GISLAVEDS IS

Välkommen!

Sällskapet grundas

Det var en vacker vårkväll år 1903, närmare bestämt lördagen den 16 maj.

 

Platsen var Hammarlinds affär på Storgatan, känd för senare gislavedsbor som slakteributik och konditori, huset sedermera rivet för att ge plats åt en mångårig ICA-hall, numera fylld av annan affärsverksamhet.

 

Det hade tidigare funnits något som kallades Gislaveds Bollklubb, mera ett kamratgäng än en förening. Men man började vilja ha en mer organiserad form för idrottandet. Långa vinterkvällars diskussioner i träffpunkten - Hammarlinds - ledde till avsikten att bilda en riktig förening, och nu skulle man komma till skott.

 

Till ordförande valdes Reinhold Figraeus, en nyligen inflyttad göteborgare. Han var helt ung när han valdes till klubbens första ordförande, ännu inte fyllda arton år. Men han skulle inte bli långvarig - familjen flyttade in till Gislaved i september 1902 och flyttade därifrån igen två år senare. (Fadern var en tydligen efterfrågad ingenjör och familjen flyttade ofta, Reinholds fem lillasystrar var födda på vitt skilda platser i landet).

 

Med Reinholds göteborgska bakgrund kan man anta att det var på hans förslag som Gislaveds Idrottssällskap blev just ett sällskap, inte det vanliga; en klubb eller förening. (Örgryte IS hade blivit svenska mästare 1896-1899 och upprepat triumfen 1902, samt varit i final de båda åren emellan.)

 

När kvällen var över hade man en klubb och en styrelse. Men så värst mycket mer hade man inte: Inga stadgar, inga pengar, ingen idrottsplats eller hall, ingen utrustning, inte mycket till organiserad verksamhet - bara en lätt föraktfull attityd från många i den äldre generationen i samhället.

GIS första styrelse var Sven Svensson, Enoch Pettersson, Reinhold Figraeus, Hjalmar Andersson, Leonard Andersson, Manfred Hammarlind.

C A Carlsson var GIS verklige starke man de första åren.

Men man hade C A Carlsson. Han var en av de främsta initiativtagarna och drivfjädrarna bakom den nya föreningen. Figraeus blev bara ettårig - sedan tog C A över och ledde klubben under elva uppbyggnadsår, fram till första världskriget.

 

Den första idrottsplatsen var en klöveråker längre söderut längs Storgatan, vid Ekhult där sedermera Celluloidfabriken byggdes. Men den var ojämn och sluttande, och man sökte efter ett bättre område. Det fick man genom gummifabriken, som lät den nya föreningen arrendera mark i Gyllenfors, söder om Bruksgatan. Här började också medlemmarna med egna krafter bygga en idrottspaviljong, som stod klar på nyåret 1906.

 

De följande åren fortsatte arbetet på att göra i ordning en idrottsarena på platsen. Bland annat färdigställdes en löparbana som var 100 meter lång, och hela fem meter bred. Och det var många idrotter som utövades och skulle få plats - bollspel, allmän idrott, gymnastik, brottning, tyngdlyftning, fäktning, dragkamp. Menyn innehöll även tennis, men för det fanns redan en bana.

 

Runt 1910 kom ett avbräck då flera av klubbens främsta idrottare utvandrade till USA; bl a bröderna Leonard, Hjalmar och Frans Andersson, Mårten Kraft och Rudolf Linde. Det blev en svacka i verksamheten, och när några år senare C A Carlsson lämnade rodret samtidigt som det blev krig i världen sjönk klubbens aktiviteter ytterligare för att 1919 helt läggas ned.

 

1922 rycktes dock nytt liv i den vilande föreningen. Första uppgiften var att hitta en idrottsplan - arrendet för arenan vid Bruksgatan fanns inte längre kvar. Istället hittade man ett område vid Åbjörnsgatan, där en plan ställdes i ordning. Nu var det främst fotboll som gällde, och här fick man 1925 även upp nät på målställningarna. Man ansökte om att få vara med i seriespel, och beslöt att laget skulle spela i svarta tröjor och blå byxor.

 

Läs vidare om de första åren i seriespel!

Tjäna pengar till föreningen
Levererat av Gratis lagsida, medlemsregister och faktureringssystem till föreningen