Äventyret Scorpions!

Jag måste erkänna, jag är fortfarande lite matt i kroppen. Det var en fantastisk lördag vi fick tillsammans med tjejerna och Tomtbergafamiljen.

Matcherna var, precis som i serien, tighta och tuffa. Man får inte ge motståndarna ens ett lillfinger för då står man kvar efter två perioder med varken händer eller fötter för den delen. Och nu när vi spelar vår fjärde säsong så börjar man få lite koll på motståndare, deras nivå och kvalitet. Så det var med en nervös förtjusning vi gick in i denna vinna eller försvinna-cup (bara det är ju fortfarande nytt för många tjejer).

Värmdö - Tomtberga

Vi premiärspelade mot Värmdö i serien och den matchen ekar fortfarande som en "välkommen till Blå Svår"-smocka. Det var både högre tempo och spelskickligare motståndare. Och här är det väl bara att erkänna, Värmdö är ett jäkligt bra lag. I skrivande stund leder de finalen mot Bele med 4-1. Matchen öppnar i ett högt tempo och vi spelar ut det kort vi är bäst på, högt tempo och hög press. Det fungerar riktigt bra i 5-10 minuter där Värmdö undrar vad det här är för galet gäng som bara kör på. Men efter en stund så synar de våra kort och nyttjar sin spelskicklighet för att lura ner oss i banan för att sedan spela sig fram i sylvassa kontringar. Filippa W håller nere siffrorna med dussinet fantomräddningar, men... Värmdö är helt enkelt bättre. De vinner med 6-1. Dock är även detta en läxa, vi tar med oss massa tankar om hur vi kan spela smartare mot bättre lag, där spelet inte böljar så mycket.

Tomtberga - Vallentuna

Personligen var jag mest orolig för denna match. Vallentuna är ett 05-07-gäng och spelar genomgående i tre röda serier. Så det var lite oklart vilken trupp de skulle skicka fram. Matchen börjar och vi känner nog från första minuten att vi ska bjuda upp till dans. Det är ett jämnare spel jämfört med Värmdö-matchen vilket gör att även vi kan plocka fram spelet och inte bara tempot. Samtliga mål är riktiga delikatesser men det vi tar med oss är en positiva energin på bänken. Detta gick vi igenom efter Värmdö-matchen där det fanns lite tendenser att man kom in på bänken och sänkte energin, nästan uppgivet. Här var det tvärtom och vi kunde skriva ner vinst 4-2 i protokollet.

Tomtberga - HIBS

Sista och avgörande gruppspelsmatchen mot våra vänner från HIBS. Genomgången var fokuserad, men det gick också att ta på känslorna i omklädningsrummet. Det var spänt och nervöst. Halva laget oroade sig för de telepatiska tvillingarna, medan hälften orkade inte bry sig så mycket. Men just dessa tvillingar är de som rör till det hos oss, vi försöker hitta en balans mellan att rikta energi mot deras skickliga bollinnehav samtidigt som vi verkligen VILL hitta vårt spel. Nova kämpar som ett djur i målet, taggad till tänderna och räddar samtliga bollar vid stolproten där de som finurliga vill trixa sig in. Hatten av! Vi får även chans att spela powerplay på riktigt, något som vi stoppat in som ett moment på träningarna. Och se! Vi sätter ett mål, snacka om att kunna koppla övning till färdighet, fantasiskt kul att se. HIBS är dock vassare den här sen kvällen och åker hem med 3-1, ett resultat som ändå får ses som välförtjänst. 

Så spel- och matchmässigt så var det tre tuffa matcher, tjejerna stod upp bra när de har kopplat på kämparglöden. Men blir också varse om hur snabbt det vänder om man inte är närvarande 100%. Vi har fått massa godbitar till kommande träningar och kommer lägga på en och två minuter på reflektion de kommande träningarna.

Men... det jag tar med mig från helgen var det som började som ett litet tips från Stewe (fortfarande ovärderligt att ha med en spåkula i tränarstaben) som konstaterade "det är ganska långt mellan andra och tredje matchen, vi måste hitta på något kul... typ bowling i Kista Galleri". Sagt och gjort, vi styrde upp långbord och världens härligaste middag - och discobowling! Tjejerna skrattade som aldrig förr och det riktigt lyste i deras ögon. Så jäkla härligt.

Så vi får inte glömma. Serierna och cuperna kommer alltid bjuda på känslomässiga berg- och dalbanor, men den enda konstanten vi själva kan kontrollera till 100% är lagmoral, sammanhållning och glädjen. Och det fokuset kombinerat med hundratals träningar och matcher till kommer göra att vi kommer hålla ihop det här laget och tillsammans skörda framgångar... oavsett om dessa heter vinster, cupsegrare eller minnen för livet (t.ex. sin första strike!).

Vi längtar redan till nästa seriematch - och nästa cuputmaning!

Forza Tomtberga!