Krönika 6

Det har gått strax över en vecka sedan det fruktansvärda dådet i Örebro. Min hemstad sedan 26 år tillbaka kommer aldrig vara sig lik igen. Det är svårt att sätta ord på vad denna skolskjutning innebär framåt. Staden är tystare på ett sätt som jag aldrig upplevt förut.
Tårarna kommer då och då. Nya berättelser från överlevare kommer ut i media varje dag.
Vi har en dotter som går i skolan bredvid Risbergska där skolskjutningen var. Hon fick tillsammans med sin klass fly och springa när ljudet från skotten ekade. Våra andra döttrar fick inrymmas i sina gymnasieskolor och polisen säkrade platserna.
Vi har som familj under veckan som varit pratat, kramats, ventilerat och jobbat mycket med att vara tacksamma för det vi har. Tankarna går till alla offer och de familjer som nu blev en familjemedlem mindre. Livet är skört.

Vi behöver varandra mer än någonsin i dessa tider. Vi i Vingåkers Volleybollklubb behöver göra vad vi kan för att se till att vi finns där när människor vill känna en tillhörighet. Det kan vara ungdomsspelare, publik, sponsorer eller vem som helst egentligen som vill bidra till den samhällsnytta vi som idrottsförening fyller.

**

Jag har inte varit på plats de senaste hemmamatcherna men jag har hört varenda en av er via kameran och ut genom TV-ljudet. Mer eller mindre fullsatt på läktarna varenda match. Jag har fått till mig att stämningen är god och så klart bidrar raden av vinster till den goda stämningen. Men jag tror att det är mer än så. Jag är ju en person som inte lever mitt liv på sociala medier men jag får till mig att VVK genererar mer trafik på hemsidan och sociala medier än på länge. Jag får till mig att ungdomslagen, damlaget, utvecklingslaget vinner sina matcher och visar att vi är på rätt väg. Det blåser optimistiska vindar nu och det gäller att konvertera dem till att VKK familjen växer ännu mer. Alla är välkomna och det är upp till oss att få alla att känna det också.

Jag fick en bild skickad till mig efter vinstmatchen mot Falköping. Det var en segerbild efter matchen föreställande elitlaget plus en massa kids med Blue Army tröjor på sig, jag misstänker att de varit bollrullare under matchen. Samtliga på bilden var glada över tre poäng men jag såg i kidsens ögonen något mer än tre poäng. En stolthet över att tillsammans med elitlaget få fira vinsten. Just dom där ögonblicken behöver vi eftersträva i allt vi gör. När elitlaget vinner en hemmamatch inför en fullsatt hall är det minst 100 personer som borde vara med på den där bilden.

Allt från alla underbara funktionärer som ställer upp i vått och torrt, ni underbara människor som ser till att kiosken fungerar och ger intäkter, alla ni som jagar nya sponsorer och samarbetspartners, alla ni sponsorer som får denna klubb att må bra, alla ungdomsledare som ser till att våra barn får möjlighet att utvecklas, alla i publiken som sluter upp och stöttar oss, till alla som på ett eller annat sätt får vår underbara volleybollklubb att må bra, ni alla skulle vara med på bilden.
Även om jag skriver att ni ska ta åt er så vill jag även att ni jobbar med att känna tacksamhet. Ni betyder massor och vi människor har en tendens att inte alltid säga det till varandra. Men det är i dessa tider vi behöver våga vara ännu modigare, vänligare, snällare och omtänksamma än vad vi normalt är.  Så klart det vore jävligt häftigt om Vingåkers Volleybollklubb någon gång fick lyfta bucklan och stoltsera med att vara bäst i Sverige, men en dag som denna betyder en match i serielunken inför fullsatta läktare och drömmarna i kidsen ögon så mycket mer.
Ta hand om varandra och när du känner att du borde säga något uppmuntrande till någon som gör något bra GÖR DET OCKSÅ, låt inte orden stanna inombords. Vi alla behöver höra just de orden och på så sätt bygger vi en ännu större tillhörighet och stolthet i det vi gör.

**

Fjärde raka för elitlaget och nu väntar Hylte eller vad de nu för tiden heter på hemmaplan. Ser fram emot den matchen mycket. Jag ser en trygghet i vårt spel som växer för varje match. Jag ser spelare komma in och avlasta, bidra och verkligen göra skillnad under de här fyra raka vinsterna. Sådant bygger moral och ett starkare lag. Vi behöver alla om vi ska nå så långt vi bara kan.
Jag minns vår silverresa under säsongen 2003, hur en del spelare som visste att de skulle få minimalt med speltid ändå bidrog hur mycket som helst till vår gemensamma framgång. Genom att sprida energi, glädje och såg de till att det blev ännu roligare att göra den resan med just den gruppen.

Alla behövs och när vi är ett lag där alla vågar bidra, säga det där uppmuntrande, peppande eller konstruktiva till någon som behöver det är då vi vet att vi är på rätt väg.

Vi ses i hallen på lördag.

Ta hand om er.

/Kapten #8
Jonas Bjuhr