Seger mot Kalmar

En skarpskjutande Anton i oskarp upplösning.

Då var hemmapremmen i herrarnas div 4 Östra avklarad. Jaha, var den matchen så mycket att skriva hem till mamma om? Ehh ja, det kan man lugnt säga.

Kalmar City FC stod för motståndet, ett tekniskt, lurigt lag som förmodligen skulle gilla att rulla boll på Norremarks konstgräs.

Dunken och Sunken ställde upp med följande startelva:

Biggie Small Wernersson

Bagarn Broqvist - Kejsaren Ekelöf - Ribban Rydström - Bulten Nilsson

Napoli Nilsson -  Raspen Rossling

Engelsmannen Engvall - Sockerpojken Ternstedt - Ekorren Skogström

Hållplatsen Henningsson

Eftersom undertecknad inte kunnat se en enda match i helgen (ja, jag har lämnat in orosanmälan på mig själv) så analyserades matchen noga (nåja...) i efterhand tack vare Veokameran.

Saik började matchen trevande, Kalmar tog befälet och trillade boll. De hade ett par riktiga skickliga spelare, speciellt innermittfältaren, som ofta och ganska ostört kunde hämta bollen i försvaret och bygga upp anfallet. Saik koncentrerade sig på att hålla positionerna och täcka ytor, och gjorde det bra. Inga farliga chanser skapades de första tio minutrarna. Wernersson i målet hämtade mest bollen bakom mål för att slå inspark. 

På just en inspark, i den 16:e minuten, rullade han igång den till Ekelöf, som slog en kortpassning till Rossling mitt på egen planhalva. Rossling vände upp, såg Henningssons djupledslöpning och slog en sån magisk passning ungefär lika lång som världsrekordet i diskus, 74,08 meter, som landade rakt på Henningssons högerfot. Som den kirurgaspirant han är, avslutade han kliniskt med en lobb över målvakten och 1-0 till Saiken!

Spelet fortsatte dock mest på Sandsbro planhalva, och en hel del insparkar som följd. Men i 25:e minuten kom ett inlägg från Kalmars högersida och en av deras killar slängde fram norra Europas längsta stortå och petade in bollen mellan benen på Anton i målet. 1-1 och på det igen.

Bara tre minuter senare kom ett  nytt inlägg och Kalmars anfallare fick stå helt ensam i målområdet, kunde i lugn ro sätta i sig en Bullens varmkorv utan senap och sen nicka in 1-2. Uppförsbacke i halvtid.

Till den andra halvleken gjordes en förändring, Ternstedt gick upp som anfallare och Henningsson gick ner i nummer 10-rollen. Han ställde upp sin hållplats och det blev stopp varje gång för Kalmars innermittfältare som skulle sjunka ner och hämta boll.

Stor förändring i matchbilden och redan efter ett par minuter höll Henningsson bort en fyra-nio gubbar, vände på en femöring och avslutade sjukt vackert i keeperns bortre hörn. Det var kvitterat!

Nu hade Saik tagit över matchen och fick igång spelet. Ternstedt fick en kanonpass i djupled och kom fri med målvakten, men keeperns tredje dobb uppifrån på högerdojan lyckades styra ut till hörna.

Så därför kändes det lite orättvist efter en dryg timmes spel när Kalmar stack upp och slog ett inlägg som inte såg så farligt ut, men en av deras anfallare smög som en skogsmus mellan våra försvarare och nickade in 2-3. Jaha, återigen dags att jaga kvittering då.

Men, här är en viktigt skillnad från förra året, vi drabbades inte av panik och började frångå vårt spel. Metodiskt fortsatte vi mala på och skaffade oss en frispark utanför straffområdet efter ca 70 minuters spel. Rydström tjongade in bollen i straffområdet på på bortre stolpen var det Ekelöf som plockade fram det stora pannbenet och styrde in 3-3. Lysande att få in den så pass tidigt, och nu kunde vi spela ut.

Tio minuter senare fick vi ett gäng hörnor på rad, alltså efter varandra, på led kanske är bättre ordval. Anyways, en hög hörna som gick över allt och landade på bortre stolpen och där står allas vår egna Backstreet Boy, Isac Ternstedt och knoppar in ledningsmålet. Frisyren höll sig dessutom på plats, dubbel vinst.

Skulle Kalmar orka resa sig efter två tappade ledningar? Nej, vi kunde spela av matchen, även om slutet blev dramatiskt. Robin Skogström satte sig på planen, han hade ju sprungit 19,7 mil så det var inte så konstigt. Den självutnämnde förste krampfixaren Elias Nilsson rusade, nja lufsade, fram och två snabba tryck på foten senare så stod Robin upp ialla fall.

Bollen sattes i spel och Robin slängde krampen bort till Evedal och satte full fart, bollen hade han med sig och rullade elegant in 5-3. Direkt efter kom slutsignalen, och första segern i årets serie är klar.

Alltså det här laget har såna vinnarskallar, ingen viker ner sig trots underläge två gånger. Henningsson är majestätisk på planen, han lyfter de övriga och när han luktar till sig en målchans är han effektiv som en brunstig gammelgädda. Anton Rossling sliter jättebra på mitten, och hans högerfot ska lätt ramas in den dagen skorna läggs  på hyllan. Isac Nilsson må vara ung, men ack så klok och mogen i sitt spel. Härligt insats av killarna, och det hade varit roligt att få ha sett matchen live.

Nu tar vi nya tag på lördag, självaste valborgsmässoafton firas in klockan 13.00 på Norremark. Då kommer än så länge obesegrade toppkollegan Hossmo på besök. Det blir fint de.