Seriespelet för säsongen tog slut för två veckor sedan och för andra året i rad kammar vi hem en bronspeng. Under våren tar vi flest poäng men under hösten så visar vi upp en högsta nivå som vi aldrig nått upp till tidigare. Säsongen som helhet har varit både rolig och utvecklande men hösten har stundtals varit väldigt påfrestande för både spelare och ledare. Truppen har sett stora förändringar då flera spelare efter studenten i somras fått annat att fokusera på samtidigt som nya spelare har hittat hem till laget. Det här är en naturlig cirkel för alla lag och föreningar men det är alltid en svår balansgång. Jag vill ge en eloge till alla de spelare som krigat på med huvudet högt trots få spelare på träningar och som skapat en välkomnande miljö för de nya stjärnorna som kommit in. Flera spelare har dessutom under hösten gjort fler matchminuter än vad som kan krävas av dom när de har spelat dubbla matcher under helgerna i division 2  och 3. Ett kvitto på hur väl de har utvecklats under året som gått. Utvecklingen har inte bara skett på fotbollsplanen utan även vid sidan av planen har spelarna mognat. 

Gårdagens match mot Knivsta i Upplandscupen gick inte som vi varken hoppats på eller tänkt oss. Vi spelar en bra fotboll mot ett duktigt Knivsta som hela tiden hotade i omställningarna. Knivsta har under säsongen fått jobba mycket försvarsspel i division 2 och visade igår att det gett resultat. Som tränare kan jag inte annat än vara nöjd med våran prestation även om jag är besviken över resultatet. Spelarna visar upp allt det vi har jobbat på och flertalet gånger har vi skolboksanfall där det enda som saknas är att bollen hittar in i mål. I halvtid leder vi med 1-0 innan vi i andra halvlek släpper in två mål på ett kommunikationsmisstag och ett efter en tilltrasslad situation efter en frispark. I slutändan har vårat mål alltid varit att ha fokus på utveckling och matchen igår kändes som ett kvitto på att vi gjort något rätt. 

Som många av er vid det här laget redan vet så kommer jag nu att lämna över skutan till en ny kapten. Det här har varit ett oerhört tufft beslut att ta då jag trivs fantastiskt bra i laget med alla spelare, ledare och föräldrar som finns runt laget. Dock känner jag att för min egen utvecklings skull och det läge föreningen befinner sig i är rätt läge att nu kliva av. Jag gärna varit kvar i föreningen i en annan roll men jag och föreningen har inte kunnat hitta en lösning som passar båda parter. 

Jag vill passa på att inte bara tacka men också hylla Bullen och Emil som jag haft förmånen att flankeras av de senaste två säsongerna. Emil som är en av de ödmjukaste och prestigelösa människorna som jag träffat. Alltid ställt upp aldrig krävt något tillbaka. Du har varit enormt uppskattad av både mig och tjejerna och det tysta jobb du lagt ner har inte gått obemärkt förbi. Tack.

Bullen med ditt kärleksfulla kravställande. Sen dag ett har jag hela tiden fått se och lära av ditt sätt att hantera unga människor i alla olika situationer. Ditt brinn för fotboll och din kunskap smittar av sig och det har varit fantastiskt att få ta del av dina åsikter och öga för detaljer. Den glädje du bidragit med har gjort varje motgång lite lättare och det här laget hade inte varit samma utan dig. Tack. 

Det finns många fler personer att tacka men jag känner att det inte riktigt finns plats för det i den här texten. Jakob som är den största pelaren damsidan i UIF vilar på, wow vilket jobb du har gjort och vi är alla evigt tacksamma gentemot dig. Ulf med ditt engagemang som varit våran tolfte spelare oavsett vart vi spelat. Coffe och Danne i A-dam som vi haft ett fantastiskt samarbeta med under hela säsongen. Det är tråkigt att det bara blev en säsong ihop men det har verkligen varit roligt. 

Sist men inte minst vill jag rikta ett stort tack till alla föräldrar, spelare, flick- och pojkvänner, släktingar och alla andra som varit på matcherna, hört av sig med beröm och på alla möjliga sätt visat ert engagemang. Ni är fantastiska och visar varför fotbollen är så viktig och rolig som den är. 

Nu väntar för egen del lite vila innan jag förhoppningsvis hittar någon väg in i fotbollen igen. Jag har fått mersmak för damfotbollen och tycker det är en fantastisk miljö att vara i och förhoppningsvis kan jag hitta någonstans att fortsätta coacha nästa säsong. Oavsett så hoppas jag att vi ses på någon match någonstans och att jag får möjlighet att tacka dig för att du hjälpt till att göra de här tre åren så fantastiska, även om jag då står på motståndarsidan. Må Bäst. 

Eder tillgivne

Daniel Alvinder. 

Så har tiden sprungit så där snabbt igen. Vi är redan mer än halvvägs genom säsongen efter det andra mötet mot Danmarks IF i onsdags. En match där vi med nöd och näppe fick ihop lag och där flera av spelarna krigade sig igenom matchen småskadade. Nora och Olga från flickor 09 tog plats på bänken och fick båda ca 30 minuter när smärtorna började ta över hand på spelarna på planen. Båda skötte sig exemplariskt och tog för sig, visade ingen respekt och bidrog med en ungdomlig energi. Olga har varit med förr och kan snart räknas som rutinerad i sammanhanget men Nora gjorde sin första 11-mamma match någonsin. Mycket imponerande att då våga kliva in i varje duell och inte vika en tum samt bara köra på trots ovanan med storleken på planen samt tempot. Stor eloge till er båda! 
Eme kom in och ställde upp med sin första match och träning sedan tidigt i höstas. Sanni och Melina från A dam bidrog och den sistnämnda gjorde debut efter en korsbandsskada. 
Matchen då? 
Tjejerna sliter som djur matchen igenom. Vi sväljer stoltheten och väljer en helt annan matchplan än vad vi brukar ha, där vi lägger oss lägre och försöker ställa om. Vi tillåter Danmark ha bollen och är mer selektiva i när vi väljer att pressa. Vi har det tufft första 10-15 minutrarna och Danmark borde haft ledningen med minst en boll redan då. Men vi reser oss och äter oss in i matchen men går mentalt på halvtidsvila en minut för tidigt och blir straffade omgående. En rejäl kalldusch som vi knappt hinner återhämta oss ifrån då vi direkt i inledningen av andra släpper in ett 2-0 mål. Som tränare kan jag dock inget annat än imponeras av spelarna som fortsätter gneta på och försöka jobba sig igenom matchen. I slutet av matchen orkar vi inte riktigt mer och släpper in två snabba bollar innan Carro fastställer resultatet med ett tröstmål. En eloge till samtliga som var med på matchen och den insats Ni gjorde trots utgångsläget.

Säsongen har i övrigt varit bra. Inför matchen mot Danmark hade vi skapat oss en buffert där vi hade råd med en förlust utan att tappa våran andra plats i tabellen. Även om vårat största fokus som tränare och det vi prioriterar är att försöka utveckla spelarna så mycket som möjligt och förbereda de för spel i division 2 med A-laget, så skulle jag ljuga om jag sa att det inte är kul att vinna fotbollsmatcher. 
Vi inleder säsongen mot Skuttunge borta på Gärdet i slutet av april. En match som skulle ha spelats på konstgräs men där matchen flyttades dagarna innan till gräs. För ett år sedan hade det här kunnat innebära irritation och dåligt fokus hos spelarna men i år har vi lärt oss hantera det bättre. Istället åker vi till Skuttunge och plockar hem 3 pinnar efter en stabil 4-1 seger. Veckan efter är det samma siffror på tavlan och tre nya poäng efter att hemmapremiären mot Häverödal spelats på KG. 70 minuter fick vi spela med en spelare mindre efter ett tidigt rött kort. Ytterligare tre pinnar hämtades i fina Månkarbo innan första poängtappet kom mot nämnda Danmark på hemmaplan. En match med totalt motsatt matchbild. Vi dominerar från början tillslut men vi får inte in bolluslingen. En olycka kommer sällan ensam och matchen efter kom första förlusten mot ett skickligt Tierp. Slutresultatet, 3-0, var i överkant men förlusten var rättvis och nyttig. 
 Vi studsar tillbaka till vinnarspåret mot Sunnersta och vinner sedan ytterligare 3 matcher innan vi så var framme vid säsongsvändningen på Danelid. 

22 inspelade poäng av 30 möjliga är vi nöjda med men det som vi ledare njuter mest utav är det som vi utvecklat mest sedan förra året. Spelet har blivit bättre men i synnerhet så är vi betydligt bättre på att spela mot tuffa lag och på underlag som kanske  inte ger oss optimala förutsättningar att spela det spel vi vill. Spelarna har blivit duktiga på att anpassa sig och skickliga på att hitta rätt lösningar. Flera av spelarna har fått spela kontinuerligt och gjort det riktigt bra i division 2. Vi har även hittat en möjlighet att erbjuda de spelare som vill att träna fyra dagar i veckan. 
Nu väntar ett välförtjänt och behövligt uppehåll innan vi till hösten går på det igen och hoppas på en stark avslutning i division 3 innan vi i oktober ska spela slutspel i Upplandscupen. Mycket att se fram emot med andra ord. 
Tills dess hoppas jag att ni får en riktigt fin sommar och att jag kommit ur den bilkö jag just nu sitter fast i på väg till Stockholm. 

Eder tillgivne,

Daniel

Så har tiden sprungit så där snabbt igen. Vi är redan mer än halvvägs genom säsongen efter det andra mötet mot Danmarks IF i onsdags. En match där vi med nöd och näppe fick ihop lag och där flera av spelarna krigade sig igenom matchen småskadade. Nora och Olga från flickor 09 tog plats på bänken och fick båda ca 30 minuter när smärtorna började ta över hand på spelarna på planen. Båda skötte sig exemplariskt och tog för sig, visade ingen respekt och bidrog med en ungdomlig energi. Olga har varit med förr och kan snart räknas som rutinerad i sammanhanget men Nora gjorde sin första 11-mamma match någonsin. Mycket imponerande att då våga kliva in i varje duell och inte vika en tum samt bara köra på trots ovanan med storleken på planen samt tempot. Stor eloge till er båda! 
Eme kom in och ställde upp med sin första match och träning sedan tidigt i höstas. Sanni och Melina från A dam bidrog och den sistnämnda gjorde debut efter en korsbandsskada. 
Matchen då? 
Tjejerna sliter som djur matchen igenom. Vi sväljer stoltheten och väljer en helt annan matchplan än vad vi brukar ha, där vi lägger oss lägre och försöker ställa om. Vi tillåter Danmark ha bollen och är mer selektiva i när vi väljer att pressa. Vi har det tufft första 10-15 minutrarna och Danmark borde haft ledningen med minst en boll redan då. Men vi reser oss och äter oss in i matchen men går mentalt på halvtidsvila en minut för tidigt och blir straffade omgående. En rejäl kalldusch som vi knappt hinner återhämta oss ifrån då vi direkt i inledningen av andra släpper in ett 2-0 mål. Som tränare kan jag dock inget annat än imponeras av spelarna som fortsätter gneta på och försöka jobba sig igenom matchen. I slutet av matchen orkar vi inte riktigt mer och släpper in två snabba bollar innan Carro fastställer resultatet med ett tröstmål. En eloge till samtliga som var med på matchen och den insats Ni gjorde trots utgångsläget.

Säsongen har i övrigt varit bra. Inför matchen mot Danmark hade vi skapat oss en buffert där vi hade råd med en förlust utan att tappa våran andraplats i tabellen. Även om vårat största fokus som tränare och det vi prioriterar är att försöka utveckla spelarna så mycket som möjligt och förbereda de för spel i division 2 med A-laget, så skulle jag ljuga om jag sa att det inte är kul att vinna fotbollsmatcher. 
Vi inleder säsongen mot Skuttunge borta på Gärdet i slutet av april. En match som skulle ha spelats på konstgräs men där matchen flyttades dagarna innan till gräs. För ett år sedan hade det här kunnat innebära irritation och dåligt fokus hos spelarna men i år har vi lärt oss hantera det bättre. Istället åker vi till Skuttunge och plockar hem 3 pinnar efter en stabil 4-1 seger. Veckan efter är det samma siffror på tavlan och tre nya poäng efter att hemmapremiären mot Häverödal spelats på KG. 70 minuter fick vi spela med en spelare mindre efter ett tidigt rött kort. Ytterligare tre pinnar hämtades i fina Månkarbo innan första poängtappet kom mot nämnda Danmark på hemmaplan. En match med totalt motsatt matchbild. Vi dominerar från början tillslut men vi får inte in bolluslingen. En olycka kommer sällan ensam och matchen efter kom första förlusten mot ett skickligt Tierp. Slutresultatet, 3-0, var i överkant men förlusten var rättvis och nyttig. 
 Vi studsar tillbaka till vinnarspåret mot Sunnersta och vinner sedan ytterligare 3 matcher innan vi så var framme vid säsongsvändningen på Danelid. 

22 inspelade poäng av 30 möjliga är vi nöjda med men det som vi ledare njuter mest utav är det som vi utvecklat mest sedan förra året. Spelet har blivit bättre men i synnerhet så är vi betydligt bättre på att spela mot tuffa lag och på underlag som kanske  inte ger oss optimala förutsättningar att spela det spel vi vill. Spelarna har blivit duktiga på att anpassa sig och skickliga på att hitta rätt lösningar. Flera av spelarna har fått spela kontinuerligt och gjort det riktigt bra i division 2. Vi har även hittat en möjlighet att erbjuda de spelare som vill att träna fyra dagar i veckan. 
Nu väntar ett välförtjänt och behövligt uppehåll innan vi till hösten går på det igen och hoppas på en stark avslutning i division 3 innan vi i oktober ska spela slutspel i Upplandscupen. Mycket att se fram emot med andra ord. 
Tills dess hoppas jag att ni får en riktigt fin sommar och att jag kommit ur den bilkö jag just nu sitter fast i på väg till Stockholm. 

Eder tillgivne,

Daniel

I helgen som var styrde vi kosan norrut för cupspel i Sundsvall. Vi länge sett fram emot detta och det var 18 taggade och glada spelare som hoppade in i bilarna på fredagseftermiddagen. Efter lite middag på Max i Hudiksvall, där det framkom brister i det svenska skolsystemet när icke namngivna spelare var osäkra på huruvida vi åkt norr eller söderut, var vi framme i Sundsvall och Scandic Nord som vi bodde på. Fredagskvällen bestod i matchgenomgång inför morgonmatchen dagen efter, in kvotering på rummen och besök i Nordichallen där turneringen spelades. Vi ligger efter i vårat kära Uppsala vad det gäller anläggningar och förutsättningar vad gäller fotbollsspel på vintern. Så mycket kan jag säga.

Klockan ringde 06.00 på lördagen och efter en bra hotellfrukost marscherade vi till hallen 5 minuter bort för första matchen mot division tre gänget Njurunda IK. Då Storvreta dragit sig ur gruppen väntade dubbelmöten då vi var ett lag färre än övriga grupper. Vi inleder turneringen med att göra vår sämsta match på länge. Det syns tydligt att vi inte är vana med att spela 7-manna fotboll och vi har svårt att få ordning på både defensiv och offensiv. Tillslut lyckas vi reda ut det och får med oss en 1-0 seger tillsammans med avskakade premiärnerver. Cirka två timmar och en toast senare så var det dags för dagens andra motståndare som var Alnö IF som spelar division 2 fotboll i Norrland. Vi får en gratis lektion i hur man pressar och blir snabbt tillbakatryckta men klarar av att freda målet under den första anstormningen. Istället för ett Alnö-mål lyckas vi komma loss och när Linnéa får bollen framför mål väljer hon inte bara att skjuta 1-0 till UIF utan också ta emot bollen innan avslutet och på köpet ge systern Felicia en hjärtattack. Alnö svarar med två mål och när minuterna rinner iväg verkar det inte bättre än att vi får inkassera en förlust. Det här laget har dock visat mer än en gång att de inte ger upp och i matchens sista sekund springer Carro fri och rullar bollen retsamt sakta in i mål. 2-2 var ett bra resultat sett till motstånd och matchbild och på 4 poäng gick vi på lunch och vila inför eftermiddagens stundande bataljer.

Tiden fram till eftermiddagsmatcherna spenderades på varierande sätt. Det vilades, åktes på utflykter, tittades på fotboll och käkades lunch. När match två mot Njurunda vankades kände vi oss mer varma i kläderna och efter en fin uppvisning på planen så skrevs slutresultatet till 5-1 efter ett hattrick av Lucia och varsitt mål av Vega och Carro. Matchen efter var andra ronden mot Alnö och vilken rond det blev. Efter första matchen hade vi skruvat lite på det taktiska och det fanns en hunger att vinna gruppen även om det skulle innebära en tidigare match på söndagen än om vi kom tvåa. Tjejerna utförde matchplanen till punkt och pricka. Vi var noggranna i defensiven där yttrarna fick ta ett stort jobb utmed kanterna. Offensivt ställde vi om snabbt för att såra Alnö som stod väldigt högt. Två klasskontringar senare stod det 2-0 på tavlan efter att Felicia och Johanna avslutat anfallen och de rödklädda Alnö spelarna var uppenbart frustrerade. Vi orkar inte stå emot hela vägen och släpper in ett mål i slutskedet av matchen. Dock håller vi ut och kan fira med att äta middag som gruppsegrare och en plats i åttondelsfinalen. Trötta men glada käkade vi middag, grattade legenden Mankan på 50 års dagen och hade det allmänt trevligt innan det blev en tidig kväll för att orka med slutspelet på söndagen. 

Under frukosten på söndagen blev vi utsatta för vad som endast kan beskrivas psykologisk krigsföring när våra motståndare i åttondelen, som bodde på samma hotell, direkt insinuerade att de lagt saker i maten, gjorde aktiva värvningsförsök och anspelade på att vi skulle darra under matchen. Rutinerat och fult men samtidigt föga oväntat då vi skickat hem Veteranerna i två raka turneringar i vinter. Om fulspelat fungerade? Ettan kom, tvåan kom, veteraner åker hem så småningom lyder ramsan framöver. 3-1 blev det tillslut även om det var lite smolk i bägaren då en gulsvart spelare skadade sig i slutet, vi önskar dig en snabb återhämtning! Till kvarten blev det en tuff kamp mot Söråker som försvarade sig för fulla muggar, vi hade svårt att bryta igenom mängden motståndare i offensivt straffområde. Tillslut får vi en frispark som Edith skickar in, andra bollen når Janne fram på och dunkar upp den i nättaket. Därmed dubblade hon antal gjorda mål i sin karriär och är nu uppe i hela två (!) stycken. Otroligt!

När matchen blåstes av hade vi en och en halvtimme på oss att äta mat, packa, checka ut från hotellet och värma upp. Stressigt? Äsch. Få saker stressar dessa tjejer. På gott och ont. 

Semifinalmotståndet var Umeå Södra och det blev en tuff batalj. Tröttheten och energin gick dock på sparlåga och tyvärr började misstagen då att komma. Vi skänker bort två mål relativt snabbt och även om vi både försöker och skapar chanser så får vi inte riktigt ordning på spelet. Istället är Umeå skickliga på att döda tid och tillslut blåser domaren av våran sista match i Sundsvall för den här gången. Ingen match om tredje pris och istället får vi duscha, byta om och hoppa in i bilarna och ta oss tillbaka till verkligheten.

Allt som allt var det en fantastiskt rolig helg med mycket skratt, känslor och fotboll. Det är ett kanongäng att vara tränare för även om jag känner att vi nog hade behövt vara en ledare till för att få bättre ordning och struktur på det hela. Både för tjejernas skull och för min egna skull. Men det är lärdomar vi tar med oss.

Sist men verkligen inte minst vill jag rikta ett  stort jävla tack till Ulf Sixtensson som har roddat ihop den här resan, varit behjälplig på plats med stort som smått och sett till att vi alltid har kunnat äta när vi velat. Det engagemang du har för detta lag, Ulf, och allt det du gör för oss är extremt uppskattat av ledare och spelare. Så från mig och alla spelare, Tack Ulf!

Nu fortsätter försäsongen ett par veckor och den 25 februari drar Upplandscupen igång. Hoppas vi ses då!

Daniel.