Slutet gott. Allting gott. Typ.

Seriespelet för säsongen tog slut för två veckor sedan och för andra året i rad kammar vi hem en bronspeng. Under våren tar vi flest poäng men under hösten så visar vi upp en högsta nivå som vi aldrig nått upp till tidigare. Säsongen som helhet har varit både rolig och utvecklande men hösten har stundtals varit väldigt påfrestande för både spelare och ledare. Truppen har sett stora förändringar då flera spelare efter studenten i somras fått annat att fokusera på samtidigt som nya spelare har hittat hem till laget. Det här är en naturlig cirkel för alla lag och föreningar men det är alltid en svår balansgång. Jag vill ge en eloge till alla de spelare som krigat på med huvudet högt trots få spelare på träningar och som skapat en välkomnande miljö för de nya stjärnorna som kommit in. Flera spelare har dessutom under hösten gjort fler matchminuter än vad som kan krävas av dom när de har spelat dubbla matcher under helgerna i division 2  och 3. Ett kvitto på hur väl de har utvecklats under året som gått. Utvecklingen har inte bara skett på fotbollsplanen utan även vid sidan av planen har spelarna mognat. 

Gårdagens match mot Knivsta i Upplandscupen gick inte som vi varken hoppats på eller tänkt oss. Vi spelar en bra fotboll mot ett duktigt Knivsta som hela tiden hotade i omställningarna. Knivsta har under säsongen fått jobba mycket försvarsspel i division 2 och visade igår att det gett resultat. Som tränare kan jag inte annat än vara nöjd med våran prestation även om jag är besviken över resultatet. Spelarna visar upp allt det vi har jobbat på och flertalet gånger har vi skolboksanfall där det enda som saknas är att bollen hittar in i mål. I halvtid leder vi med 1-0 innan vi i andra halvlek släpper in två mål på ett kommunikationsmisstag och ett efter en tilltrasslad situation efter en frispark. I slutändan har vårat mål alltid varit att ha fokus på utveckling och matchen igår kändes som ett kvitto på att vi gjort något rätt. 

Som många av er vid det här laget redan vet så kommer jag nu att lämna över skutan till en ny kapten. Det här har varit ett oerhört tufft beslut att ta då jag trivs fantastiskt bra i laget med alla spelare, ledare och föräldrar som finns runt laget. Dock känner jag att för min egen utvecklings skull och det läge föreningen befinner sig i är rätt läge att nu kliva av. Jag gärna varit kvar i föreningen i en annan roll men jag och föreningen har inte kunnat hitta en lösning som passar båda parter. 

Jag vill passa på att inte bara tacka men också hylla Bullen och Emil som jag haft förmånen att flankeras av de senaste två säsongerna. Emil som är en av de ödmjukaste och prestigelösa människorna som jag träffat. Alltid ställt upp aldrig krävt något tillbaka. Du har varit enormt uppskattad av både mig och tjejerna och det tysta jobb du lagt ner har inte gått obemärkt förbi. Tack.

Bullen med ditt kärleksfulla kravställande. Sen dag ett har jag hela tiden fått se och lära av ditt sätt att hantera unga människor i alla olika situationer. Ditt brinn för fotboll och din kunskap smittar av sig och det har varit fantastiskt att få ta del av dina åsikter och öga för detaljer. Den glädje du bidragit med har gjort varje motgång lite lättare och det här laget hade inte varit samma utan dig. Tack. 

Det finns många fler personer att tacka men jag känner att det inte riktigt finns plats för det i den här texten. Jakob som är den största pelaren damsidan i UIF vilar på, wow vilket jobb du har gjort och vi är alla evigt tacksamma gentemot dig. Ulf med ditt engagemang som varit våran tolfte spelare oavsett vart vi spelat. Coffe och Danne i A-dam som vi haft ett fantastiskt samarbeta med under hela säsongen. Det är tråkigt att det bara blev en säsong ihop men det har verkligen varit roligt. 

Sist men inte minst vill jag rikta ett stort tack till alla föräldrar, spelare, flick- och pojkvänner, släktingar och alla andra som varit på matcherna, hört av sig med beröm och på alla möjliga sätt visat ert engagemang. Ni är fantastiska och visar varför fotbollen är så viktig och rolig som den är. 

Nu väntar för egen del lite vila innan jag förhoppningsvis hittar någon väg in i fotbollen igen. Jag har fått mersmak för damfotbollen och tycker det är en fantastisk miljö att vara i och förhoppningsvis kan jag hitta någonstans att fortsätta coacha nästa säsong. Oavsett så hoppas jag att vi ses på någon match någonstans och att jag får möjlighet att tacka dig för att du hjälpt till att göra de här tre åren så fantastiska, även om jag då står på motståndarsidan. Må Bäst. 

Eder tillgivne

Daniel Alvinder.