Sund womens cup 2023

I helgen som var styrde vi kosan norrut för cupspel i Sundsvall. Vi länge sett fram emot detta och det var 18 taggade och glada spelare som hoppade in i bilarna på fredagseftermiddagen. Efter lite middag på Max i Hudiksvall, där det framkom brister i det svenska skolsystemet när icke namngivna spelare var osäkra på huruvida vi åkt norr eller söderut, var vi framme i Sundsvall och Scandic Nord som vi bodde på. Fredagskvällen bestod i matchgenomgång inför morgonmatchen dagen efter, in kvotering på rummen och besök i Nordichallen där turneringen spelades. Vi ligger efter i vårat kära Uppsala vad det gäller anläggningar och förutsättningar vad gäller fotbollsspel på vintern. Så mycket kan jag säga.

Klockan ringde 06.00 på lördagen och efter en bra hotellfrukost marscherade vi till hallen 5 minuter bort för första matchen mot division tre gänget Njurunda IK. Då Storvreta dragit sig ur gruppen väntade dubbelmöten då vi var ett lag färre än övriga grupper. Vi inleder turneringen med att göra vår sämsta match på länge. Det syns tydligt att vi inte är vana med att spela 7-manna fotboll och vi har svårt att få ordning på både defensiv och offensiv. Tillslut lyckas vi reda ut det och får med oss en 1-0 seger tillsammans med avskakade premiärnerver. Cirka två timmar och en toast senare så var det dags för dagens andra motståndare som var Alnö IF som spelar division 2 fotboll i Norrland. Vi får en gratis lektion i hur man pressar och blir snabbt tillbakatryckta men klarar av att freda målet under den första anstormningen. Istället för ett Alnö-mål lyckas vi komma loss och när Linnéa får bollen framför mål väljer hon inte bara att skjuta 1-0 till UIF utan också ta emot bollen innan avslutet och på köpet ge systern Felicia en hjärtattack. Alnö svarar med två mål och när minuterna rinner iväg verkar det inte bättre än att vi får inkassera en förlust. Det här laget har dock visat mer än en gång att de inte ger upp och i matchens sista sekund springer Carro fri och rullar bollen retsamt sakta in i mål. 2-2 var ett bra resultat sett till motstånd och matchbild och på 4 poäng gick vi på lunch och vila inför eftermiddagens stundande bataljer.

Tiden fram till eftermiddagsmatcherna spenderades på varierande sätt. Det vilades, åktes på utflykter, tittades på fotboll och käkades lunch. När match två mot Njurunda vankades kände vi oss mer varma i kläderna och efter en fin uppvisning på planen så skrevs slutresultatet till 5-1 efter ett hattrick av Lucia och varsitt mål av Vega och Carro. Matchen efter var andra ronden mot Alnö och vilken rond det blev. Efter första matchen hade vi skruvat lite på det taktiska och det fanns en hunger att vinna gruppen även om det skulle innebära en tidigare match på söndagen än om vi kom tvåa. Tjejerna utförde matchplanen till punkt och pricka. Vi var noggranna i defensiven där yttrarna fick ta ett stort jobb utmed kanterna. Offensivt ställde vi om snabbt för att såra Alnö som stod väldigt högt. Två klasskontringar senare stod det 2-0 på tavlan efter att Felicia och Johanna avslutat anfallen och de rödklädda Alnö spelarna var uppenbart frustrerade. Vi orkar inte stå emot hela vägen och släpper in ett mål i slutskedet av matchen. Dock håller vi ut och kan fira med att äta middag som gruppsegrare och en plats i åttondelsfinalen. Trötta men glada käkade vi middag, grattade legenden Mankan på 50 års dagen och hade det allmänt trevligt innan det blev en tidig kväll för att orka med slutspelet på söndagen. 

Under frukosten på söndagen blev vi utsatta för vad som endast kan beskrivas psykologisk krigsföring när våra motståndare i åttondelen, som bodde på samma hotell, direkt insinuerade att de lagt saker i maten, gjorde aktiva värvningsförsök och anspelade på att vi skulle darra under matchen. Rutinerat och fult men samtidigt föga oväntat då vi skickat hem Veteranerna i två raka turneringar i vinter. Om fulspelat fungerade? Ettan kom, tvåan kom, veteraner åker hem så småningom lyder ramsan framöver. 3-1 blev det tillslut även om det var lite smolk i bägaren då en gulsvart spelare skadade sig i slutet, vi önskar dig en snabb återhämtning! Till kvarten blev det en tuff kamp mot Söråker som försvarade sig för fulla muggar, vi hade svårt att bryta igenom mängden motståndare i offensivt straffområde. Tillslut får vi en frispark som Edith skickar in, andra bollen når Janne fram på och dunkar upp den i nättaket. Därmed dubblade hon antal gjorda mål i sin karriär och är nu uppe i hela två (!) stycken. Otroligt!

När matchen blåstes av hade vi en och en halvtimme på oss att äta mat, packa, checka ut från hotellet och värma upp. Stressigt? Äsch. Få saker stressar dessa tjejer. På gott och ont. 

Semifinalmotståndet var Umeå Södra och det blev en tuff batalj. Tröttheten och energin gick dock på sparlåga och tyvärr började misstagen då att komma. Vi skänker bort två mål relativt snabbt och även om vi både försöker och skapar chanser så får vi inte riktigt ordning på spelet. Istället är Umeå skickliga på att döda tid och tillslut blåser domaren av våran sista match i Sundsvall för den här gången. Ingen match om tredje pris och istället får vi duscha, byta om och hoppa in i bilarna och ta oss tillbaka till verkligheten.

Allt som allt var det en fantastiskt rolig helg med mycket skratt, känslor och fotboll. Det är ett kanongäng att vara tränare för även om jag känner att vi nog hade behövt vara en ledare till för att få bättre ordning och struktur på det hela. Både för tjejernas skull och för min egna skull. Men det är lärdomar vi tar med oss.

Sist men verkligen inte minst vill jag rikta ett  stort jävla tack till Ulf Sixtensson som har roddat ihop den här resan, varit behjälplig på plats med stort som smått och sett till att vi alltid har kunnat äta när vi velat. Det engagemang du har för detta lag, Ulf, och allt det du gör för oss är extremt uppskattat av ledare och spelare. Så från mig och alla spelare, Tack Ulf!

Nu fortsätter försäsongen ett par veckor och den 25 februari drar Upplandscupen igång. Hoppas vi ses då!

Daniel.