Krönika 5

Målet: Att sälja in en sport
Frågan: Vilka är nycklarna som behövs att på riktigt låsa upp den potential sporten volleyboll
har?
Mitt svar just nu:
Skapa fler förebilder, Smartare marknadsföring och användning av sociala medier, tänka mer
utifrån och in än tvärtom, utbilda fler ledare, skapa fler ambassadörer.

För om vi ska vara ärliga. Volleybollen har aldrig varit hetare än den är just nu.
Det går inte att förneka längre: Volleybollen är en av Sveriges hetaste och mest expansiva
idrotter just nu. Från Åhman & Hellvig, Isabella Haak till ett nationellt självförtroende som inte
varit så här stark på flera decennier.
För oss närmaste sörjande som följt sporten på planen, från läktarna och på TV:n har det
länge funnits en känsla av att volleybollen borde få mer plats i rampljuset. Men just nu – i
detta ögonblick – ser vi nu resultat som ger sporten ett momentum den inte haft på
årtionden.
Vi är numera ett stående inslag på idrottsgalan med flertalet nomineringar. Vi har världens
bästa spelare i Isabella Haak. Vi har gjort revolt på beachvolleybollscenen. Damlandslaget
ska spela VM. Till och med herrlandslaget har återuppstått från askan och pulveriserade
Spanien på bortaplan i EM-kvalet. Detta med en massa VVK-anknytningar på planen.
Volleybollivet leker just nu. Men om volleybollens resa ska gå från bra till fantastisk måste
alla delar av sporten vara redo att möta upp. Vi pratar om alla nivåer – från bredd till elit, från
föreningar till förbund.

Jag har ett jobb där jag ibland för möjligheten att utbilda och utveckla säljare och
säljorganisationer. Det kan handla om att inspirera, träna, coacha eller helt enkelt prata om
försäljning och hur just den organisationen behöver jobba för att öka sin försäljning.
Mitt sätt att se på försäljning brukar jag förklara på följande sätt:
Du ska påverka andra människor att tycka/göra det du/vi vill.
Det vi vill är att fler ungdomar ska prova på volleyboll.
Det vi vill är att fler människor ska gå och titta på våra volleybollmatcher.
Det vi vill är att fler ungdomar ska få förebilder inom vår sport att se upp till.
Då är det upp till oss att påverka dessa barn, ungdomar och åskådare.

Jag tror inte att svaret är lätt och det finns givetvis en massa olika förutsättningar där ute hos
alla klubbar. Men jag har sagt det förut och skriver det igen. Jobba med det du har i stället för
att ”skylla” på det du inte har.

Vi vill till exempel påverka ungdomar så pass mycket att de släpper mobilen för en stund och
kommer till hallen och provar på den underbara sporten volleyboll. När de väl är där så
kommer nästa fas av införsäljningen. Påverka ungdomarna så att det tycker det är kul och vill
fortsätta. Genom energi, genom glädje, genom ledarskapet, genom gemenskapen, genom
att få lära sig vinna och förlora, genom att få lära sig om hur det är att vara i lag och vara en
lagkamrat, genom att känna tillhörighet. Det är många delar som behöver klaffa för att ett
barn ska fatta tycke för sporten volleyboll. För min del var mitt val enkelt att välja att spela
volleyboll när jag var 10 år. Jag hade inspirerats av landslaget och framför allt Bengt
Gustavsson när de tränade på somrarna i Vingåkers sporthall. Min bror spelade volleyboll
och vem vill inte göra det en storebror gör. Sedan hade vi i VVK förmånen att ha så många
bra och kompetenta ledare som tog hand om alla ungdomar. Jag fick höra under helgen i
Uppsala att en ny plattform för ett ledarskap- & tränarprogram är på gång centralt från
volleybollförbundet. Det är helt rätt tänkt.

Vill vi till exempel öka publiksnittet till våra hallar så behöver vi se till att våra arrangemang så
att de är genomtänkta att en person ska tycka det är värt att ta sig till hallen och se ”sitt” lag
spela en volleybollmatch. När de väl är där så kommer nästa fas i införsäljningen. Påverkar
personen så hon eller han bli ett fan och kommer till nästa hemmamatch. Det ska finnas bra
förtäringsmöjligheter. Om du inte kan volleyboll men ändå går och tittar så måste möjligheten
finnas på plats att lära sig om reglerna eller spelarna. Vi har inte råd att lämna ödet åt
slumpen eller ta saker och ting för givet. Vi behöver tänka på allt för att på så sätt skapa
ambassadörer som alltid kommer komma och se ”sitt” lag. Idag är vi för slarviga och jobbar
inte tillräckligt hårt eller så är vi inte tillräckligt kreativa. Vissa lag gör det bättre än andra. Jag
tror att vi behöver tänka mycket mer utifrån och in.

Jag sitter just nu och skriver detta med jordens träningsvärk efter en underbar helg med
veteran-SM i Uppsala. Grattis Örkelljunga till guldet, väl värda.
Om vi zoomar ut lite och tittar på arrangemanget till GP:et. Är vi inkluderande? Tänker vi på
resten av befolkningen som inte är lika inbitna som oss andra? Eller är det endast
evenemang där vi får samlas, klappa oss på ryggen, prata nostalgi och minnen? Eller skulle
vi kunna utveckla och bli ett evenemang för alla oss och alla andra som inte idag vet att
volleybollen är världens bästa sport.
Det är inte vi som redan är inbitna som kommer göra denna sport större än vad den är. Det
är alla andra och det är dem vi behöver nå ut till.

Missförstå mig rätt. Jag älskar den där helgen varje år. Äntligen få tävla och träffa vänner och
gamla ”fiender”. Skratta och prata gamla minnen. Jag känner ju mig för fan ung igen, även
om spelet i helgen inte visade det. Med det sagt så behöver vi tänka utifrån och in och inte
tvärtom för att få fler att bli inbitna.

**

Jag har skrivit det förut i någon krönika om vikten med förebilder. Alla människor, unga som
gamla mår bra av förebilder. Någon att se upp till, någon som inspirerar dig till att våga göra
saker som du inte trodde du ville eller vågade. Inom mitt yrke så är Johannes Hansen en av
mina största förebilder. En av hans mantran är ”Mod är en muskel”. Vi behöver vara
tillräckligt modiga att våga testa nya saker för att få ungdomar till oss och få dem att stanna.
Vi behöver testa nya saker för att få mer publiken till våra matchevenemang. Jag har aldrig
hört en åskådare som har varit på volleyboll för första gången som inte tyckte spelet var
häftigt att titta på. Men de blev inte ambassadörer och kom varje match eller inte ens
varannan hemmamatch efter det. För att någonting saknades. Vi påverkade inte dem
tillräckligt mycket för att de vill komma varje gång.
Varje gång vi är modiga och testar nya saker så växer den muskeln och nästa gång kommer
vi göra det ännu bättre. Vi reflekterar över utfallet och testar en gång för att skapa ett ännu
bättre resultat.
En fallgrop är att upprepa sig och tror att något kommer ändra sig. Då blir det som det
berömda Einstein citat ”Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och
förvänta sig andra resultat”
Trygghet, nostalgi eller det som hände igår kommer inte göra oss till en större sport eller
skapa en fullsatt idrottshall. Vi behöver utmana varandra. Vi behöver skapa förutsättningar
för att fler människor vågar kommer med konstiga, utmanande, inspirerande, drömmande
idéer.
Hur gör vi det då?
Jag kan tipsa om en modell som är bra att ha som utgångspunkt och diskussionsunderlag.
Den kallas för Disneymodellen, ibland kallad Disney Creative Strategy. Den är en struktur

för att utveckla idéer och ta dem från vision till verklighet genom att använda tre olika
perspektiv: Drömmaren, Realisten, och Kritikern. Googla det och ni får bra instruktioner
hur ni kan använda modellen och jag lovar att det mest utmanande med hela modellen är att
orka stanna kvar i drömrummet.

*

Ett nyförvärv landade i Vingåker strax efter nyår och plockade 26 poäng i sin premiärmatch
för VVK mot serieledarna. Imponerande.
Nu är det upp till oss att göra våren till en volleybollvår i Vingåker. Vi har gjort vår reflektion
och utvärdering av hösten. Vi tar med oss det bästa och vi har varit ärliga och sagt vad vi
behöver ändra på för att vi ska bli bättre under våren. Målet är att skapa sig så bra
förutsättningar som möjligt inför slutspelet och bara fokusera på det vi kan påverka.
Nu återstår det verkliga jobbet;
Sälja in det till dig själv, varje träning, varje match och varje poäng.
Du ska påverka dig själv att tycka/göra det du vill, nämligen vinna så många volleybollpoäng
som möjligt.

Gott nytt 2025 på er.

/Kapten #8

Jonas Bjuhr