Jojemen, vi vann igen!

Vi hade den stora äran att få Nybro IF på besök på Sandavi under fredagskvällen. Efter förlusten senast var vi taggade på att studsa tillbaka, som uttrycket säger, med en seger. Hade vi befunnit oss på en studsmatta borde vi förutsatt att det sker, men ikväll var på en annan sorts matta, nämligen Sandavis på några ställen hyfsat jämna och gröna plan.

Vi ställde upp med följande lag:

                 Werner&Wernersson

Sjöwall - Ekelöf - Solvemark - Nilsson

     Rossling - Rydström - Ternstedt

Engvall - Henningsson - Skogström

Matchen började i bra tempo, där lagen kände på varandra ungefär som två boxare fast utan handskar, utan boxningsring och så vidare.

Saik hade bollinnehavet, och fick igång ett helt okej passningsspel.

I den tionde minuten tog Anton H tag i bollen och gick på genombrott. Sitt stora genombrott fick han ju för några år sen, men detta var också bra. Som vanligt är han svårstoppad, ett par-tre gubbar fick hjälpas åt att haka upp honom och det blev frispark i farligt läge.

Malte tog hand om den, upprymd av sitt mål på frispark mot Hossmo, och bollen gick mycket riktigt återigen över målvakten, men också över målet. Så där bidde det inget minsann.

Det bidde egentligen inte så många farliga chanser under de första 20 minuterna. Vi kontrollerar matchen, har bollinnehavet, fina kombinationer och ligger bra i positionerna. De få tillfällen Nybro fick kontroll över bollen vann vi snabbt tillbaka den, mycket tack vare en viss herre som egentligen ville vara anonym - men som vi kallar Anton Rossling i fortsättningen. Ett namn förstås helt taget ur luften, och det finns anledning att återkomma till honom senare.

Trots att vi för matchen kommer vi som sagt inte fram i några riktigt farliga lägen, ofta går inte den sista passningen fram.

Det dröjde till minut 24 innan vi fick till något farligt. Ternstedt slog en fin genomskärare till roadrunner Engvall som avslutade på ett tillslag med höger utsida (av skon, bollen träffade han ungefär mitt på) men skottet gick över ribban.

Så där fortsatte halvleken, ett par skottförsök från båda lagen, men antingen sköt Nybro långt utanför, eller så täcktes Ternstedts av en försvarare. 

Missförstå mig inte, det var absolut ingen tråkig match så långt. Nördar man ner sig och sätter värde på hur Saiks spelare hela tiden låg rätt i sina positioner och gör minimalt med misstag så var det godis. Är man finsmakare och vill se hur man som försvarare väljer att kortpassa sig ur en knivig situation istället för att rensa - detta är er match att kolla på.

Det enda som saknades var mål, för det förtjänade vi faktiskt. Och tro det eller ej, det är också tack vare målen man har möjlighet att vinna matchen.

Så som av en händelse i föttitredje, 43:e, minuten var Rossling urstark i en duell på mittplan, flyttade på motståndaren, vann bollen och slog en löpboll på den inte så lite snabbe Engvall. Jonatan var minst lika stark i sin duell med motståndaren, höll undan och kall som en Päronsplit (Triumfglass) rullade in 1-0 till oss! 

Wunderbar, som Marlene Dietrich skulle sagt om hon varit på plats, men hon hade tydligen fått förhinder ikväll.

Vi gick till halvtidsvila med ledning, och en bra känsla. Vi styrde matchen.

I andra halvlek fortsatte vi att föra matchen, även om Nybro druckit jasminthé eller nåt, för de var lite hetare nu. 

Efter ca tio minuter slog en Nybrospelare ett inlägg mot den bortre stolpen som avslutades på volley. Vinkeln var som tur var lite för snårig, och skottet gick utanför. Men där osade det katt, och när det gör det, då osar det verkligen.

Men även vi skapade en del farligheter. Som efter en timmes spel, när Rossling återigen hade nån sorts brottningsmatch i grekisk-romersk stil på mittplan, dock schysst ur regelbokens perspektiv, som han vann och slog en stickare på Ternstedt i djupled. Isac var kall och avslutade snyggt förbi målvakten, men lädertrasan ville inte in utan tog i stolpen.

Ett par minuter senare radade vi ett magiskt fint anfall, med korta läckra passning i sidled utanför straffområdet. Påminde en hel del om finalen i handbolls-EM 2002 mellan Sverige och Tyskland, ni vet det där anfallet när det stod 19-19. Anyways, Engvall avslutade från vänster i straffområdet men Nybros keeper slängde sig raklång och kunde nypa bollen.

Med kanske tjugo minuter kvar hände en massa grejer på rad. Först skaffade sig Henningsson skottläge utanför straffområdet. Han la sig i position, laddade bössan, och drog iväg skottet. När krutröken väl lagt sig kunde vi konstatera att bollen tagit i ribban. Två ramträffar alltså i matchen.

Därför kändes det som förgjort när Nybro plötsligt slog ett inlägg som inte såg så farligt ut om det inte varit för den detaljen att en Nybrospelare stod helt fri en meter från Wernersson i målet och slog till på volley. Dock träffade han knappt bollen och Anton kunde ta den. Där hade vi tur. Men det ska ett bra lag ha, och vi är ett bra lag.

För direkt efter kliver Robin in med bollen i banan från sin kant, och med millimeterprecision frispelar han Henningsson. Okej, tänker vi allihop, Henningsson i friläge, vad händer då 11 gånger av 10?

Just precis, den så sjukligt effektive ynglingen missar inte en sån chans. Han har sån koll på var bollen är på foten, var målet är och var målvakten inte är. Där är där han inte är, men bollen är och den rullar in till 2-0 till SAIK. Sehr schönt, som någon annan tysk skådespelerska skulle sagt, men inte heller hon var på Sandavi ikväll. 

Nu kan vi spela av matchen, det mest dramatiska som händer är väl när både Ternstedt och Rossling ligger ner samtidigt med kramp, och sen är matchen slut.

Vi skulle ju återkomma till han som vi valt att kalla Anton Rossling. Han är fullständigt briljant idag, en slitvarg, bollvinnare och playmaker. Helt fantastisk insats!

Laget som sådant uppträder så där nästan löjligt, äckligt disciplinerat. Det är mer eller mindre helt fritt från misstag, vi står på rätt plats och det ser så enkelt ut när vi stoppar motståndarnas försök till anfall. Men det är inte enkelt, det krävs hårt arbete, många långa löpningar och bra kommunikation. Allt det där sköter samtliga i laget perfekt. Oj vad vi jobbar för varandra. Vi är ett väldigt bra fotbollslag, och vi kan gå in i fredagsvila som serieledare i division fyra.