenska HIF, till LIF. Därefter följde föreningens mest framgångsrika fotbollsperiod, med kval och ett flerårigt spel i div. IV och publikdragande derbyn med Höganäs BK som höjdpunkter.
Outtröttliga eldsjälar i föreningens tidiga år var Iwan Karlsson och Harry Thornblad, medan Bo Lejon drog ett tungt lass under föreningens senare hälft. Lerbergets IF fick tyvärr inte uppleva sin femtioårsdag. Den 5 mars 2002 slogs föreningen ihop med
Höganäs BK som höjdpunkter.
[1] Tidningsurklipp lokalpress mellan 1984 och 2001 gjorda av Bo Lejon, kompletterat med intervjuer av f.d. ordföranden Bo Carlberg, samt f. d. kanslisten Bo Lejon.
Utdrag ur Höganäs Kommuns bokverk, Kullahalvön mellan istid och kommunreformer. Idrotten på Kullahalvöns landsbygd av Inge Jolfson
[1] Skriftlig sammanfattning av Lerbergets IF:s förste sekreterare Rolf Emilsson.
[2]Artikel i Lerbergets Byablad av Lasse Olsson, journalist vid Radio Malmöhus och uppvuxen i Lerberget. Styrkt av Lerbergets IF:s första protokollbok 1953-1955.
[3] Intervju med Jan Magnusson, f. d. ordförande i Lerbergets IF.
