Krönika 7

Jag ska vara uppriktig. Jag under rätt många år irriterat mig på orden som står på vår hemsida. Sveriges trevligaste volleybollklubb. Vad innebär det egentligen? Det är viktigare att vara trevlig än att vadå? Vad är motsatsen? Motbjudande, vidrig, otrevlig, sur, ocharmig, elak. Är vi tvungna att skriva trevligaste för att volleybollsverige inte ska tro att vi är det motsatta och ingen vill komma hit.
Vi vet att vi tar hand om våra nyförvärv som beslutar sig att komma och vill spela med oss. Vi vet att motståndarlagen uppskattar att spela i vår slitna sporthall. Bra med publik, trevligt bemötande med mera.
Min åsikt är att du behöver vara lagom otrevlig när du är en vinnarskalle. Du behöver trampa på en del tår, du behöver vara lite oskön för att få igenom vissa saker, du behöver vara synisk.

Vi håller på att ta fram ett ”Code of conduct” eller ett klubbmanifest för hur vi vill att en VVK:are ska agera, på planen, utanför planen, mot sin medspelare, sina motståndare och domarna.
Oavsett ålder, lag eller funktion i klubben.

Sitter jag och kastar sten i ett glashus här?
Jag undrar om hur de tre orden hade uppfattats på hemsidan när jag var spelare. Jag uppfattades väl inte alltid som supertrevlig. I vissa matcher så stod i vår gameplan att min uppgift var att psyka vissa motståndare, försöka få dom ur balans och få dom spelarna att fokusera på andra saker än sitt spel. Jag tuggade på rätt så bra mot både motståndarna och mot domare.
Jag tror att en del spelare nog skulle ha ett och annat att säga om mig. Jag förväntar mig inget annat, jag var en störig jävel som försökte hitta knep för att vinna. Det finns dock en sak som jag är trygg med att också skriva. Ingen av de människor som jag gjorde allt för att psyka tror jag skulle säga att jag gick över gränsen.
Det fanns en blogg för längesedan som jag skrev på. Där jag till och med listade det skönaste spelarna att spela mot: Så här löd motiveringen att vara med på den listan:
”Listan ska innehålla spelare som jag har spelat emot genom åren. Inte vilka spelare som helst dock, utan de skönaste lirarna! Sådana spelare som alltid varit skönt att tjafsa med, spelare som mer eller mindre alltid hade glimten i ögat trots 14-14 i avgörande set. Helt enkelt sköna människor som jag saknar. Följande 6:a blev det”
Javier Dios, Lenny Jansson numera likt mig själv heter han något annat i efternamn, Johan Östman,  Felix Casanova, Henrik ”Coma” Johansson och Jacek Kresakowski. Bubblarna som inte nådde listan är också värt att skriva ut:
Emil Danielsson, Robert Blomkvist, Mattias Andersson, Mattias Löwing, Jonas Håård,
Kenth Söderström, David Sol, Mattias Thorstensson, Kristian Lund, Niclas Bagelius, Andy Wahlström, Lukas Uhlin och slutligen givetvis Revolver Tommy.
Alltid tjafs och tugg med glimten i ögat. Underbart!

**

Jag var på plats under den senaste hemmamatchen mot Hylte & Halmstad. Precis så ska en volleybollmatch vara. Känslor, bra spel, dueller och det känns som en försmak till vad slutspelet kommer att erbjuda. Domarna hade det stundtals inte lätt att kontrollera känslorna från båda lagen. Till och med kort delades ut. Mer sådant. Vissa vem som bestämmer.
Ruskigt imponerad av Mazenko Bohdan i motståndarlaget. Klinisk. Gillade också Max Petterson fullständiga kontroll på sina anfall. Såg aldrig stressad ut. Imponerande.
Jag upplevde inte riktigt att vi kom upp i den standard vi har i oss. Den sparar vi till framåt.
Inte riktigt fullsatt på läktaren, men hyfsat bra tryck ändå. Nu ska vi i VVK göra vad vi kan för att ta oss så långt som möjligt denna säsong.
Jag hyser fortfarande agg mot Halmstad/Hylte. Det sitter i sedan 20-25 år tillbaka. Vi hade en del härliga holmgångar back in the days och det är många profilstarka spelare jag spelat mot. Förklarade det för en kompis häromdagen när jag berättade om lördagens match. Det är mina antagonister i volleybollsverige. Tänk hur vi som Liverpoolsupportrar tänker om Man United, så är det för mig i volleybollsverige. Då fattade han. Det paradoxala idag är ju att jag har mer eller mindre noll relation till dagens Hyltebruk. Det skär dock i hjärtat att vår Axel lyfter servemottagning på ett alldeles utmärkt sätt med fel matchtröja på sig. Jag har mött tränaren på planen när vi båda spelade, men det är ju oceaner av tid sedan. Så jag borde inte idag känna det som jag känner när ett VVK lag ställs mot ett Halmstad/Hylte lag. Men det gör jag, det betyder lite mer för mig än mot andra motståndare.

Rivalitet behövs. Känslor behövs. Det kommer bygga intresset för denna sport ännu mer.
Det som absolut inte behövs över huvud taget är personliga påhopp i form av nedkränkande gester och kommentarer. Det är bara helt onödigt. Att tappa det mentalt i stridens hetta och sjunka så lågt att nedvärdera andra människor för deras utseende. Där går en gräns enligt mig. Andra kanske tycker annorlunda, men varsågod och skriv egen krönika eller kommentera. Jag älskar när det hettar till och när spelare visar känslor. Gärna stirra ner någon motståndare efter ett block eller serveess. Gärna slänga någon syrlig kommentar eller gliring med glimten i ögat. Men det som H&H´s tränare visade upp under matchen i form av kränkande gester, det hör inte hemma på en idrottsplan oavsett hur jävla mycket adrenalinpåslag som finns i kroppen. Det är en sak att göra bort sig och sedan stå för det och be om ursäkt. Fine! Vi alla har gjort bort oss då och då, men var då en man och stå för handlingarna och be om ursäkt. Att spela oförstående och prata bort det när en halv sporthall sett det är inte direkt #förebild.
Återigen så kanske en del som läser detta tycker att jag kastar sten i ett glashus. Men det får stå för er. Jag gick inte över den gränsen. Hur mycket jag än tuggade så blev det aldrig ett personangrepp. Jag kommenterade aldrig med gester eller kommentarer en annan människas utseende. Och OM det uppfattades som om jag gjorde det, så vill jag be om ursäkt för det. Det var inte acceptabelt.

Nu gör vi som kungen och vänder blad. Det som har hänt har hänt och nu lägger vi det bakom oss och blickar framåt. Slutspelet närmar sig, det är verkligen ett getingbo om platserna bakom topp 3. Det tror jag också kommer bygga intresset för denna sport ännu mer. Mer tighta matcher och jag hoppas att elitserien kommande år kommer bli så här jämn. Får jag önska så välkomnar jag gärna tillbaka H/H för en ny holmgång, då i slutspelet. Riktigt kul.

**

En sak som inte är lika kul är innehållet på elitserienvolleyboll.se. Det är för luddigt och rörigt. Om jag som inte vet så mycket om volleyboll vill gå in och uppdatera mig om läget i Sveriges högsta serie i volleyboll så gör innehållet det inte lätt för mig. Vad är syftet med innehållet? Om vi inte kan fylla sidan med tillräckligt mycket information och nyheter, skala ner och vara mer tydliga i det som faktiskt finns där. Less is more. Det är en del av vår sports ansikte utåt.

**

Sedan berättade min dotter om ett nytt volleybollkonto som startat. Volleykollen eller något liknande hette det. Kul initiativ. Vi behöver bygga förebilder, lär känna spelare, serien, tränare. Utan att ha en aning om vad tanken och idéen är bakom så hyllar jag initiativet. Alla behövs för att göra denna underbar sport större och mer publik, det förtjänar vi.

Åsikterna som speglas i krönikorna är mina egna.

/Kapten #8
Jonas Bjuhr