Säsongsrapport.

Så har tiden sprungit så där snabbt igen. Vi är redan mer än halvvägs genom säsongen efter det andra mötet mot Danmarks IF i onsdags. En match där vi med nöd och näppe fick ihop lag och där flera av spelarna krigade sig igenom matchen småskadade. Nora och Olga från flickor 09 tog plats på bänken och fick båda ca 30 minuter när smärtorna började ta över hand på spelarna på planen. Båda skötte sig exemplariskt och tog för sig, visade ingen respekt och bidrog med en ungdomlig energi. Olga har varit med förr och kan snart räknas som rutinerad i sammanhanget men Nora gjorde sin första 11-mamma match någonsin. Mycket imponerande att då våga kliva in i varje duell och inte vika en tum samt bara köra på trots ovanan med storleken på planen samt tempot. Stor eloge till er båda! 
Eme kom in och ställde upp med sin första match och träning sedan tidigt i höstas. Sanni och Melina från A dam bidrog och den sistnämnda gjorde debut efter en korsbandsskada. 
Matchen då? 
Tjejerna sliter som djur matchen igenom. Vi sväljer stoltheten och väljer en helt annan matchplan än vad vi brukar ha, där vi lägger oss lägre och försöker ställa om. Vi tillåter Danmark ha bollen och är mer selektiva i när vi väljer att pressa. Vi har det tufft första 10-15 minutrarna och Danmark borde haft ledningen med minst en boll redan då. Men vi reser oss och äter oss in i matchen men går mentalt på halvtidsvila en minut för tidigt och blir straffade omgående. En rejäl kalldusch som vi knappt hinner återhämta oss ifrån då vi direkt i inledningen av andra släpper in ett 2-0 mål. Som tränare kan jag dock inget annat än imponeras av spelarna som fortsätter gneta på och försöka jobba sig igenom matchen. I slutet av matchen orkar vi inte riktigt mer och släpper in två snabba bollar innan Carro fastställer resultatet med ett tröstmål. En eloge till samtliga som var med på matchen och den insats Ni gjorde trots utgångsläget.

Säsongen har i övrigt varit bra. Inför matchen mot Danmark hade vi skapat oss en buffert där vi hade råd med en förlust utan att tappa våran andra plats i tabellen. Även om vårat största fokus som tränare och det vi prioriterar är att försöka utveckla spelarna så mycket som möjligt och förbereda de för spel i division 2 med A-laget, så skulle jag ljuga om jag sa att det inte är kul att vinna fotbollsmatcher. 
Vi inleder säsongen mot Skuttunge borta på Gärdet i slutet av april. En match som skulle ha spelats på konstgräs men där matchen flyttades dagarna innan till gräs. För ett år sedan hade det här kunnat innebära irritation och dåligt fokus hos spelarna men i år har vi lärt oss hantera det bättre. Istället åker vi till Skuttunge och plockar hem 3 pinnar efter en stabil 4-1 seger. Veckan efter är det samma siffror på tavlan och tre nya poäng efter att hemmapremiären mot Häverödal spelats på KG. 70 minuter fick vi spela med en spelare mindre efter ett tidigt rött kort. Ytterligare tre pinnar hämtades i fina Månkarbo innan första poängtappet kom mot nämnda Danmark på hemmaplan. En match med totalt motsatt matchbild. Vi dominerar från början tillslut men vi får inte in bolluslingen. En olycka kommer sällan ensam och matchen efter kom första förlusten mot ett skickligt Tierp. Slutresultatet, 3-0, var i överkant men förlusten var rättvis och nyttig. 
 Vi studsar tillbaka till vinnarspåret mot Sunnersta och vinner sedan ytterligare 3 matcher innan vi så var framme vid säsongsvändningen på Danelid. 

22 inspelade poäng av 30 möjliga är vi nöjda med men det som vi ledare njuter mest utav är det som vi utvecklat mest sedan förra året. Spelet har blivit bättre men i synnerhet så är vi betydligt bättre på att spela mot tuffa lag och på underlag som kanske  inte ger oss optimala förutsättningar att spela det spel vi vill. Spelarna har blivit duktiga på att anpassa sig och skickliga på att hitta rätt lösningar. Flera av spelarna har fått spela kontinuerligt och gjort det riktigt bra i division 2. Vi har även hittat en möjlighet att erbjuda de spelare som vill att träna fyra dagar i veckan. 
Nu väntar ett välförtjänt och behövligt uppehåll innan vi till hösten går på det igen och hoppas på en stark avslutning i division 3 innan vi i oktober ska spela slutspel i Upplandscupen. Mycket att se fram emot med andra ord. 
Tills dess hoppas jag att ni får en riktigt fin sommar och att jag kommit ur den bilkö jag just nu sitter fast i på väg till Stockholm. 

Eder tillgivne,

Daniel