Krönika 1

En ung Jonas, på den tiden Pettersson numera Bjuhr.

I mitt jobb så resar jag i perioder väldigt mycket. För ett par veckor sedan var jag i dagarna tre nere i Skåne och hade möten med potentiella kunder. Den tredje och sista dagen började med ett kundmöte i Ängelholm under förmiddagen och dagen skulle avslutas i Hässleholm efter lunch. Under bilfärden mellan de två mötena så slängdes jag tillbaka i tiden. Jag uppmärksammade att det stod Örkelljunga på de blåa vägskyltarna och jag började närma mig klassisk volleybollmark. Tiden tillät mig att göra en avstickare in i Örkelljunga för att få minnas tillbaka. En del bra minnen och en del bittra förluster (den där förbannade SM-finalen) spelades upp i min hjärna på parkeringsplatsen utanför ”Skolådan”.

”Skolådan” är passé när det kommer till elitserien. Numera huserar Örkelljunga och spelar sina matcher i det nybyggda sport- och kulturcentret. När jag läser Katrineholm-Kuriren, vilket jag fortfarande gör då och då, så läser jag att politikerna vill lägga ner Studiefrämjandet i Vingåker. Kultur prioriteras inte. Sedan läser jag också att det anses som ett ”slöseri” att investera i ett sportcenter i Vingåker. Nu senast kunde makthavarna inte ens komma överens om en budgetvariant och beslutet skjuts upp.

Jag lämnade parkeringen vid ”Skolådan” och åkte till det nya sport- och kulturcentret. Wow!

Avundsjuk och lite bitter lämnade jag Örkelljunga och fortsatte min bilfärd mot Hässleholm. Tänk om Vi (VVK, andra idrottsföreningar, ungdomarna i Vingåker, kulturen i Vingåker) skulle få samma förutsättningar. Skapa en knutpunkt i Vingåker för framåtanda, rörelse och gemenskap. Då hade vi mått bättre, blivit bättre rustande för framtiden och kunnat ta upp kampen på riktigt mot skärmtiden.

**

Härom dagen var det åter dags för nästa memory lane resa. Jag befann mig i Falkenberg och på vackra Strandbaden. Jag stod på scen och föreläste om framgångsrecept i en förändringsresa. Jag började hela föreläsningen med att berätta om min relation till

Falkenberg och dess volleybollklubb. Också om incidenten när jag bokstavligt talat skällde ut ”gubbarna” på läktaren som satt precis bakom vår avbytarbänk. De hade försökt snackat skit med Tarik Basic för att försöka få honom ur balans (det var inte svårt), då tog jag ansvar som kapten. Haha, det var tider det! Falkenbergs elitserielag finns idag inte kvar. Sorgligt men sant. Imponerande SEX SM-guld blev det innan pengarna tog slut och elitlaget lades ner 2023. Var det värt det? Förmodligen. Hade det kunnat hanterats på ett annat sätt. Förmodligen. Jag har ingen aning. Jag har inte den insyn i klubben och vet inte hur tongångarna gick. Det lilla jag läst var att det klubben bad kommunen om ännu mer pengar för att kunna driva sportliga satsningen vidare. Min killgissning: Det fanns inte tillräckligt med pengar att vara ett topplag. Betala det som krävs för att locka dit spelare och tränare. Svenska som utländska. Fanns motivationen att göra samma jobb och lägga ner lika mycket för att komma på plats 9 i tabellen med det material som faktiskt fanns där, det tror jag inte. Ett topplag eller inget lag. Men som sagt, det är min gissning.

Idag rör jag mig lite i bakgrunden av VVK. Jag hjälper till kring den mentala biten i elitlaget. Jag jobbar tillsammans med sponsorteamet för att hitta nya modeller och idéer för att VVK ska bli en så attraktiv samarbetsklubb för företag att synas med som möjligt. Jag kommer skriva en krönika här på hemsidan 1-2 gånger i månaden. Även om jag inte är med i det dagliga arbete som krävs för att driva VVK framåt så är jag mer övertygad än någonsin att vi är på rätt spår igen. Vi har inte gjort en Falkenberg och gjort slut på pengarna för att nå kortsiktig framgång, utan vi har gjort våra hundår med skralla sportsliga framgångar. Men nu finns det en organisation som stadigt växer. Nu finns det fler ungdomar som vill spela volleyboll i VVK. Elitlaget attraherar talanger. Vi är på gång framåt. Vi måste dock bygga vår egen historia. Vi kan inte mäta oss med framgången som var för 20 år sedan och SM-finalerna mot Örkelljunga. Den enda vägen är framåt med lärdom av historien. Vi ses i höst i det gamla härliga slitna sportcentret

/Kapten #8
Jonas Bjuhr

Kaptenens Krönikor