Efter seriesegern 1954 i Smålandsserien var laget klart för avancemang. Men den här gången inte till trean - en serieomläggning hade skjutit in en nationell div IV-nivå där emellan. Det avverkade dock GIS ganska kvickt: Efter en försiktig första säsong i den nya serien blev det serieseger 1955-1956 och avancemang till div III igen.
Där var klubben på väg mot några framgångsrika år. Efter tredje och fjärde plats de båda första säsongerna, inklusive "maratonserien" då trippelmöten lade om spel höst-vår till vår-höst, var laget redo för den riktiga toppstriden.
Det var en god blandning av egen rutin och goda förvärv som GIS nu skickade ut på planen. Framför den trygge målvakten Gunnar Lindahl var centerbacken Hasse Hilltorp en pålitlig sopkvast. På mitten kamperade spelmotorn "Landeryd"-Andersson med slitvargen Bernt Pettersson. Framåt fanns centern och spelfördelaren Rune Persson och innern Lennart Westergren, båda med allsvensk rutin och den sistnämnde med stor förmåga att omvandla frisparkar i mål. Och på högeryttern gjorde fortfarande Claesson sina oberäkneliga ruscher.