Legender. Hjältar. Idoler.

1966. Garvis Määttää försöker överlista Klimpen Häggroth. Foto: Tord Rantakyrö

Kiruna AIF har genom åren fostrat många stora spelare och ledare. Här kommer vi att samla några av dem.

Trevlig läsning.

Peter "Pecka" Lindahl, målfarlig forward och publikfavorit med nummer 10 på ryggen i Kiruna AIF mellan åren 1979-86. Hemsidan fick en intressant pratstund med legendaren om vad som varit och vad som komma skall.

Hej Peter! Vi börjar från början, vad pysslar du med nu för tiden?

- Jobbar inom räddningstjänsten i Luleå. På fritiden tränas det och tillbringar den mesta tiden i stugan på en ö utanför Luleå.

Du har hjälpt till i Luleås damhockey några år också?

- Hjälpte till med Luleås damlag i 4 år under uppbyggnaden av verksamheten. Dock inget med det ihopköpta lag som är bäst i Sverige.

Och sedan ett lappkast till hur allting började. Du är född 1958. När stapplade du ut på rören för första gången?

- Det var nog på triangelisen med en massa blivande hockeyspelare som bodde runt området.

Hur såg ungdomsåren ut? Du har spelat med en en hel del blivande legender?

- Absolut! Med och mot en massa blivande landslagsspelare….

Några ungdomsledare du vill lyfta fram?

- Göran Niva, Sacke Aidanpää, Oskar Andersson och Tage Andersson.

Sedan blev det spel i juniorlagen?

- Juniorlaget minns jag inte så mycket av mer än att vi var duktiga och tog nåt SM-brons om jag inte minns fel.

Hur skulle du vilja beskriva dig som spelare?

- Som spelare så var jag väl hyfsad på skridskorna, hade näsa för var målet var samt irrationell... Inte ens jag visste vart jag tog vägen ibland!

Hur var det att hamna i det omklädningsrummet med stora AIF-profiler som Lasse Karlsson, Micke Andersson, Göte Wälitalo, Kalle Svensson, och Janne Aspvik m fl m fl?

- I omklädningsrummet var vi alla AIF:are, det gjordes ingen skillnad. Alltid varit ett LAG.

Minns du din första match och ditt första mål i A-laget?

- Första målet tror jag var under en turnering i Ryssland -76. Uterink. Annars första på Matto var mot Boden. Från min vänsterkant rundade jag backen och fick in den. Kortsidan mot korvkiosken...

Sedan var du med 1980-81 då ni hade ett kanongäng men föll mot Mora i play off 2?

- Mora i avgörande 3:e matchen stryk hemma med ganska stora siffror, 8-3 nånting.

Kan du berätta om din straff mot Tunadal på Lombia när du drog ett slagskott från blå mellan benen på keepern? Det är en grym klassiker trots att ni förlorade med 3-4.

- På straffen så stod ju keepern och halvsov vilket gjorde att jag dundrade på ett skott från blå!

Ni var ständigt med i play-off fram till 1984 men din sista derbymatch i den svarta tröjan var i februari 1986 då det var vinna eller försvinna mot IFK?

- Ja, återkommande i playoff och sista matchen förutom kvalet tillbaka var ju mot de blåvita.Tät match där vi lyckades, och målet får jag fortfarande rysningar över...

Ja matchens sista mål minns du va? Publiken skrek: "åk Lindahl, åk"!

- Minns bara att jag var förbi backarna, mål, ett jäkla liv, klubban och handskar upp på läktaren!

Vad hände efter matchen då? Hem och sova eller offrade du dig och drog ut på Arran?

- Efteråt var det inte hem och sova. Utan jag tog med mig lagkapten Kiviniemi och gick på Arran. Kunde inte fått ett bättre, skönare avslut i den svartgula tröjan.

Några andra speciella minnen, ledare eller spelare som du vill lyfta fram?

- Rune Lantto och Lasse Stålis, sedan absolut alla spelare och ledare som man fått äran att spela med.

Sedan for du söderut och skyfflade in poäng för Nybro i söderettan?

- Försvann till Nybro där jag gjorde min bästa säsong, uppfyllde kraven de hade på mig så jag var helt nöjd...

1987-88 återvände du till Lombia som "svikare" med Bergnäsets AIK. Dina tankar om det, att möta ditt älskade AIF. Och mål gjorde du också?

- Åter till BAIK och norrut för att jag kom in på sjukgymnastlinjen i Boden. Kändes inte som en svikare direkt, hade börjat läsa vidare och att jag sen råkade göra mål kändes väl sisådär...

Sedan blev det spel i Boden ett par år?

- Avslutade i Boden under 3 säsonger där vi var ett riktigt bra lag med intentioner om att gå långt varje playoff.

När avslutade du den aktiva karriären?

- Efter säsongen 91-92 eller det kanske var 92-93 där jag hoppade in i allsvenskan som assisterande tränare med en viss Herr Wikegård.

Hade du anbud från högre serier eller ligor?

- Jag verkade vara populär efter mitt år i Nybro men valde att satsa på det civila yrket.

Vad tycker du om nystarten då. Ryktet förtäljer att du är flitig besökare på Matto och på bortamatcherna?

- AIF:s nystart är ju helt fantastisk, rysningar i hela kroppen och JA. Flitig besökare på Matto och sett alla bortamatcher pojkarna har haft.

Något du skulle vilja hälsa till årets lag?

- Önskar årets lag lycka till allt från 16-åringarna till div 2 laget. Det kommer att gå riktigt bra. Pojkarna själv känner det magiska i att dra på den svartgula stället så jag är inte ens orolig.

- Man blir fan i mej tårögd!

Vi tackar nummer 10 för att han ställde upp och svarade på våra frågor. Han har inte glömt AIF och AIF:arna kommer aldrig att glömma honom!

Vi ses på Matojärvi igen till vintern.

Jörgen Wikström radade upp stormatcher i den svartgula buren under 80-talet. 1988 flyttade han till Björklöven och blev en ikon i Umeålaget. Vi tog pulsen på "Målvakts-Jögge".

Hej Jörgen! Hur är läget med dig?

- Bara bra, hoppas bara värmen kommer så man kan börja få ihop mil på cykel inför cykelvasan.

Vad pysslar du med nuförtiden?

- Driver reklamföretag med 9 anställda och även mitt gamla företag Promask i lite mindre skala. Annars är träning i alla former mitt största intresse.

Har du följt AIF:s återkomst?

- Absolut, kul att se många gamla profiler engagera sig.

Vad tror du om framtiden och närmast spel i division 2 kommande säsong?

- Nu vet jag inte riktigt standarden på andra lag men det borde går bra, känns som vi har ett bra lag.

Ok. Vi tar det från början. Hur blev det AIF och målvakt för dig?

- Farsan (Bosse) stod i mål i AIF & Toulla, och jag ville bli målvakt redan när jag började gå. Började som 6-åring men det var fullt på målvaktssidan då en blev sjuk och sedan släppte jag inte platsen.

Några ledare och spelare du vill nämna från ungdomstiden?

- Självklart, Rune Lantto, Bengan Lindberg, Sten Jatko, Lasse Stålis, Kjell Hedman, Per Bohm, Freddy Lindfors finns hur många som helst...

DM mästare för A-Juniorer 1981. Minns du det?

- Nja...

Många flyttades också sedan upp i seniorlaget då AIF satsade ungt. Och bröderna Svensson som tränare. Hur var det?

- Det var skitkul, var med redan som 16-åring.

Du var tidigt med i A-truppen. Och hade stormålvakter som Benka och Micke G framför dig. Har de haft inflytande på dig och din spelstil mm?

- Både Benka & Micke var stora förebilder, Micke var man lite kompis med, han var mycket sjysst så honom försökte man härma lite.

Du var som en vägg i en junior SM-match mot Brynäs på Lombia 82/83. Tillslut föll ni i förlängningen. Vad minns du från den matchen?

- Kommer ihåg att det var stort att möta Brynäs och att vi kanske hade lite för mycket respekt bara för att de hette just Brynäs.

Du gillade att utveckla skydd, galler mm för er målvakter. Och det blev ju även ditt levebröd ett tag längre fram i livet?

- Har alltid mixtrat med grejerna, gjorde min första mask av glasfiber med farsan i källaren när jag var 10 år, med en träform jag gjorde i slöjden på raketskolan.

Lumpen i Boden 83-84. Spel med BBK?

Det var ett mellanår, lite svårt att kombinera samtidigt som Boden storsatsade de året så det blev spel i juniorlaget.

Sedan hem till AIF och storspel i flera säsonger. 1985-86. Ni var utdömda länge men sista matchen avgjorde allt. 4-2 mot IFK. Vad minns du från den matchen?

- Det är nog den viktigaste matchen man spelat, var sjukt nervös ett dygn före. Men det är en sådan match man utvecklas av mentalt.

1987-88 radade du upp stormatcher och var nyckelspelare i ett ungt AIF. Du hamnade sedan i Björklöven. Var det aktuellt att stanna kvar i det nybildade Team Kiruna?

- Det var redan klart med Björklöven innan det blev sammanslagning. Löven hade alltid varit min drömklubb så att stanna hade ej varit aktuellt.

Åren i Löven då. Mycket kan ju skrivas. Du var med om toppar och dalar och är en ikon i klubben. Upp och nedflyttningar och spel i elitserien. Dina största minnen från den tiden?

- Alla duktiga spelare och tränare man spelat med. Ikoner som Tore Ökvist, Bullen, Lasse Karlsson, Beliavski, Sandlin, Virus... kan skriva hur många namn som helst.

- Största minnena är väl de gånger man gått upp i elitserien och alla vinster mot Skellefteå AIK (inte många matcher man förlorat mot dem) och magiska publik som finns i Umeå.

Var det aldrig aktuellt att bli proffs utomlands eller byta klubb för dig?

- Hade faktiskt klart med Tysk klubb efter sista säsong i Löven, hade kontakt med dem hela året och träffade dem flera gånger då de var upp och kollade matcher, men då fick deras tränare & sportchef sparken och det rann ut i sanden.

Landslaget då? Var det nära?

- Var uttagen en gång men fick tacka nej då vi skulle spela kvalserien.

När var karriären över?

- Bestämde mig sista året då jag ej kom med i landslaget för att jag var för gammal och visste att jag inte blir yngre.

Slutligen, har du något att hälsa dagens unga AIF-hjältar och våra supportrar runt om i landet?
- Vi svart-gula håller ihop som en enda stor familj!

Vi tackar Jögge för att han tog sig tid att svara på våra frågor och hoppas få se honom på Matojärvi någon gång under vintern!

Stefan Täckdal blev tidigt bofast i A-laget under bröderna Svenssons ledarskap och hamnade sedan i Västerås. Vi bytte några ord med honom om förr och nu.

Hej Stefan! Hur är det med dig?
- Tack bara bra!

Vad pysslar du med nuförtiden?
- Bor i Västerås sen mer än 30 år, faktiskt längre tid än jag har bott in Kiruna. Jobbar som General Manager Software för ett tyskt företag som är i Bank och Detaljhandels branschen. Pendlar till Stockholm varje dag förutom när jag är ute och reser.

Du lämnade AIF 1984 för spel i Västerås. Hur var tiden i VIK?
- Den var riktigt kul även om det inte gick så bra hockeymässigt för mig. Grymt tryck med 5500 i snitt i dåvarande div 1 och fullsatt efter jul (7500) i Allsvenskan. Lyckades vrida av ett korsband och sen var väl den karriären över mer eller mindre.

Varför blev det flytt till just Gurkstaden?
- Västerås var seriösa från början, hade en bra coach i Curre Lundmark dessutom var det redan en del Kirunaspelare på plats, Arne Andersén, Janke Sörbrandt, Tor Stöckel och Tore Lindgren.

Hade du fler anbud?
- Det fanns några andra men VIK Västerås kändes bäst från början till slut.

Sedan hamnade du i Surahammar och kom upp till Lombia för kval mot Kiruna HC 1987?
- Vi var några gamla VIK:are som bestämde oss för att varva ner i Sura och lyckades hamna i avgörande kval mot HC vilket var riktigt kul. De var nog liiiite mer tränade än vad vi var så de vann väl rättvist i bäst av tre. Jag kommer dock ihåg att jag själv brände ett jätteläge i slutet av den andra matchen. Hade jag satt den så hade vi vunnit med två noll i matcher.

Hur kändes att möta IFK/HC på Lombia i en annan tröja än AIF:s?
- Hornen växte ut som i ett vanligt derby… Har under min karriär bara förlorat två matcher mot IFK i AIF-tröjan, en i c-pojkarna och den andra med a-laget.

När var karriären över?
- 1987 om jag kommer ihåg rätt men sista åren spelade jag mest för att finansiera studierna och hålla kroppen i trim och med ett riktigt otympligt knäskydd.

Vi hoppar tillbaka. Hur började allting för dig med hockey och AIF?
- Började som 10-åring, första minnena är från internmatcher där jag spelade för Domus och vi mötte b la Lasse Karlssons Eks Aero i några matcher.

Ledare du vill nämna från ungdomstiden?
- Det var många bra men måste jag nämna någon så får det bli Tage Andersson. Glömmer aldrig när han recenserade alla i hela laget en och en under en turnering i Mora, tror vi vara A-pojkar. Han gav alla i laget en väldig stor portion självförtroende efter den recensionen.

Junior-DM guld 1981. Vad minns du från det?
- Faktiskt ingenting!

Sedan upp i A-laget. Du blev fort ordinarie. Kan du beskriva din spelstil. Du var back?
- Var nog den mest offensiva back som spelat i AIF men med Erik Laakso som backkompis, och senare Kari Jaako som defensiv center fick jag härja fritt offensivt från min vänsterbackplats.

Bröderna Svensson som tränare hade ni en säsong?
- Året innan hade AIF haft ett topplag på papperet men många hade lämnat så det var ganska många nya unga som släpptes fram b la jag själv. Bröderna Svensson bidrog, med sitt sätt att vara, till den goda stämningen i laget.

Några minnen från tiden i seniorlaget?
- Matcherna mot Luleå och när vi låg under med 6-4 mot Timrå borta med två minuter kvar och fick en man utvisad. Vi gjorde två mål med en man mindre så matchen slutade 6-6! De hade en rätt så känd IFK:are i mål…

Har du följt återkomsten?
- Omöjligt att missa den!

Vi räknar med att du besöker Matojärvi minst en gång kommande vinter?!
- Jag brukar åka upp till jul så om det är match så syns vi där.

Vill du hälsa något till dagens lag och våra supportrar?
- Ha kul och vårda AIF märket!

Vi tackar Stefan för svaren och ser fram emot att se honom besöka Matojärvi i december...

Lasse Fergman lirade i AIF under många år på 80-talet. Vi fick några svar på våra frågor av honom.

Hej Lasse! Hur är läget med dig?

- Läget är bra, jag trivs med livet.

Vad pysslar du med nu förtiden?

- Bor i Sävast utanför Boden och jobbar åt Försvarets Materielverk, jag är en hel del i stugan i Sören.

Vi börjar väl längst bak. Hur blev det hockey och AIF för dig?

- Vi spelade landhockey och hockey i stort sett varje dag på Kyrkogatan och Triangelskolans is. De var mycket barn som bodde där och de blev många duktiga hockeyspelare från de området. Jag bodde granne med Janne och Lasse Karlsson och deras pappa Becke var tränare i AIF så på den vägen blev de AIF, min äldre brorsa spelade i IFK.

Har du några speciella minnen, ledare eller medspelare du vill nämna?

- Min första ledare var Göran Niva i den interna ligan, vi var en blandning av olika åldrar och jag kommer ihåg att vi vann korvcupen mitt första år i AIF. Micke Gustavsson började stå i mål då och han var grym redan då. Den interna ligan fostrade många bra spelare.

- Flera av spelarna blev senare elitseriespelare. Jag har haft många engagerade ledare som verkligen brunnit för AIF och hockeyn. Ostis och Hedman med 63-64 kullen var lite före sin tid vi tränade riktigt bra fys under sommarn redan i pojklagen. Rune Lantto och våra materialare Åström, Jakto och Stålis bla... som var i A-laget många år under 80-talet medan tränarna kom och gick.

Du vann junior-dm 1981 och tog sedan klivet upp i A-laget?

- Det minns jag som något riktigt häftigt, vi spelade i Luleå första matchen och vi hade åkt buss från Kiruna på morgonen och spelade match i när vi kom fram. Det blev förlust med tre mål och sedan i returen hemma vann vi med fyra och jag kommer ihåg att vi hade ett riktigt bra lag. Många kom med i A-laget senare.

- Mitt första år i A-laget hade jag Såsen och Kalle Svensson som tränare, många gamla storspelare var kvar i laget och det var grymt inspirerande att träna med dessa gubbar och även lyssna på snacket i omklädningsrummet som kanske är de man kommer ihåg mest från hockeytiden. Jag fick sitta brevid Tommy Nilsson mitt första år. De var stort att som junior hamna brevid Tommy, han var riktig bra både på och utanför isen.

Du var ju med 85-86 då AIF var utdömt flera omgångar från slutet, nedflyttningen var nära och även ett faktum ett par minuter här och där under de sista omgångarna?

- Jag kommer inte ihåg så mycket från den säsongen. Däremot slutet på den säsongen är nog mitt största minne både positivt och negativt vi klarar oss kvar och vinner sista matchen mot IFK.

- Jag skadade knät på träning när det återstod två matcher av serien, Teg hemma och IFK, det var min andra knäskada och efter det hade jag problem att komma tillbaka till hockeyn. Så jag fick se slutet av serien från läktaren och det var otroligt nervöst.

Du gjorde dina viktigaste hockeymål i en match mot Piteå va? Det såg mörkt ut inför sista perioden men då klev du in i handlingarna?!

- Jag började matchen på bänken men kom in i slutet på andra eller om det var inför sista. Vi lyckades med allt den perioden och jag kommer ihåg att jag var inblandad i några mål.

Efter en heroisk avslutning på serien så hade ni allt i egna händer inför derbyt mot IFK. Seger och kvalplatsen var grejad. Vad minns du från den matchen? Ni var rejält skadeskjutna?

- Jag var nyopererad och satt med gips på läktaren, det var en otrolig stämning innan och under matchen alla pratade hockey och det jag minns bäst är nog Kejjans (Krister Keisu) skott mellan röda och blå som Zampo (Peter Sandman) släppte lite enkelt :-) Vi tog ledningen och sen Lindahls mål i öppen kasse.

Vad kände du när Lindahl åkte mot det tomma målet och gjorde 4-2?

- Glädje och man ville självklart vara med på isen och jubla tillsammans med gubbarna.

Kvalet gick som en dans. Malå och Ö-vik var utan chans?

- Bra kval men minns inget.

Sedan då. Du lirade en säsong till i AIF?

- Jag var skadad och försökte spela och ta en plats den säsongen men kunde inte träna bra så jag fick tyvärr sluta i AIF det året.

När var karriären slut?

- Den avslutas med en säsong i Kiruna HC division 3 lag. Vi var några gamla AIF:are som spelade och vi vann serien överlägset men fick inte gå upp då HC:s A-lag spelade i 2:an.

Har du någon kontakt med Kiruna idag?

- Ja, min pappa bor kvar och vi är några gamla kompisar som håller kontakten och träffas då och då.

Vad tycker du om återkomsten?

- Det är bra att det finns ett stort hockeyintresse och att folk pratar hockey och bryr sig.

Har du sett någon match under säsongen?

- Nej bara lite glimtar på youtube.

Nästa år då. Vad tror du om AIF:s chanser i division två?

- Det kommer säkert vara ett topplag med tanke på de nyförvärv de fått.

Slutligen, vill du hälsa något till alla AIF:are?

- Jag är stolt att fått vara en del av hockey i Kiruna och AIF, det tycker jag alla gamla AIF:are ska vara.

Vi tackar Lasse för intervjun och hoppas vi ser honom på Matojärvi eller i Boden till vintern.

Lagkapten och den som höjde bucklan efter segern i Junior-SM 1979! Christer Vinsa har svarat på våra frågor om då och nu.

Hej Christer! Hur är läget med dig?
- Tackar som frågar, kul att gamla tiders förening hör av sig. Några år sedan jag var med i ett fantastiskt lag som tog både pojk och junior SM med samma lag.

- Ett lag som hade alla ingredienser för att lyckas, bra målvakter med Micke Gustavsson som stor topp, en suverän bred med hög nivå + spelare som stack ut lite extra Micke Andersson och Lasse Karlsson. Allt detta känns inte så länge sedan, men fakta är att JSM guldet tog vi för 37 år sedan!

Vad pysslar du med nuförtiden?
- Jobbar som projektchef på Kiruna kommun med stadsomvandlingen. Är mycket engagerad i längdskidåkning, sitter med i Norrbottens skidförbund och har tvillingar som elitsatsar, där en bl a lyckats slå sig in i landslagsgruppen. Är med i Sävast ski teams vallateam och far vintertid land och rike runt på tävlingar och vallar skidor för vårt seniorteam där.

Har du följt återkomsten under vintern?
- Självklart har jag följt återkomsten, var på den fantastiska premiären på gamla anrika Matojärvi och fick uppleva en rätt häftig inramning med massor av publik och många många gamla bekanta på läktaren. Det var häftigt skoj.

Vad tror du om den kommande säsongen med spel i division två?
- Önskar laget stort lycka till och tror och hoppas på att framgångarna fortsätter. Det finns en fantastisk kultur kring begreppet AIF och Hockey och det kommer att bidra till fortsatta framgångar.

Beskriv dig som spelare?
- Var en träningsprodukt som älskade att träna hårt och mycket. Var under åren backkompis med numera bortgågna Lasse Gustavsson, han till höger och jag till vänster i 2:a formationens backpar. Vi kompletterade varandra rätt bra med styrkor och svagheter.

För de som inte vet. Du lyfte SM-bucklan i J-SM 1979?
- Fick förmånen att under några säsonger vara lagkapten för detta fantastiska gäng, där ett av många fina minnen är just bucklan i luften på Hovet. En rätt mäktig känsla på den tiden, att som representant för AIF och vårt lag få förmånen att göra detta.

Mycket måste ju finnas att skriva om det? Vad minns du bäst?
- På Johanneshov som matchen spelades på var det rätt mycket folk som skrek och hejjade på DIF. Rätt stort för oss att komma in där mot ett stort etablerat lag som ändå DIF var. Många av dom som då var med blev sedemera proffs eller tog plats i DIF:s A-lag, t ex Thomas Eriksson, Tommy Mört, Håkan Södergren, Peter Ekroth m fl.

Resan fram till finalspelet. Minnen från den?
- Vi hade en mycket tuff resa där vi i semifinal mötte Brynäs, som vi slog med uddamålet. Den matchen var betydligt jämnare och tuffare än finalen mot DIF.

Rätt skönt att tvåla till Djurgården på Hovet i finalen?
- Komma till Stockholm, åka ut på Hovet och möta en rätt stor publik som bl a skrek åk hem lappjävlar och mycket annat som inte är värt att skriva om, var rätt tufft och inspirerande för oss. Jag hade bl a en häftig ordväxling med Håkan Södergren innan matchen och under 1:a och 2:a perioden då han försökte psyka mig och oss, bl a så tyckte han att vi skulle hålla i oss för nu skulle det bli åka av för lapparna etc etc

- Det var rätt skönt att då inför 3:e perioden åka förbi DIF spelarbås stanna av och fråga när de egentligen skulle börja åka, vi ledde då med några puckar.

Ni hade ju en hel del duktiga spelare med i laget?
- Vi hade som helhet ett riktigt bra lag, utan helheten så skulle vi ej kommit till någon final. Givetvis hade vi några som stack ut t ex Micke Gustavsson i målet (tror inte han någon gång förstod hur duktig han var), Micke Andersson och Lasse Kalsson givetvis. Jag vill dock hylla hela kollektivet som jobbade och slet och bidrog till framgångarna.

Två blivande legender sticker ju ut lite extra. Micke Andersson och
Lasse Karlsson. Hur bra var de egentligen?!
- Klart de var duktiga och hade enormt stor talang, det såg man redan då. Micke drog på sig mycket uppmärksamhet och var påpassad under matcherna, vilket bäddade för att fler kunde smyga in och ta för sig och producera.

- Lasse var en ren naturbegåvning som inte behövde träna så mycket för att vara jäkligt duktig, tror detta följde honom hela hans karriär.

Sacke Aidanpää och Göran Niva. Vad betydde de för er?
- Utan ledare inget lag, både Sacke och Göran hade en mycket tacksam uppgift att få jobba med så många duktiga och skolade spelare, så taktiskt behövde inte de göra så mycket, vi hade ett grundspel som vi körde på, kunde och var trygg i och som byggts upp under många år av våra ledare Sacke och Göran.

Först vann ni ju Pojk-SM 1976. Några minnen från det?
- Kommer inte ihåg så mycket av detta, annat än mottagandet när vi kom hem, som var rätt överraskande. Det var många som mötte upp och vill gratta oss, det var stort för en ung pojkspelare.

Du kom upp i A-laget och fick prova på ett par matcher där också?
- Första A-lagsmatchen var derby mot IFK, fick göra 1:a målet i en proppfull hockeylada, vilket liv det var då. Om jag minns rätt så vann vi med några puckar och att jag av Hasse Ågren fick pucken jag gjorde mål med som minne.

- Kommer också ihåg när vi satt i omklädningsrummet innan matchen och hörde vrålet från publiken som sjöng och skrek sina ramsor innan vi kom in. Det var nog lite darriga ben för en debutant under den promenaden under läktaren och in till matchen.

Var hamnade du sedan?
- Tyvärr splittrades JSM laget mycket efter finalen, en del slutade och en del flyttade. Lite smolk i bägaren var att dåvarande seniorledare och tränare i AIF inte bättre kunde förvalta oss som tog JSM -guld i A-lags sammanhang, utan körde på i gamla hjulspår.

- Jag själv flyttade och spelade i Almtuna Division 1 östra ett tag, var i Kalix två år när de var i div 1 norra, avslutade sedan med några år i Piteå. Så under avslutet på karriären fick jag möta både IFK och AIF i några bra och roliga matcher.

När slutade du spela?
- Började plugga till Civilingenjör i Luleå 1986 och la då av med hockeyn.

Nu är AIF tillbaka igen. Vad tror du om framtiden?
- Hoppas AIF orkar bestå och fortsätta, det finns så mycket kultur kring namnet AIF. Har förstått att många utflyttade Kirunabor har engagerat sig i nystarten vilket är häftigt och visar på vad namnet har betytt och betyder för många.

Kommer vi se dig på Matojärvi till vintern?
- Kommer givetvis att vara och se på någon/några matcher.

Avslutningsvis, vill du hälsa något till alla AIF:are därute?
- Stolthet, respekt och engagemang tror jag det står på någon ny AIF T-shirt och det är väl vad som fortfarande gäller för oss gamla AIF:are. Så vi fortsätter väl vi alla AIF:are att bära med oss de ledorden framöver.

- Må gott och ha det bra alla AIF:are där ute hälsar Christer Vinsa,
fd vänsterback i AIF!

Tack till Christer för en härlig återblick till JSM-guldet!

Jonas Andersson-Junkka behöver knappast någon närmare presentation. Född 1975 och fick sin hockeyuppfostran i AIF i så väl 74:orna som 75-kullen. En rightback med spelblick och räckvidd.

Hej Jonas, hur är läget med dig?

- Jo, tack det är bra.

Vad sysslar du med nuförtiden?

- Vi tog ett stort beslut i höstas när hela familjen flyttade till Portugal.

Här har vi startat ett företag och jobbar med lite olika saker. Vi ordnar konferens och gruppresor, exporterar gourmetmat och textilier till Sverige. Läs mer på www.facebook.com/junkaoportugal

Har du någon kontakt med ishockeyn?

- Inte sedan i höstas, då jag efter 10 år i Luleå Hockeys sportgrupp, slutade när vi flyttade till Portugal. Det finns ju inte så många portugisiska hockeyspelare att scouta härnere ;-) Men jag följer hockeyn på TV och i tidningar, så det är klart att intresset finns ju alltid kvar.

Varför blev det AIF och ishockey för dig?

- Brorsan är 7 år äldre och spelade hockey i AIF och jag hängde med dem på träningarna, så det var ett lätt val att börja träna själv.

Hur var du som spelare?

- Min grundinställning var att försöka vara en "spelande" och offensiv back, tyvärr för min del var det "tidens tand" i Sverige att spela defensiv hockey, 1-3-1 system och liknande.

- Tränarna jag hade då var Lasse Falk, Per Bäckman & Leif Boork och som ung spelare, så försökte man anpassa sig så gott det gick. Jag klarade mig bättre i spelet utomlands där det var mer öppen hockey.

Du och Jan-Axel Alavaara körde ju med 74:orna under många år. Givetvis många fina minnen från den tiden?

- Ja herregud, den resan som både 74:a och 75-lagen gjorde är ju något alldeles extra., Att jag fick vara med 74:orna och tränas av Leif Ejdeholm är kanske den enskilt viktigaste anledningen till att det gick så bra för mig personligen senare i karriären.

- Det var mycket skridskoåkning och alla var grymt bra, man fick kriga hela tiden. Minns att det var många som var riktiga vinnarskallar och vi sporrade verkligen varandra.

Tvåa 1990 (-74) och sedan trea (-75) 1991 i Pojk-SM också?

- Ja, framgångarna för Kiruna AIF med både 74:orna och 75:orna är ju egentligen helt galna. Jag vet inte hur många cuper och matcher vi vann och att möta typ Djurgården och såna lag när man kom från lilla Kiruna var riktigt häftigt och att vi då också klarade oss så bra, gjorde ju att tuppkammen växte på oss alla.

Du kom upp tidigt i Team Kirunas seniorlag?

- Ja, det började väl egentligen mitt sista år som pojkspelare, jag var inställd att spela med A1:orna, men Jan-Erik Jönsson tog upp mig till A-juniorerna och på den vägen är det. Minns att jag gjorde a-lagsdebut hemma mot Teg, vi vann med 7-5 och jag fick spela i samma femma som Igor Vlasov. Ett annat roligt minne var att innan debuten så fick man gå på tandkontroll inne i tränarrummet hos Nikolaj Puchkov.

Guld i junior-EM (J 18) 92/93?

- Det var riktigt häftigt, man kände sig stolt när man fick en guldmedalj runt halsen och de spelade Sveriges nationalsång. Jag tror turneringen gick i Tjeckien eller Polen. Minns hotellrummet; vita spetsgardiner, stenhårda sängar och en ullig filt som täcke. Själva turneringen var såklart rolig, det är ett härligt minne.

JVM då. Säsongen 94/95. Fanns med några hyfsade spelare i det laget?

- Ja, det fanns många bra spelare, både i vårt lag och i de andra lagen.

Vi hade Niklas Sundström, Anders Söderberg, Daniel Tjärnqvist, Per Svartvadet, Jesper Mattson, Anders Eriksson, Dick Tärnström osv.

- I de andra lagen minns jag Karalahti, Daze, Daigle, McCabe, Allison.

Turneringen gick i Canada som också vann guld, vi kom 3:a och det var riktigt roligt. För mig gick den turneringen jättebra, jag gjorde 6 p på sju matcher, fick spela mycket, det vart ett litet genombrott för mig där.

- Kanadensarna gjorde som vanligt allt för att vinna, sandade gångarna, vi fick byta om ute i baracker och allt annat som de brukar hitta på. Enorm stämning på matcherna. Jag kamperade med Mattias Öhlund och han fick en knäskada där, minns att jag fick byta is hela natten i hans ismaskin som kylde hans sargade knä.

Spel med Frölunda och MoDo ett par säsonger. Vad minns du bäst från den tiden?

- Två grejer som sticker ut, SM-finalen med Frölunda 1996 mot Luleå, blev ju en omtalad final med rätt brutalt spel om man uttrycker sig milt.

Minns att jag gjorde mål på bortaplan i Delfinen, kom 2-1 med Christian Ruutu men tänkte att det är lika bra att dra på ett "slagga" själv, Myllys trodde nog också att jag skulle passa, hade väl fått stryk av Ruutu i båset om jag missat. Brorsan och farsan höll förresten på att få stryk på läktaren när de ställde sig upp och jublade.

- I Modo minns jag mest knäskadan jag fick borta mot AIK efter 12-13 matcher i ligan, var ju början till slutet på karriären. En finne som heter Koivisto drog på en låg knätackling på stödjebenet när jag sköt, så ledband, menisk och korsband gick av samtidigt, kallas på medicinspråk "unfortunate three".

Och sedan Finland? Efter en kanonsäsong i HPK blev det spel i AHL.

- Japp, vart först draftad av Pittsburgh 1993 i 4:e rundan som nr 104.

Vid den tiden var Pittsburgh ett riktigt topplag med Lemieux och Jagr och jag var inte nog bra för att vara aktuell för spel med dem.

- När sedan Minnesota och Columbus kom in som nya i NHL år 2000, så blir det en ny draft, Expansions Draft, där alla befintliga lag får skydda 15 st spelare i truppen totalt och resterande är möjliga att väljas av de nya lagen.

Jag visste att Columbus var intresserade och de hade varit och kikat några matcher, jag satt och lyssnade live på den draften via webradio, det var lite roligt när de ropade upp mitt namn. Sedan var det inte mycket att fundera på när de erbjöd ett tvåvägskontrakt.

Hur nära var du spel i NHL?

- Det gick rätt bra AHL året med Syracuse, farmarlaget till Columbus, jag blev uppkallad vid ett tillfälle, vi var på roadtrip och jag skulle spela en match klart och sedan ansluta till Columbus för match mot Colorado borta. Tyvärr fick jag för mig att täcka ett skott från Andreas Lilja som spelade i motståndarna och pucken träffade handleden som gick av.

- Efter den konvalescensen på 6 veckor, vet jag inte om jag var nära fler gånger, var inte riktigt bra nog. Jag hade 2 års kontrakt med Columbus, men fick hjärnhinneinflammation under sommaren, jag tränade dumt nog när jag var rätt förkyld. Att då åka till campen helt otränad kändes rätt meningslöst, så då blev det IFK Helsingfors senare på hösten.

Avslutningsvis ett par säsonger i Luleå. Du var skadedrabbad i slutet av karriären?

- Tiden i Luleå var rolig, kändes bra att komma hem till Norrbotten igen, läsa NSD, lyssna på Norrbottens radion, det var skönt helt enkelt och i Luleå Hockey funkade allting jättebra, förutom på ishockeyplanen förstås, det blir ett mörker att försöka prestera med såna problem som jag fick under senare delen av tiden i Luleå.

Vem är den bästa du spelat med och bästa du mött under din karriär?

- Oj, jättesvår fråga. Den bästa femma jag spelat i var nog i HPK med Pärssinen, Kapanen och Hentunen och den bästa backkompis var nog Petteri Nummelin i Frölunda och den lurigaste motståndare var nog Sergej Fedorov. Men då jag har varit i så många klubbar finns det såklart massor av bra spelare, roligt är att jag fått många vänner som jag har kontakt med än idag.

Återkopplar till AIF då. Har du följt återkomsten?

- Absolut, det gick ju inte att missa! Kul också att få rapporter från brorsan Patrik och brorsonen Emil som kommer med AIF nyheter. Tåget till första matchen var ju spektakulärt!

Vad har AIF betytt för dig?

- AIF har ju lagt grunden till att framförallt veta att man från lilla Kiruna kan lyckas ute i stora världen. Alla stora spelare som kommit från Kiruna och lyckats gjorde att man vågade ta lite mera plats. När vi spelade SM-slutspelen med Kiruna och visste att Micke Andersson, Thor Stöckel och deras gäng vunnit Pojk-SM -76 med Kiruna, kände vi ju att vi också kunde, även om AIF inte nådde riktigt ända fram den gången igen.

Vilka var dina idoler i AIF under uppväxten?

- Jag hade inte idoler på det sättet som spelade i A-laget osv, inte vad jag minns i alla fall. Den man såg upp till och försökte vara lika bra som både på och utanför banan var nog Thomas Hagenlöv i vårt lag. Han var grymt bra, egentligen helt överlägsen, hade han inte blivit skadad, så hade han spelat 20 år i NHL.

Vill du hälsa något åt alla AIF:are?

- Såklart, stort Lycka Till!

Vi säger tusen tack åt Jonas för en mycket intressant intervju och hoppas naturligtvis få se honom på Matojärvi någon gång i framtiden.

Backen Krister Keisu spelade så gott som hela 80-talet i AIF:s A-lag. Och han är förevigt ihågkommen för sitt mål mot IFK 1986. Vi fick lite snabba puckar med honom om det som varit.

Hej Kejjan! Hur är läget med dig?

- Jo tack det är bra.

Vad pysslar du med nuförtiden?

- Jag jobbar som serviceman på ishall i Luleå och på fritiden pysslar jag med jakt och hundar och fiske samt lite gubbhockey.

När började du spela ishockey i AIF?

- Jag var väl 7 år när Per Bohm tog hand om mig på isen med en hel drös av goa 65:or.

Beskriv dig själv som spelare?

- Jag var väl ganska rörlig av mig och satte väl in en tackling då och då.

Hade du några förebilder?

- Det var väl bröderna Salming och Paul Coffey.

Några ledare du vill nämna?

- Ja, Per Bohm en grymt bra ungdomsledare som verkligen tog hand om oss! Sedan Kjell Hedman och Lill-Osten. Bengan Waranperää en riktig taktiker och bra i båset, Micke Lundström,Tommy Sandlin, Uffe Weinstock, Ivan Hansen samt Göte Wälitalo.

Speciella minnen från ungdom/juniortiden?

- Ja, i pojk-SM kom vi 2:a, förlust i finalen mot AIK med 2-1. Svider lite än och någon kval-SM med år gång 64-65.

Du spelade i J 18-landslaget 82/83?

- Ja, det stämmer, jag och Kari Jaako fick spela J-EM i Oslo.

Ni kom ju fram en hel massa unga lovande killar i A-laget under början av 80-talet (Jaako, Jommen, Jögge W m fl). Vad minns du från de åren?

- Vi funderade väl hur det skulle gå när nästan alla slutade samtidigt, men vi klarade det bra vill jag minnas.

85-86 då. AIF gick kräftgång hela säsongen. Matchen mot IFK i sista omgången fick avgöra allting. Vad minns du från den?

- Att man var väldigt nervös inför matchen och att det var en jämn och hård tillställning.

Frågan är givetvis ofrånkomlig. Du blev odödlig bland alla AIF-fans när du satte 3-2 pucken från mittlinjen i mitten av slutperioden. Dina kommentarer om det målet?

- Jag kom in på isen från utvisningsbåset har jag för mig och fick pucken innan röd linjen, och drog på ett slagskott mellan röd och blå linjen som gick in. Vild glädje blev det kommer jag ihåg!

Det kan ha varit ditt viktigaste mål i karriären?

- Viktigaste målet utan tvekan.

Sedan blev det spel i Team Kiruna?

- Ja, sammanslagningen gick bra och kvaliten höjdes lite måste jag säga!

En säsong i Björklöven som då var i ettan. Hur var det?

- I Björklöven gick det ganska bra ändå, det var hård konkurrens på backsidan med namn som b la Peter Anderson, Lasse Karlsson och Bullen Hägglund. Jag spelade med mest med Patrik Höglund och tyckte det fungerade ganska bra mellan oss. Träningarna var hårdare och lite bättre tempo än i Kiruna.

Västervik nästa under ett par år. Varför blev det just Västervik och hur var det att spela där?

- Jag pratade med en annan AIF:are som spelade i Västervik, Niklas Salomonsson, som tyckte jag skulle prova på Västervik som skulle satsa hårt. Det var en riktigt rolig tid med många bra spelare som kom och gick. Som högst var det play-off bakvägen till elitserien som Västervik gick då vill jag minnas från div 3!

Oskarshamn och Vimmerby i slutet på karriären. Några speciella minnen från tiden i de klubbarna?

- I Oskarshamn gick det bra och det fanns bra spelare där också som Peter Ekroth, Skeeter More, Jarmo Mäkitalo, Ronnie Larsen m fl. Tror nog vi lade grunden för vad Oskarshamn står för idag.

- I Vimmerby spelade jag en kort stund.Tyckte ändå att dom hade ett lovande gäng då, så jag pratade med Jocke Fagervall om dem och han kom dit och blev en omtyckt tränare och ledare i Småland.

Hur ser din drömsexa ut med spelare som du lirat tillsammans med. Du är ju en av backarna men sedan då?

Målvakt: Jörgen Wikström Backar: Stefan Johnsson, Krister Keisu. Forwards:Mikael Renhberg, Tomas Holmström, Johan Strömvall i en vänskapsmatch.

Återkomsten för AIF. Har du följt den?

- Ja, jag följer AIF hela tiden, kul att de kör igen!

Vad tror du om kommande säsong med spel i division två?

- Jag tror nog att de ligger i topp i tvåan.

Kommer vi att få se dig på Matojärvi?

- Ska försöka se nån match till vintern.

Vad har AIF betytt för dig?

- AIF har betytt mest, där fick man lära sig vad lagarbete är och Kiruna som ishockeystad med alla fina spelare och publik som man fått uppleva där!

Slutligen. Vill du hälsa något till alla AIF:are?

- Jag vill önska alla AIF:are en framgångsrik fortsättning!

Vi tackar Krister för sina insatser i AIF och intressanta svar på frågorna. Vi hoppas givetvis få se honom både i Luleå och på Matojärvi när AIF spelar.

Jan-Axel Alavaara hade en lång och framgångsrik karriär med b la dubbla SM-guld. Vi fick svar på några frågor av honom.

Tjenare Janne, hur är läget med dig?

- Hallå, med mig är det fantastiskt bra. Har insett att livet är rätt trevligt och vad otroligt många roliga saker det finns att göra.

Var håller du till numera?
- Bor i Örnsköldsvik men har tillbringat stora delar av den sista tiden i Åre.

När la du skridskorna på hyllan?
- 1 april 2012. Fick avsluta karriären med att vinna guld i Österrike.

Hur skulle du vilja beskriva dig som spelare?

- Laglojal som gav mitt bästa varje dag träning som match. Bra snabba uppspel fastnade sällan i egenzon.

Vi börjar väl från början. Varför blev det hockey och AIF för dig?
- Vid fem års ålder tog min farbror Tore Alavaara, som var en AIF:are uti fingerspetsarna, mig till en träning/skridskoskola på Lombia och har varit fast i idrotten sedan dess.

Du är ju född 1975 men spelade med 74-kullen?
- Är inte riktigt säker på varför jag spelade med dem från början. Kanske åkte vi till fel träning och ingen sa ngt om det. Tror dock att det var en kompis som spelade med dem från början och jag hängde med honom.

Det blev många framgångsrika år inom ungdomshockeyn. Vad minns du bäst? Silvret i Pojk-SM 1990?
- Höjdpunkten var silvret men även bronset med 75:orna är ett glatt minne. Samtidigt har jag otroligt många glada minnen från den tiden. Allt från ihop limmade klubbor som man fick av Snoddas till bortamatcher i Haparanda när det snöade så att pucken försvann.

Vad hade ni för ledare i båset?
- Med 74:orna var det Leffe Ejdeholm, Reino Kemi och Sven Hagelöv sedan var jag med 75:orna också en del där hade vi Hasse Karlsson, Janne Hjort, Håkan Björnström och Lehto. Hoppas jag inte glömt ngn men alla var fantastiska ledare som ställde upp och gjorde skillnad för många spelare i de årskullarna.

Och du var med och tog brons i Pojk-SM med 75:orna 1991?
- Tycker nästan att vi hade större chans på guldet med 75:orna, men vi var inte bra nog när det gällde som mest.

Det kom fram en hel del bra lirare ur kullarna 74-75?
- Till att börja med hade vi fantastiska ledare och samtidigt var det många talanger i de kullarna som sporrade varandra till att bli bättre, en otroligt gynnsam miljö för att skapa bra idrottare. De faktorerna plus att vi hade många uteisar där de flesta av oss var på fritiden mellan isträningarna. Vi fick ihop våra 10 000 timmar tidigt i åren.

Sedan var det dags att ta klivet upp i junior och seniorhockeyn. Det blev Team Kiruna. Och det gick bra även där?
- Fick möjligheten att kliva upp till J20 under Jan-Erik Jönssons vingar och han visade verkligen att han trodde på mig. Gav mig massor av istid och råd på vägen. Utvecklades mycket under den säsongen. Tack vare den säsongen fick jag börja andra säsongen uppe med de stora killarna i a-laget. Hade det lite tufft under första hösten men specialträningen med Nikolaj Pushkov gav resultat och kände att jag hängde med i tempot och i styrkan andra delen av min första a-lags säsong.

MoDo blev nästa anhalt under många år. Vad minns du från den tiden?
- Det blev sex innehållsrika år i Övik och Modo dör jag lärde känna massor av nya människor och att vi nästan nådde fram till SM-Guld. Förlorade två finaler, dels mot Brynäs och Djurgården.

Laget hade många talanger från 70-tals årskullarna?
- Modos 73-74-75 kullar är nog de bästa som funnits i svensk hockey. Har varit jätteroligt att lära känna de killarna och likheten är slående med hur vi hade det i Kiruna. Skillnaden är att Foppa och resten av Modokillarna var några fler och lite bättre hockeyspelare.

Frågan är ofrånkomlig. Slutspelet mot DIF. Du satt i utvisningsbåset när de avgjorde. Det brann helt enkelt?
- Blev lite arg om man säger det så.

Frölunda nästa anhalt. Varför blev det Göteborg?
- Efter sex år i Modo ville jag prova på något nytt och ta nästa steg i min karriär.

Du lär ju inte ångra det beslutet. Dubbla SM-guld?
- Spelade min bästa hockey i karriären under de åren. Och fick äntligen vinna det efterlängtade SM-Guldet. Vi hade en perfekt balans i det laget. Grovarbetare, finlirare och bra målvakt.

Ni hade rätt bra lag de åren med Henke Lundqvist m fl?
- Ja, raden av fantastiska spelare är lång från den tiden. Lundqvist x2, Alexander Steen, Loui Eriksson, Kallio, Andersson, Ronnie Sundin, Daniel Alfredsson, Samme Påhlsson osv..

Och spel i Tre Kronor?
- Den karriären var inte så lång dock. Tror jag gjorde ca 10 matcher där och åkte ut som sista back inför hemmavm 2002.

Du avrundade karriären med spel på kontinenten. Tyskland, Schweiz och Österrike?
- Var samma sak som efter sex år i Övik att jag ville gå vidare. Blev sex år i Frölunda och fick ett erbjudande av Anders Eldbrink att testa på spel Schweiz. Sedan gjorde jag tre säsonger i Wolfsburg där jag stod på blå linjen i PP och pangade in direktskott. Var väldigt kul efter att ha haft en relativt defensiv roll i de flesta svenska lag.

Hur var hockeyn i de ligorna?
- Väldigt rolig hockey att titta på, mycket fart och målchanser. En publik som lever in sig i spelet på ett helt annat sätt än i Sverige. Det var trummor och fullt liv var man än spelade. Öltälten utanför arenorna kanske gjorde sitt.

Och sedan blev du Österrikisk mästare 2012?
- En perfekt avslutning på en lång karriär som spelare. Min kropp var helt slut under den sista tiden.

Du har jobbat som tränare i Modo. Hur är det att stå och se på istället för att spela själv?
- Roligt och man är lika glad resp ledsen beroende på hur matcherna går. Sedan kan man påverka på ett annat sätt med hur man bygger upp träningar, övningar och taktiken.

AIF då? Har du följt återkomsten?
- Har följt lite grann men har haft det väldigt fullt upp med Modo.

Vad har AIF betytt för dig?
- Det var där min grund lades för hockeyintresset och där jag fick min första del av hockeyutbildningen.

Tror du vi kommer få se dig på Matojärvi i framtiden?
- Brukar alltid ta en sväng dit när jag är i Kiruna för att känna på miljön och uppleva gamla minnen... Garanterat kommer jag dyka upp där framöver också.

Ditt dream team då med spelare du lirat med? Du tar givetvis en backplats men övriga spelare?

Målvakt: Hadelöv
Backar: Sami Salo, Alavaara

Forwards: Daniel Alfredsson, Samme Påhlsson, Anders Söderberg

Slutligen, vill du hälsa något åt alla AIF:are?

- Passar på att hälsa till alla unga killar som drömmer om en framtid som spelare. Se till att göra det som är roligt i sportväg, var på is så mycket som ni bara har möjlighet, spela fotboll, tennis, badminton, simma osv...Och till alla föräldrar: STÖTTA och bygg upp era barn och se till att ni finns där för dem.

Tusen tack Janne för den fyllliga intervjun, och vi hoppas givetvis få se dig på Matojärvi även i framtiden!

Bengt Waranperä behöver egentligen ingen närmare presentation. En legendarisk AIF:are med stora insatser som aktiv och ledare under många år i Kiruna. Han stod också i båset under återkomsten. Vi fick en fullmatad intervju med coachen som gör det omöjliga möjligt.

Hej Benka! Hur är läget så här i försommartider?

- Gott! Varit en bra vår och ser fram emot en varm solig sommar.

Du var ju med under återkomsten. Vilken grej det blev va?

- Helt enormt, finns det någon människa (AIF:are) som hade vågat drömma om den enorma återkomsten. Jag tror inte det.

Tryck i Matojärvi och premiären var ju helt magisk?

- Det var som att man var tillbaka på 70-talet. Conny på läktaren, gamla lagkompisarna Hasse Å, Såsen, Janne A och Micke A på isen.

Sist men inte minst vrålet när Snoddas Army gjorde entre, det glömmer man inte.

Ni fick ihop ett härligt gäng och gick soprent i seriespelet?

- Starkt gjort att gå obesegrad genom 2 serier samma säsong, men spelarna ställde upp från första början. Vi skulle vara seriösa både på isen och utanför, ta en match i taget. Vi var nog bäst tränade av alla lagen, det gav utslag i flera matcher.

Några speciella minnen från senaste vintern?

- Premiären går inte att glömma, men även MAIF borta med ett hundratal AIF supportrar på läktarn. Malmbergsborna lär nog inte glömma denna match och stämningen i hallen. Alla matcher nere i kusten med alla AIF:are på läktarna glömmer jag inte heller.

Laget, organisationen, supportrarna. Dina kommentarer kring detta?

- Stort A till alla! Styrelse, funktionärer, spelarna, matrisarna, lagledaren och alla andra som stödde oss.

Du som var med både då och nu. Största skillnaden och största likheterna med 1973 vs 2015?

- Vi startade från noll nu så alla inblandade har gjort ett hästjobb! En liten barack för material, nästan nattskift för varje träning. 1973 kom vi till dukat bord med bra träningstider, de flesta spelarna fick materialkontrakt av sportföretag och flyg till så gott som alla bortamatcher. Vi var nästan halvproffs på den tiden.

Åren som aktiv då. Du kom upp tidigt i A-laget?
- 1969, 15 år gammal.

Freddy Lindfors och Janne Bergsten var veteranmålvakter. Tog du efter dem något eller utvecklade du en egen stil?

- Ja, som jag sagt så fick jag börja träna med A-laget när jag var 15 år. Freddys slajdingar tog jag nog efter, Janne var V-stil målis och mycket reaktionssnabb så jag tog nog efter något varje dag jag var där.

Minns du din debut i A-laget?

- Ja, Oulon Kärpät 1969.

Din första nolla?

- Faktiskt mot Kärpät, vi vann med 5-1. Jag stod halva matchen och fick hålla nollan.

Derbymatcherna inför ett fullsatt Matojärvi. Hur var de matcherna?

- Samling 90 minuter före match, när man kom till Matto var det långa köer som sträckte sig långt utanför Matto. Ofta blev matchstarten uppskjuten för att all publik skulle få komma in.

- Matchstarten när vi går under läktaren och vrålet när förste man kliver ut på isen. AIF hade 3 läktarsektioner mot IFK:s enda.

Kvalresan -73 måste ha varit en häftig grej ?

- Det började bra med 9-3 hemma mot Tunadal, andra matchen MoDo borta då Freddy gör en stormatch och räddar en poäng, 3-3. 3:e omg förlust hemma mot Hofors 1-5 och då såg det mörkt ut.

- 4:e omg Bajen borta och seger 6-2 med flera hundra AIF:are på Hovet. Nästa match Bajen hemma seger med 7-2. Sedan följde 2 bortamatcher, Tunadal och Hofors. Vi åkte tåg med egen vagn (kungavagnen), egen kock med på hela resan. Förlust mot Tunadal och sedan väntade en måstematch på uterink i Hofors.

Festligt värre i Kiruna

- Torbjörn Huber var med och direktrefererade hem till Högalidskolan som var fullsatt. Vilket raffel! Hasse Karlsson avgör till 5-4 2.30 före slutsignalen! Skön hemresa och sista matchen MoDo, hemmaseger är lika med spel i högsta ligan som första Norrbottens lag.

- Vi var tillsammans hela dagen och började med bowling. Efter det lunch tillsammans och redan då märkte man att de här var en dag som ingen Kirunabo inte märkte av. Matchen då? Vilken överkörning! SEGER med 7-1, minst 4500 pers på Matto. Kiruna festade i minst 1 vecka efteråt...

Sedan spel i allsvenskan. Några speciella minnen?

- Mycket resande. Arlanda kändes som ett andra hem, min debut mot Timrå borta förlust 12-2, oj oj förkyld en vecka efteråt minst!

Åren efter det då. Du och Göte kamperade ihop?

- Vi började kampera redan i pojklaget och följdes åt upp till A-laget.

Ni hade bra lag varje säsong men det tog slut i play-offen?

- Vi räckte inte ända fram, dessa år körde vi ofta nästan bara med egna produkter och i avgörande lägen lyste orutinen igenom.

Var det aktuellt med spel i något annat lag högre upp i seriesystemet?

- Det var nära att det blev Skellefteå 1978. Året före värvade de Pekka Rampa och Hannu Palmu från AIF och tydligen hade inte Saik gjort rätt för sig. Skrev jag på för Saik så blir du ettårsfall. Så var det med det.

Sedan tog du upp Kalix till ettan 79-80?

- Jag var less och tänkte sluta då fick jag erbjudande om att studera i och spela med Kalix som satsade på att ta klivet upp i ettan, och det gick vägen.

Tillbaka till elitsatsande AIF 80-81. Det var ett riktigt kanongäng men Mora blev för svårt i andra rundan?

- Kom hem igen och det var storsatsning. Janne Dantoft, Hannu Aravirta, Marko Perkkiö och Roger Mikko. Ett av det bättre lag jag spelat med, play-offet började vi med att vinna 2 raka mot Malung.

- Sedan Mora borta, förlust 6-2 andra matchen, seger hemma 11-2! Tredje avgörande och förlust med 3-8, ras i sista när bränslet tog slut, tungt.

Några säsonger som mentor i ett ungt AIF som varje år tappade sina mest lovande spelare?

- Så var det. Kiruna var ju Sveriges största plantskola, men det kom upp nya unga grabbar från egna föreningen hela tiden.

Din sista match då. Det var väl Västerås hemma i play-off 1984. 1-11 i baken. Minns du hur du kände när allt var över?

- Inget roligt slut, men den säsongen hade vi bara egna produkter, genomsnittsåldern kring 20 år och vi gick till play-off.

Spelade du något i Tuolluvaara?

- Jag gjorde några matcher där.

1985-86. Du och Mats Johansson i båset. Och den klassiska IFK-matchen?

- En av de jobbigaste matcher som jag har upplevt, förloraren åker ut, vinst eller oavgjort räcker för IFK för att få kvala. Vi har 4-5 spelare skadade, skulle aldrig fått spela en vanlig match. Har en läkare som förstår hur viktig denna match är och det ges bedövningssprutor i varje paus.

- Matchen står och väger, 2-2 när Krister Keisu har pucken i mittzon och slänger iväg den, åker till båset och ska byta när våldsamt jubel bryter ut! "Kejan" vänder sig om och frågar: vad fan händer? MÅL 3-2! Mindre än en minut kvar och tekning i våran zon spel 5 mot 6. Pelle Jönsson vinner tekningen, lägger ut den i mittzon och Pekka Lindahl åker ifrån alla mot tom bur, vilken känsla... 4-2.

Uträknat AIF ville annat

- Näst sista omgången var vi så gott som ute då vi låg under mot Piteå med 4-1 efter 2 perioder. Jag, Matte och Rune står i korridoren och tänker vad gör vi? Vi måste chansa vilt och sätter ihop Kent-Ove Hjertström - Jodda - Lasse Fergman. Grabbarna måste trott att vi har blivit knäppa... Vad händer? Jo, dessa gör 3 eller 4 mål i sista och vi vinner med 5-4!

Du var med i båset även 87-88. Den sista före sammanslagningen och sedan den första med Team Kiruna?

- Sista tillsammans med Micke Lundström var ingen höjdarsäsong. 1988 blev det sammanslagning, jag och Göte Wälitalo åter tillsammans med bara Kirunaspelare. Vi fick ihop det på ett enormt bra sätt, det var som att grabbarna tillhört samma förening hela tiden och det blev ett bra sportsligt resultat.

Under årens lopp har du ju coachat i a-lag, juniorlag och även innebandy. Du är ju känd som en coach med fingertoppskänsla. Håller du med om det?

- Det får andra avgöra, jag har väl fått ha coachansvaret med de flesta jag jobbat med.

En klassiker med dig som coach under din tränartid inom innebandyn är ju ett rött kort i Arjeplog! Är det något du kan bekräfta eller dementera?

- Jag och domarna var inte på samma match?!

Några profiler du vill nämna som florerat under årens lopp?

- Jag skulle vilja räkna upp hur många som helst men några ledare jag minns är Tage och Oskar Andersson, Becke Karlsson, Kasajev och Rune Lantto. Alla tränare, ledare och matrisar jag jobbat med.

Din drömfemma från AIF som du lirat med. Hur ser den ut, du i målet men sedan?

- Oj vad svårt jag skulle vilja ta ut ett helt lag. Backar: P-O Uusitalo och Lasse Karlsson. Kedjan: Janne Dantoft, Kalle Svensson och Micke Andersson.

Slutligen. Alla AIF:are håller andan: står du i AIF-båset säsongen 16-17 också?

- Den som lever får se?!

Vi tackar Benka för intervjun och för alla hans insatser inom AIF. Och givetvis vill vi se honom göra taktiska genidrag även kommande vinter i det svartgula båset!

Mattias Nilliimaa hann debutera i Kiruna AIF:s seniorlag säsongen före hopslagningen 1988. Han hade sedan en lång och fin karriär i olika klubbar.

Tjenare Matti, hur är läget?

- Tjenare, jag mår ganska bra, trots ett nyoperarat knä (Jan-Axel Alavaara har tacklat sönder det en gång i tiden) och betygstider i jobbet.

Vad pysslar du med idag?

- Som du kanske förstod av förra meningen så arbetar jag som lärare. För närvarande har jag idrott och so på en högstadieskola i Skellefteå.

Har du någon kontakt med ishockeyn?

- Skolan har en ishockeyprofil och det är väl det närmaste jag kommer ishockeyn idag, förutom att jag kollar på Skellefteås matcher ibland.

AIF. Vad har det betytt för dig genom åren?

- AIF har betytt väldigt mycket för mig. Det är klubben i mitt hjärta och ju äldre jag blivit desto viktigare har mitt ursprung också blivit: vem jag är? vilka är mina rötter? Där har AIF också spelat stor roll.

Någon speciell ledare du vill nämna?

- Det finns flera ledare jag minns och tycker om, fast på lite olika vis. Jag minns Bengt Ylivainio och Bert Lindfors för att de gav oss frihet att leka ishockey och utvecklas i lugn och ro, helt utan toppningar och stress på tidig framgång.

- Jag minns också Jan-Erik Jönsson som fick oss att växa som människor och idrottsmän. Med sitt raka och ibland burdusa sätt ficka han oss att träna som djur och känna stolthet för dem vi var. Aldrig kommer jag glömma hans ord tal när vi i AIF skulle börja träna sommarträna: ”Ni är svagare än min gamla mormor. Första maj är en helig dag för mig – andra maj börjar vi sommarträna.”

Vilka Kirunaspelare såg du upp till under pojk/ungdomsåren?

- Jag gillade flera spelare i AIF. Mina största idoler var: Thor Stöckel pga coolt namn och elegant skridskoåkning, Kjell ”Kulan” Johansson för att han tekade av klubbor och Pecka Lindahls genomskinliga skenor och vindsnabba åkning gick mig inte heller förbi.

TV-puckare - 85 också?

- Även fast vi vann TV-pucken 1985 kan jag tycka att det var konstigt att inte flera spelare från vårt lag kom med. Där fanns ju bland annat Osmo.

Du kom upp i A-laget 87-88 och fick lira ett par matcher också. Minns du din debut?

- Min debut minns jag tydligt. Jag fick spela vänsterforward med Jan- Åke Tiensuu och Kari Tanninen. Jag fick göra ett assist och några fler matcher innan AIF gick i graven året efter.

Du är en minst sagt berest hockeyspelare med spel i många olika klubbar. Varför blev det så?

- Det var aldrig en orsak till att jag flyttat så många gånger och spelat i så många klubbar. Ibland var det för studier, ibland för att jag blivit petad och några gånger för att jag blivit värvad.

- Jag har alltid älskat att spela ishockey. För mig har det alltid handlat om en genuin kärlek till sporten och åren i ishockeyns bakgårdar.

Olofström, Halmstad, Falun är tre av klubbarna i lägre serier. Vad kan du berätta från de åren?

- Falun, Olofström och Halmstad har varit roliga år. Det har egentligen handlat om precis samma sak vilken nivå det än har varit: kämpa tillsammans och försöka åstadkomma något ihop.

Men sedan då. Efter en sväng till Kiruna, så blev det Linköping. Fina minnen förstås?

- Mina bästa år var i Linköping. Vi hade en enorm sammanhållning och låga krav utifrån. Det tillsammans med mitt studentliv gjorde åren helt underbara. Jag har alltid varit beroende av en förlåtande atmosfär för att trivas och kunna spela på topp. Det kunde jag i Linköping.

- Vi hade dessutom galna fans som gjorde hemmamatcherna till en för mig overklig tillställning. Jag hade till och med en egen sång som jag ibland kan komma på mig att nynna när jag drömmer mig bort till svunna tider.

Elitseriespel med Frölunda, Linköping och en kortis i HV71. Hur var det att lira i högsta serien?

- Åren i elitserien var både roliga och ångestfyllda. Jag älskade fortfarande spelet och matcherna kunde ibland vara fantastiska. Ett fullsatt Scandinavium är något obeskrivligt, men trots det så fanns det alltid en känsla av att inte duga, inte räcka till och att alltid tänka mer, bättre, hårdare. Klimatet i laget var kanske inte heller i min smak. De flesta var trevliga, men det var inte samma gemenskap som i LHC och jag saknade mitt gamla lag.

Några speciella spelare eller ledare du minns?

- I Frölunda fanns det några spelare som var galet bra. Ville Peltonen spelade där ett år innan han blev proffs. Han kunde slå passningar som ingen annan och alla förstod att han skulle lyckas i NHL.

- Markku Jantunen (ni har säkert läst om hans historia) var en annan fantastisk spelare. Man kunde liksom fastna i att bara glo på karln när han åkte skridskor och behandlade pucken. Vissa träningar när man skulle möta honom en mot en var nästan pinsamma. Han hade det där flytet på skridskorna som inte riktigt går att förstå eller förklara, men ni som sett honom vet.

Sedan Skellefteå. Du var med och kvalade mot elitserien ett par gånger?

- Jag avslutade min karriär i Skellefteå. Här fann jag åter glädjen med ishockeyn. Jag fick en mer defensiv roll och människorna här är väldigt kära i sitt AIK och jag kände mig uppskattad och behövd. Det blev tre år och vi kom närmare och närmare elitserien, tyvärr fick jag aldrig vara med när laget äntligen tog klivet upp.

Återkomsten då. Du var på premiären mot Haparanda? Och följer laget?

- AIF följer jag stenhårt. Premiären var en häftig upplevelse. Finns det något lag i landet som har snyggare tröjor?

Vad tror du om kommande säsong?

- AIF kommer ta klivet upp. Det finns en kraft i föreningen och det skrämmer en del och gläder andra.

Om du tar ut en drömfemma av spelare du spelat med. Hur ser den ut? Du är ju given men sedan?

- Mitt dreamateam (om du tvingar mig att vara med) skulle nog se ut så här:
- Johan Backlund

- Mange Johansson
- Osmo Soutokorva
- Ville Peltonen
- Igeor Vlasov
- Mattias Nilimaa

Är det något du vill hälsa alla AIF:are?

- Det jag vill hälsa alla AIF:are är; ”sassa brassa mandelmassa…”

Kiruna AIF Ishockey tackar Matti för att han ställde upp och gav svar på våra frågor. Givetvis kommer vi att få se mer av Matti på Matojärvi, bortarinkar och sociala medier!

Matti har inte glömt AIF och vi har inte glömt honom.

En relativt anonym lagspelare med stort AIF-hjärta. Hemsidan presenterar stolt nummer 23 Lars-Åke Sörbrandt.

Hej Lars-Åke, hur är läget med dig?
- Det är bara bra!

Var håller du till nuförtiden och vad pysslar du med?

- Jag bor i Luleå och just nu jobbar jag i en skola, Benzeliusskolan i Bensbyn som fritidsassistent och hoppar in som gympalärare när det behövs.

Hur och varför blev det hockey och AIF för dig?

- När jag flyttade till Tuollavaara från Kangos som 11-åring hade jag inte åkt skrillor alls, men min kusin Roger fick mig att prova med hjälp av en spark på Tuollaskolans is. Och efter många vurpor och timmar på isen, så fick jag börja i TIF. Och att det blev AIF kändes bara rätt, vet inte om Vicke Rovaniemi som gammal AIF:are påverkade mig och många andra att gå till AIF.

- Men jag fick erbjudande från Kiruna FF att provträna och efter det spela fotboll med dom, under Sven-Agne Larssons tid i FF och då funderade jag... men kompisarna i AIF gjorde att jag valde hockey.

Har du några ledare du vill framhålla från ungdomstiden?
- Den första jag tänker på är ju Viktor Rovaniemi i Tuolla, en otrolig ledare och eldsjäl som var mån om alla men samtidigt en bestämd ledare. Tage och Oskar Andersson för deras engagemang tillsammans med Edmund Fors och Folke Ejdeholm under pojk och juniortiden.

Hur beskriver du dig själv som spelare?
- Jag var inte de stora rubrikernas spelare, men tror att jag gjorde det jobb tränarna ville få ut av mig, en lagspelare.

Minns du debuten i A-laget?
- Nä, det är ju många många år sedan. Gjorde mest inhopp i början.

Du var ju med åren efter allsvenskan. Ni hade bra lag flera säsonger med många duktiga spelare?
- Allsvenska året gjorde jag lumpen 10 månader på Ing 3 i Boden och spelade för Svartbjörnsbyn då.

- Det fanns många spelare som var med i både j-lag och a-lag, t o m pojklag som Micke Andersson och Lasse Karlsson t.ex.

- I övrigt fanns det mycket bra spelare som Göte Välitalo, Bengt Waranperä, Mats Johansson, Erik Lakso, Lasse Karlsson, Kalle Svensson, Janne Aspvik, Erik Stålnacke, Kjell Johansson, Ove Engström + alla andra. Det fanns bara bra spelare i AIF.

Vad minns du bäst från de åren?
- Kamratskapet, en bra blandning av spelartyper och alla duktiga ledare som vi hade. Det var ett GO! i föreningen.

Alexander Kasjajev. Vad har du att säga om honom?
- Bästa tränaren jag har haft. Han kunde vara hård men ändå med ett stort hjärta för den enskilde spelaren. Fanns inga tråkiga träningar, och jag tror att vi aldrig varit så vältränade som under hans ledning.

Du hann vara med på Lombia ett tag. Var du med i premiärmatchen mot IFK (vinst 11-3) och vad minns du från den säsongen?
- Jag var med på första derbyt i Lombia, men på nåt sätt så saknade man Matto och den stämning som det var där. Det gick bra för mig den säsongen, fick en mer offensiv roll i laget, spelade b la tillsammans med Stålis och Thor Stöckel, och då var det ju lätt.

Du flyttade till Luleå 1980, precis när AIF gjorde en storsatsning att nå elitserien?
- Det var ett svårt beslut, men det var svårt att få jobb i Kiruna för min dåvarande flickvän, så det blev Luleå.

Spel i Luleå. Hur gick det där?
- Det var en stor skillnad att komma från AIF:s mer organiserade spel och bättre träningar till Luleå Hockey som då spelade lite mer Vilda Västern hockey. Jag fick väl inte den tid jag behövde för att komma in i den typen av spel (”lagspelaren”).

- Spelarna och ledarna i Luleå var mycket bra, och det var ett bra kamratgäng. Jag sa till Freddy (Lindfors) efter en träningsmatch att här finns det mycket att göra för dig. Och hade jag vetat att han kom till Luleå säsongen efter, så hade jag nog fortsatt spela, men beslutet att sluta var redan taget.

När avslutade du karriären?
- Jag spelade med Bergnäsets AIK 2 säsonger, sista - 84, däremellan en säsong fotboll med Lira BK.

AIF. Har du följt återkomsten?
- Härligt! Jo, jag följer med allt det jag kan och ska försöka se matcherna här nere i kusten. Hoppas även komma till Matto för nån match.

- Jag hade på mig min AIF matchtröja nr 23 under hockey VM i Prag -15, och då kom många fram till mig och tyckte det var kul att AIF kör igång igen.

- AIF hockey har aldrig varit död, det visar alla människors engagemang och glädje när hockeyn vaknat till liv. Det är hockeykultur i stan och Matto.

Vad har AIF betytt för dig?
- Jättemycket. Jag har suttit på bänken i kalla Matto många matcher utan nån speltid, men också fått känna glädje och delaktighet i många, många fler matcher.

- Har under min ledartid alltid tänkt på en ledare som Rune Lantto! Och vid planeringar av träningar på Alexander Kasajev. AIF finns i mitt hjärta alltid!

Om du tar ut ditt drömlag med AIF:are du spelat med. Vilka får plats där (du har ju en plats givetvis)?
GK: Göte Välitalo
LD: Mats Johansson
RD: Lasse Karlsson
RW: Erik Stålnacke
C: Kalle Svensson
LW: Lars-Åke Sörbrandt

Offensiv femma!

Vill du hälsa något till alla AIF:are?
- När man ser fackeltåget på väg till match, så känns det i mångas hjärtan runt om i landet. AIF de bästa!

Tusen tack till Lars-Åke för att han tog sig tid att svara på våra frågor och vi ses på rinkarna runt om i länet till vintern!

Nummer 24 Raimo Joentakanen glömmer vi inte bort i första taget. Vi fick tag på honom och ställde några frågor om AIF och ishockey.

Hej Raimo, hur är det med dig?
- Bara bra, livet leker!

Var håller du till numera?
- Bor i Piteå. Jobbar som idrottslärare i Öjebyn.

Har du någon kontakt med ishockeyn?
- Inte annat än veteranhockey med Piteå VIP. Varje lördagsmorgon kl. 7.15 är det full rulle. Riktigt roligt men väl så intensivt, speciellt när vi fått in flera tempostarka ”juniorer” (35-åringar).

- Vi var över till Kanada, en del av oss äldre (45+), för spel i CARHA World Cup. En fantastisk hockeyupplevelse på äldre dar. Speciellt som vi, efter en del hårda bataljer, lyckades vinna vår grupp.

När la du röran på hyllan?
- Efter säsongen 90-91 med Lidingö. Gjorde en kort comeback två år senare som spelande andretränare i Asplöven som då låg i kalottligan (div 3).

Vi återkopplar till början och AIF. Hur och varför blev det AIF och hockey för dig?
- Kombinationen av att AIF gick upp i Allsvenskan och att syrran blev ihop med Hasse Särkijärvi som nosade på en plats i A-laget då. Det var naturligt nog ingenting annat än hockey och AIF som var aktuellt.

Vilka ledare har betytt mest för dig?
- Kjell Hedman och Roland ”Ostis” Ericsson har jag haft nästan alla pojklagsåren och även nåt år i juniorerna och A-laget. De har gett en den grundläggande fostran, att fungera i en grupp, viljan att träna hårt, alla berättelser om Börje Salming osv. Men även Sven-Åke Svensson som tog upp mig i A-laget som 17-åring och gav en förtroende att spela. Sånt växer man av. Rune Lantto, lagledare och extrapappa, som kunde dra historier från Allsvenska tiden men även ryta ifrån om behövdes.

Ni vann ju A-jun DM 80/81 hemma på Lombia mot Luleå. Minns du något från det?
- Väldigt vaga minnen. Vild glädje för Luleå hade ett starkare lag på pappret, men det är ju på isen man vinner hockeymatcher. Om jag inte minns fel blev i utslagna av Brynäs i det fortsatta kvalet mot JSM där en viss Nicklas Wikegård var med.

Du kom upp i A-laget samtidigt med flera andra unga spelare inför 81-82?
- Såsen och Kalle S plockade plockade upp mig, Lasse Fergman, Anders Lindberg och Peter Bäckström om inte minnet sviker. Janne Karlsson var med året innan. Minns att jag satt bakom dörren till tränarrummet och tordes knapp öppna mun första säsongen.

Vi minns dig som en grovjobbare. Oöm kille som gjorde allt för laget. Stämmer det?
- Jo, det stämmer nog ganska väl. Var väl aldrig nån större dribbler eller målspruta så jag fick bidra med riv och slit i sarghörnen istället.

För oss AIF:are finns det bara en nr 24 och det är Raimo Joentakanen. Varför blev det 24:an för dig?
- Tack för de värmande men väl så stora orden! Jag ärvde nämligen 24:an av Thor Stöckel som blev värvad till Frölunda och Elitserien. En riktig spelskicklig lirare vars kvalitéer jag aldrig kom i närheten av.

Frågan är ofrånkomlig. Derbyt mot IFK 1986. Du visade vägen med 1-0 målet. Ditt viktigaste mål? Vad minns från dagarna före matchen?
- Jo, det får man nog säga, speciellt eftersom man inte gjorde så jättemånga mål.

- Det började väl egentligen med att vi, tredje matchen från slutet, mot Piteå borta var klara för nedflyttning efter 2 perioder. De ropade ut i högtalarna att IFK vunnit stort hemma och vi låg under stort med en period kvar. Minns den sammanbitna tystnaden i pausen. Inte att vi sa nåt speciellt bara att alla bet ihop körde. Och att vi på nåt sätt lyckades vända och vinna med ett mål. Det känns som att vi räddade fortsatt spel i ettan redan där. Näst sista matchen körde vi bara rakt över TEG. Det spelade ingen roll att Lasse Fergman, som var i sitt livs form, spräckte knäskålen på morgonuppvärmningen. Vi bara malde på som mot Piteå.

- Sista derbyt blev avgörande, för IFK räckte det med kryss, vi var tvungna att vinna. Minns att det var spänt och nervöst, men självklart också att man fick trycka dit 1-0, då släppte nerverna litegrann. Kejans långskott och den vilda glädjen när Lindahl åkte mot tomt mål med den avgörande pucken glömmer man aldrig.

Känslan efteråt då. Hela AIF:s sida på Lombia var som ett stormande hav av glädje?
- Bara vild och galen glädje. Vi släckte och låste Arran sent den natten. Det efterkommande kvalet tillbaka till ettan var i princip en transportsträcka.

Några andra speciella minnen från tiden i AIF?
- Först och främst derbyna, allt från ”mattotiden” som pojk på läktaren till att man själv spelade. Oavsett om det var pojklag, juniorlag eller A-lag. Alltid samma nerv och prestige. Glädjen vid vinst, revanschlusten vid förlust.

- Vi hade en stark grupp med 64-65, gick till slutspel i pojk-SM och B-junior SM. Där räckte vi dock ej riktigt till. Fjärde plats bägge gångerna, Minns speciellt mötet mot Fagersta i brons matchen i pojk-SM. Uffe Samuelsson och Tomas Sandström hörde till motståndet. De var hårda grabbar redan då och två år senare var de bägge i elitserien med galler. Vi var numret mindre, surt med tanke på att vi spela jämt mot Stocksund i semin.

- Första året i A-laget var självklart speciellt. Att träna och spela matcher med idolerna från ”mattotiden”, plötsligt fick man Janne Aspvik och Tommy Nilsson som kedjekomisar. Det var ju hur stort som helst! Andra året la många av de namnkunnigaste lirarna av och de fick plocka upp massor av juniorer. Vi hade bl a en femma med bara gallerlirare och var alla trodde vi skulle åka ur. Ja, då går vi till play-off! Där ser man vad som kan göras med laganda och jälvar anamma.

- Senare på 80-talet hade vi några tunga år med kniven på strupen och ständigt hot om nedflyttning inte bara för oss utan även för IFK. Till slut var sammanslagningen ett måste.

Sedan spelade du med Team Kiruna ett par år också?
- Jo, de två första åren 88-90. Göte Wälitalo och Benka i ledningen. En nytändning med tuff konkurrens om platserna. Första året gick vi till allsvenskan efter jul. Riktigt kul att byta CRIF-hallen mot Scandinavium och Hovet. Flyg till bortamatcherna osv. Två riktigt roliga hockeyår. Det var inga problem att lira ihop med gamla ”derbyfiender”, vi kände ju varann allihop sen barnsben.

Vad hände sedan? Du spelade i Lidingö och även Asplöven?
- Kom in på GIH i Stockholm och fick bl a lira med svågern och barndomsidolen ”Säcken”, Leif R Carlsson m fl. Vi hade ett kanongäng på pappret och var tippade som ett givet lag till allsvenskan. Istället blev det kval nedåt och konkurs. Så går det om man inte får gruppen att fungera som ett lag!

- Det var dock en stor kontrast att gå från norrettan till ”Stockholmsettan”. Fem av bortamatcherna låg närmre hemmet än hemmaplan. En bussrea till Sundsvall! Typ lika långt som Boden borta året innan (=derby), och Stockholmarna gnällde över den! Perspektiv!

- Efter det året la jag av, nog så tidigt kan jag tycka nu, men det blev för jobbigt att kombinera hockeyn med pendlandet i Stockholm och högskolestudier. Efter avslutade studier flyttade vi norrut och det blev en kort comeback som spelande andretränare i Asplöven. Tufft år med massor av skador, kanske inte så konstigt efter två år utan riktig isträning.

Har du följt återkomsten under vintern då?
- Självklart! Har inte gått att undvika. Jätteroligt, lite förvånande men framförallt rörande att se uppslutningen, entusiasmen och glädjen över att AIF är återuppståndet. Som spelare har man nog inte riktigt fattat hur mycket känslor som finns i Kiruna för hockeyn och framförallt för AIF. Det känns som att det snackas mer hockey i Kiruna än på länge. Hoppas återkomsten bidrar till att lyfta hockeyn som helhet i Kiruna.

Spel i division två till hösten. Hur tror du det kommer att gå?
- Svårt att säga utan detaljkunskap, hoppas de kan vara högt upp i tabellen. Det verkar som om många gärna vill spela med AIF, flera fina nyförvärv och stödet från supportrarna är det ju världsklass på!

Om du tar ut en drömsexa från din tid inom ishockeyn, vilka tar plats där (givetvis är du en forward)? Mv, backar, forwards….
Då blir det ett gäng från de hårda nederlagstippade åren från mitten på 80-talet:
MV: Micke Gustavsson - vinarskalle av rang, frakturer var bara ”psykiskt”.
HB: Anders Lindberg - höfttacklingarnas mästare, har åkt på en och annan lufttur själv.
VB: Krister Keisu – hårda skott, hårda tacklingar, hårt jobb men alltid välkammad!
HF: Thomas Johdet – outtröttlig evighetsmaskin, åkte nog skidor till och från träningen.
CF: Kari Jaako – spelgeni och strateg.
VF; RJ - sargtorped.

Slutligen, vill du hälsa något till alla AIF:are?
- Sedan man flyttat från stan och bott på lite olika håll i landet har jag märkt vilket respekterat namn Kiruna och AIF är runt om i länet och landet. Det var inget man insåg då man bodde i stan. Så känn stolthet och vårda varumärket Kiruna AIF. Lycka till i tvåan!! Ska försöka komma och kolla när ni kommer ner till kusten.

Tusen tack till Raimo för härliga svar! Vi ses på rinkarna runt om i länet till vintern!

Åke Ericson, a.k.a Ålen. En lirare som var med när 60-tal blev 70-tal och resan upp till allsvenskan. Vi kollade av vad han hade att säga om saker och ting.

Hej Åke, fast vi kör väl på Ålen?

- Smeknamn från barndomen som hängt med. Man var ju hal som en ål på rinken...

Beskriv dig kort som spelare?

- Började som back faktiskt. Lagom till kvalåret -73 blev jag forward. Disciplinerad som spelade både power-play och box-play.

Hur är läget med dig?
- 2 kg mer i vikt och nya höfter. Läget är bra!

Någon kontakt med hockeyn idag?
- Inte mycket.

Har du följt återkomsten?

- Självklart! Sett några matcher, b la premiären.

Vad tror du om framtiden?

- Osäker. Finns de pengar och engagemang som krävs?

Du var ju med under storhetstiden med kval och utsålda derbyn. Några minnen?

- Trycket före matcherna! Ringlande köer så man trodde att man tagit fel på tiden för samling! Just kvalåret så flöt allt på bra. Vi kom i flowet helt enkelt.

När kom du upp i A-laget?

- 1964. En turnering i Tjeckoslovakien. Kom upp samtidigt som Stig Salming och Roger Bergman.

Du har spelat med bröderna Salming?
- Japp. Riktiga vinnarskallar.

Kvalet -73 då. Vad minns du bäst från det?

- Allt. Vi hade eget tåg och åkte i Kungavagnen. Egen kock! Och våra supportrar. Vi hade ett stort bortafölje till varje match.

Året i allsvenskan blev tyngre?

- Vi höll ofta i två perioder och sedan rasade vi i tredje. Brynäs hemma, 0-1 efter två och vi föll med tvåsiffrigt... Våren var tung och vi var egentligen aldrig nära att hålla oss kvar.

75-76 hade ni ett ruggigt bra lag. Ut mot Strömsbro i kvalet?

- Onödig förlust hemma. Borta vann vi stort men föll i sudden death direkt efter slutsignalen då det inte spelades en tredje match... Pekka Rampa och Hannu Palmu giganter i försvaret.

1978 var det slutspelat?

- Spelade bara ett fåtal matcher sista säsongen. Vid behov.

Du assisterade Freddy L i båset?

- 78-80. Gick naprapatutbildning och knådade grabbarna också.

Kasajev. Hur var han som tränare?

- Bland de första "riktiga" tränarna. Kunde utveckla spelarna. Bra övningar som flöt på, när nästa övning skulle börja var redan puckarna på rätt plats...

- Han införde även att vi skulle promenera bort mjölksyran efter matcherna.

Vilka är de bästa du mött och spelat med?

- Ragulin i en turnering i Riga -73. Han var stor. Björn Palmqvist i Löven, Roland Eriksson i Tunabro och Bengt-Åke Gustafsson i Karlskoga.

- Pekka Rampa var komplett och den bästa jag spelat med.

Ser vi dig på Matojärvi till vintern?

- Det gör vi!

Vill du hälsa något åt alla AIF:are?

- Im still alive!

Tack till Ålen och vi ses på Matto!

Kari Tanninen spelade i AIF under åren 1986-88. En riktig playmaker som gjorde många poäng.

Vad sysslar du med idag (2016)?
- Jag jobbar på Sport Institute of Finland, i Vierumäki (www.vierumaki.fi), där jag har ansvaret för idrottsplatserna.

Hur kom det sig att du hamnade i Kiruna AIF inför säsongen 86-87?
- Pekka Rampa tipsade AIF om mig och Ari-Pekka Selin.

Gjorde du något annat på sidan om, eller spelade du bara hockey?
- Gick på Malmfältens folkhögskola och läste svenska. De dagarna man "glömde" att gå dit tränade vi på is på Lombia.

Det kom ju tre finländare samtidigt till AIF. Du, Ari-Pekka Selin och Kari Yli-Mäenpää. Dessvärre fick man ju på den tiden bara ha två utlänningar ombytta per match. Ni tre roterade litegrann, men oftast var det du och Yli-Mäenpää som fick spela. Kommentarer kring det?

- Det var en liten miss av AIF, om vi alla kunnat spela samtidigt, hade vi säkert haft en bättre säsong. Det är också alltid roligare att spela än träna, plus att detta kostade pengar också!

Ni gjorde en stabil säsong och du själv producerade 29 poäng på 21 matcher. Minns du någon speciell match eller händelse?
- Njaa, första träningsmatchen var inte så lyckad. Vi spelade mot Piteå, och jag fick 6x2 min, och Ari-Pekka 5x2 min, om jag minns rätt. Undrar vad Kurt Thorneus tänkte när han öppnade utvisningsbåsets dörr, det var ju han som värvade oss. "Vad i helvete, vilka är dom!", kanske? För mig personligen var säsongen så där, allting var nytt och så...

Året efter så fick du spela några riktiga seriederbyn mot Kiruna HC. Minns du något speciellt från de matcherna och säsongen i helhet?
- Faktiskt jag har aldrig spelat "riktiga" derbymatcher efter det, så visst var det speciellt, med mycket folk på läktarna. Säkert var det dock en större händelse för Kirunapojkarna i laget.

- Säsongen för mig personligen var i alla fall bättre. Allt var enklare, eftersom jag hade lärt mig spelet. Vi var på träningsläger i Falun, det var helt ok. När vi sedan åkte från Falun var det riktig sommarvärme. Vi åkte buss hela dagen och natten, och när vi kom upp till Kiruna var det en halvmeter snö! Jag hade kortbyxor på mig, och då fattade jag hur långt uppe jag egentligen bodde!

Vad minns du bäst från åren i AIF?
- Staden med alla fina människor och den speciella naturen. Björkliden, Riksgränsen, Arran, Ferrum. Alla fina spelare som Kivi, Johdet, Barre, Lie, Törmä m fl. Plus Rune och Lasse som tog hand om oss mycket bra, detta glömmer jag aldrig, minnen för livet.

Vad tyckte du om att bo i Kiruna under två år? Var det en riktig hockeystad?
- Staden var liten, men med trevliga människor och lätt att bo i därför att nästan alla kunde tala finska. Efteråt fattade man vilken riktig hockeystad Kiruna var, och är.

Några speciella tränare/ledare du minns?
Rune Lantto naturligtvis, och Mikael Lundström, som jag har träffat några gånger här i Vierumäki.

Vilken var den bästa spelaren du spelade med under dina två säsonger i AIF?
- Jörgen var bra, liksom Lie och Ingemar. Harry var också rätt lurig och en mycket bra kompis för mig och Ari-Pekka.

Har du kontakt med någon från den tiden idag?
- Ibland talar jag med Kivi i telefon, det skulle vara roligt att komma dit upp någon gång.

Du flyttade till Arvika 1988. Var det aldrig aktuellt att stanna i nybildade Team Kiruna?
- Jag fick aldrig den frågan, men samtidigt fick min ex-flickvän jobb i Karlstad, det var bara att följa med. Sedan har jag haft kontakt med några spelare som var där efter min tid, t.ex Arto Miettinen och Anssi Silfver.

Det blev många säsonger (10) i Arvika. Varför stannade du så länge där?
- Jag fick ett bra jobb på brandkåren, där jag jobbade 8 år plus att hockeyn var rätt bra i början. Det var nytt i Arvika att laget spelade div.1 och vi hade ett rätt så bra lag under några år. I staden rådde riktig hockeyfeber några år och själva staden var också trevlig med mycket vatten (sjöar) och nära till Oslo, där mina kompisar spelade.

Sedan flyttade du tillbaka till Finland. Du avslutade den aktiva karriären i HeKi Heinola 2001 och blev tränare?
- Stämmer, jag tränade Heki 3 år, dom spelade i finlandia-serien (div 1 i Sverige?). Jag gick tränarutbildningar i Sverige, steg 1 och 2, och i Finland läste jag vidare. För tillfället har jag ingenting med hockey att göra, spelar bara lite veteranhockey en gång i veckan.

Största skillnaden mellan svensk och finsk ishockey enligt dig?
- Spelet är annorlunda därför att Sverige har större rinkar än Finland. Spelet blir annorlunda därför att man har mera tid och mera ytor, ett helt annat spel…

Avslutningsvis, skulle du vilja hälsa eller säga något till alla AIF:are i Kiruna?
- Vill hälsa åt alla lagkompisar och hockeyvänner, hoppas hockeyn lever vidare i Kiruna, stan behöver hockeyn. Vi ses…

(Intervjun är tidigare publicerad på AIF-nostalgi 2006)

Ricky Henriksson var en vindsnabb forward i AIF under många år på 80-talet. Vi fick tag på honom och ställde några frågor.

Hej Ricky! Hur är läget med dig?

- Det är bara bra!

Var håller du till numera?

- Jag bor i Obbola, ca 1 mil utanför Umeå.

Har du någon kontakt med ishockeyn?

- Lite på korpnivå, men jag vet vad som händer i Kiruna.

Återkomsten. Har du följt den?

- Självklart! AIF är ju Kirunas arbetarsjäl.

Vad tror du om kommande säsong med spel i division två?

- Spel i tvåan blir lite tuffare men jag tror det kommer att handla om 3-4 lag i toppen.

AIF och ishockey. Varför och när blev det så för dig?

- Alla mina kompisar som Janne Karlsson och Lars Fergman med bröder bodde på samma gata och på den tiden spelade man nästan dygnet runt

landhockey och ishockey.

Beskriv din spelstil?

- Min spelstil var lite avig, teknisk, kunde läsa spelet. Kontringsspelare kunde se ofarlig ut för att sätta pucken.

Ungdomsåren i svartgult. Vad minns du från dem?

- Ungdomsåren i svartgult var otroligt roliga, vi hade ett av sveriges bästa ungdomslag 64-65 men sammanhållningen i årgångarna var riktigt bra.

- Det jag minns var när vi förlorade en final i Wikacupen och Tage Lundin i slutet sköt pucken rakt in i pokalen. Vi jublade som aldrig förr, det var vår inteckning i bucklan.

- Några ledare som jag minns är Kjell Hedman, Ostis Eriksson, Sten Jatko, Rune, Lampa, Lasse, Kurt Nilsson och Mats Johansson plus alla spelares föräldrar som alltid skjutsade mig överallt.

Tv-pucken på Lombia 1979?
- Tv-pucken - 79 var fantastisk! Ny hall i Lombia och vi hade ett riktigt bra lag. Första matchen gick ju i Kiruna. Innan vi gick ut så var det på uppvärmningen ca 300 personer, vi fick vänta länge på att matchen skulle börja men när vi kom ut så var hela hallen fullsatt, 4000 personer och alla skrek som galningar!

- Vi gick sedan till semifinal mot storfavoriten Småland men förlorade med ett mål i slutminuterna.

När tog du klivet upp i A-laget?

- Jag tog klivet upp i A-laget när jag var 18 år.

Klassiska matcher mot Örebro i play-off 1983. 0-13 borta och 2-9 hemma. Men du nätade på Hardy Åström?!

- Ja, målet mot Örebro på Hardy var väl mitt roligaste mål. Stressad kom jag fri från mittlinjen efter att jag brutit en passning och kände att en back jagade mig 20 meter ifrån. Nej tänkte jag! Sköt ett skott i skäret från blålinjen.

- Jag var helt fri och Hardy tittade var stolparna var, och när han tittade upp så satt pucken där. Trodde väl att jag skulle komma lite närmare målet och dra honom men så blev det. Ungdomlig stress kallas det...

Du var ju med 85-86. Matchen mot IFK. Hur var den?

- Matchen mot IFK satt jag på bänken och hade det bra. IFK missade helt otroligt öppna lägen. Men Jögge Wikström storspelade och Keisu avgör med ett långskott från röda. Kvalserien efteråt gick bra.

Vilken AIF:are är den bästa du spelat tillsammans med?

- Lasse Fergman när han var i form, Kari Jaako ett spelgeni och Micke Gustavsson i målet.

Kommer vi att få se dig på Matojärvi framöver?

- Ja, på Matojärvi kommer jag att vara. Nostalgi och fredagsmatcher hoppas jag!

Vill du hälsa något åt alla AIF:are?

- Ja det ska vara en familj för alltid, för varandra, tillsammans!

Tack till Ricky och vi ses på Matto till vintern!

Han är antagligen den hårdaste som någonsin burit en AIF-tröja. Hemsidan presenterar här stolt en intervju med Christer Myrén.

Tjenare Christer! Var håller du till nu för tiden och vad pysslar du med?

- Är numera pensionär och har ett litet ”mekaniskt företag” som sidojobb. Bor i Örebro sedan ~45 år tillbaka.

När och hur blev det ishockey och AIF för dig?

- Jag började nog 1955-1956, tror jag. Är född 1943. Det var min skolkompis Torsten Flygare som tog med mig till AIF:s ungdomshockey. Innan det, så var jag på Mattos stora is varje dag efter skolan.

Hur var du som spelare?

- Jag var rätt bra på skridskorna och hade en bra speluppfattning, dessutom relativt stark, eftersom jag började jobba i smedjan på LK, som ”smedhalva” på MCV i LKAB:s smedja 1958. Där jag fick slå med slägga halva dagarna ibland. Min smed, Börje Falk, en stor AIF:are och en mycket positiv person. Han tyckte nog att jag behövde träna på dagarna också? Det gav i alla fall resultat. Kanske jag behövde den träningen?

Du var inte direkt rädd för att smälla på?

- Fick lära mig att använda kroppen i hockeyn, ganska tidigt. Samt att jag inte gillade att förlora, inte ens på tvåmålspelet, under våra träningar.

Några speciella minnen från ungdoms och juniortiden?

- Jo, en hel del, några kommer här nedan.

Några profiler eller ledare du minns?

- De som fick in mig i A-laget på den tiden, var ju generationen med de lite äldre spelarna, Sören Määttä, Becke K, Bertil P, Micke … Bland andra.

- Ledare som betytt mycket för mig och min generations idrottande i AIF, är ju naturligtvis Tolla Rantakyrö, Han var ju en eldsjäl i AIF. Den sortens ledare som han representerade, fanns det bara i AIF. Han har betytt mycket för AIF:s och Kirunas idrott överhuvud taget.

- Naturligtvis kan man inte glömma Rune Lantto och Snoddas. Som tränare var ju Milan Osmera från Tjeckoslovakien, den som kom med ett nytt sätt att se på hockey, lite mer intelligens på plan, spelidéer och så, för oss i AIF.

När debuterade du i A-laget?

- Tror det var 1958-1959.

50- och 60-talet och Matojärvi?

- Det var ju vårt ”fritids” på den tiden. Dit gick man varje kväll efter skolan. På sommaren också till AIF:s fotbollsplan bakom Malmia. Matto var ju ett perfekt ställe, ~100 meter hemifrån och det var alltid öppet där.

- Annars så fick vi nyckeln till ishallen, av vaktmästare Lindgren, även om det var på julafton eller nyårsafton. Han var också en person som betytt en hel del för hockeyn i Kiruna, trots att han var IFK:are!!!

Beskriv hur det var att lira där då?

- Alltid med glädje som man gick dit för att träffa kompisar och spela hockey. Först körde man en stund på den stora isen, sedan tränade man i ishallen med laget och allra sist, så åkte vi paråkning med tjejerna, som kom dit på kvällen när lyset släcktes ute på den stora isen och bara lyset i baracken fanns.

Frågan är ju ofrånkomlig. DM 1966. Du blev avstängd. Vad hände egentligen?

- Jo, det var en match i Boden. Jag satsade en tackling, enligt domaren, alldeles innan slutsignalen gick i den matchen. I Boden var det alltid lite av derbykaraktär på matcherna mellan Boden och AIF. Och i den matchen ansåg domaren att tacklingen skedde ~ en sekund efter slutsignalen. Därför detta straff. Jag tacklade inte i ryggen, inte med klubban, ej heller med armbågen, utan det var helt och hållet min axel i bröstet på motståndaren. Kanske?? att jag hade allt för många skär och att tacklingen därför blev lite våldsam och att han dessutom inte var riktigt beredd på att bli tacklad, samt detta med domarens sekund!

- Domarna var ju sällan på min sida, eftersom jag var utvisad ”ibland”. Dessutom ganska stor i truten. Så i denna match, borde det räckt med 5 min utvisning. Men detta gjorde ju samtidigt, att jag stod över matcher under en hel säsong och började fundera på min framtid utanför hockeyn. Jag kunde ju nu, gå gratis till annan klubb då. Inget ont som inte har nått gott att föra med sig. Man måste se positivt!

Matcherna mot IFK var hårda och minnesvärda?

- Alltid tufft mot IFK. Dessutom kunde det vara mer än 3000 personer på läktarna ibland. En av våra ledare, kassören i AIF, sa en gång att jag spelade allt för tufft. Mitt svar till honom då var, ”Men tänk på en sak, jag drar minst 500 personer extra till våra matcher, på grund av att det händer nåt varje match, det blir pengar det”. Och åskådarna ville ju ha lite ”fajt”?

Några fler minnen du vill dela med dig av?

- Jag har många... Kommer ihåg en gång, när vi höll på att byta om till träning. Torsten F, satt intill mig och frågade mig vilken färg jag skulle ha på träningströjan, det fanns svart och vit att välja på. Svart sa jag, då ropade Torsten till Snoddas, ”Snoddas, jag ska ha svart tröja”! Han ville vara i mitt lag! Detta eftersom våra träningar många gånger var mycket tuffare än de flesta matcher.

- Det kunde vara riktiga fajter om att vinna tvåmålsspelet. Det hände mer än en gång, att träningarna fick avbrytas på grund av slagsmål. Men efter duschen, så kunde vi gå på bio tillsammans! Eller så stod tjejerna och väntade på oss.

När lämnade du AIF och var hamnade du då?

- Efter avstängningen flyttade jag till Tyringe i Skåne och utbildade mig till Gymnasieingenjör i Hässleholm. När utbildningen var klar flyttade jag till Nybro i Småland 1969, fick jobb på AB Kährs fabriker, som ingenjör och spel i Nybro IF. Men hockeyn tog allt för stor plats, så jag utbildade mig till lärare i, Matte, Fysik, Data och Teknik.

- På den tiden, jobbade man bara sina ~15 timmar i veckan, som lärare. Och då kunde jag ju hålla på med hockeyn. Det skulle aldrig mina lärare på läroverket i Kiruna kunna tro! Att jag blev lärare! Lärarjobbet var bättre betalt på den tiden och mycket mer ledighet. Det passade mig bättre i samband med hockeyn.

- I Nybro spelade jag en säsong (69-70). Sedan blev det flytt till Halmstad, där jag var spelande tränare i 2 säsonger, i början på 70-talet i den dåvarande näst högsta serien. Efter detta till Oskarshamn, också som spelande tränare i 2 säsonger i samma serie. Då var jag 31 år gammal och hade väl egentligen inte tränat riktigt sedan jag flyttade från Kiruna. Så det var min sista säsong som spelare och spelande tränare. Då flyttade jag och min familj, som bott i Nybro under tiden, till Örebro. Min dåvarande fru började på universitetet där.

- Här i Örebro har jag varit juniortränare och ungdomstränare, bland annat med min egen son, några säsonger i ÖIK, som dom hette på den tiden. 1976 fick jag kontakt med ett norskt lag som låg i Norska högsta serien, Sparta Sarpsborg, och var där under 2 säsonger enbart som tränare. Även om några av deras finska spelare, tyckte att jag skulle ta ut mig själv i laget! Norsk hockey var ju inte så utvecklad på den tiden. Den senaste sejouren som tränare gjorde jag i Stavanger i mitten på 80-talet. Under en säsong.

När avslutade du karriären?

- Sista matchen var i Oskarshamn 1974.

Ta ut en drömsexa av AIF:are som du spelat med. Du tar en backplats, men sedan då?

- Måste kolla i min klippbok först, som min mor skötte åt mig. Kommer ihåg allt lite bättre, när jag ser tidningsurklipp och foton.

MV: Klimpen Häggroth, naturligtvis! Back: Becke Karlsson och jag Forwards: Kalle Sundberg, Torsten Flygare och Östen Määttä, Stig Häggroth.

- Det blev en ”drömsjua”, men du kan ta bort mig. Jag kan ju vara tränare!

Återkomsten. Har du följt den?

- Jo, intressant det de tagit på sig. Jag följer den från början. Jag har alltid ansett att AIF är den förening som har drivit den bästa verksamheten i alla tider i Kiruna. AIF har fått fram de bästa spelarna och att denna grund lades med den generationen som var innan min. Med Sören, Bertil, Micke, Becke och flera…

- Då fick vi ungdomar en möjlighet att spela i A-laget vid unga år. Detta eftersom det varje år flyttade några av de bättre spelarna till andra klubbar i Sverige och till studier. Alla ville ju inte jobba på LK på den tiden. Många av oss som spelade i AIF då, spelade i flera lag; äldre pojklaget, juniorlaget och i A-laget samtidigt. Och därför var vi ju också ett av de allra bästa i Norrland under många år på junior och ungdomssidan. Mycket träning, många matcher och mycket resor blev det ju i både Norr- och Västerbotten. Och man kunde bli lite less på hockeyn emellanåt.

- Tjejer kom ju också in i bilden på den tiden. Nackdelen var väl att det kunde bli allt för mycket resande. Vi hade alltid halva AIF i juniorlänslagen, som på den tiden bland annat, mötte norra Finland någon gång per år.

Vad tror du om framtiden för AIF Ishockey då? Vad har AIF betytt för dig?

- Jag tror på AIF och att framtiden är ljus. Jag hyser stor beundran för de personer som äntligen startat upp AIF igen! Kör på i samma anda som tidigare, låt ungdomarna komma in i A-laget vid tidig ålder, så kommer det att bli mycket bra! Jag följer Er på nätet i framtiden. Gemenskapen, att man tillsammans kan utföra saker om man drar åt samma håll. Och att man inte föds till idrottsman, utan att man blir det om man får bra möjligheter att träna och spela i unga år.

- AIF har betytt sammanhållning, glädje, gemenskap och att man kan nå ganska långt, om man drar åt samma håll!

Kommer vi få se dig på Matojärvi i framtiden?

- Jag är åter på ”Matto”, nästan varje år, när jag kommer ”hem” på besök. Matojärvi var ju mitt andra hem! Min kropp går automatiskt till Matto och ishallen, när jag är i Kiruna. Varje dag! Vi bodde på Föraregatan under hela min ungdom.

Slutligen, vill du hälsa något till alla svartgula?

- Att allt är möjligt och att bara jobba på, träna, träna och åter träna. Man får inget gratis. Den som tränar mest och bäst, blir också den bästa idrottsmannen eller kvinnan. Dessutom tycker jag, som bor här nere i Örebro, med min distans till Kirunas hockey, att AIF skulle starta upp en egen ungdomsförening också. Vilket verkar vara på gång nu? Där man som ung pojke eller flicka, fick en möjlighet att spela i representationslaget i framtiden. Och att Inte enbart ”köpa” spelare till kirunahockeyn. Spelare som i sin tur, inte platsar i lag söderifrån, eller från Finland!

- Man kan bli hockeyspelare i Kiruna också, se bara på AIF:s historia, från 50-talet och fram till viloperioden. Man kan ju se hur resultatet blivit i den andra föreningen i Kiruna. När man inte har, eller har haft, varken juniorlag eller äldre pojklag i sin förening alltid. Hockeyspelare föds man inte till, det blir man!

Hemsidan tackar Christer för en mycket intressant intervju och hoppas naturligtvis att vi får se honom på Matojärvi även i framtiden.

Peter Bäckström är en av AIF:s främsta poänggörare genom tiderna. "Lie" ställde upp på att svara på några frågor om tider varit och och om tider som komma skall.

Tjenare "Lie", hur är formen och vad pysslar du med idag?

- Tjena. Jo, läget är bara fint. Jobbar som brandman på flyget och spelar lite veteranhockey ibland.

När avslutade du den aktiva karriären?

- Jag slutade 96, fan det är 20 år sedan. När sonen började spela så var jag tränare i hans lag i 7-8 år.

Har du någon kontakt med ishockeyn idag?

- Nu har jag ingen kontakt förutom veteranhockeyn då.

Du var med under Team Kirunas storhetstid. Har du några speciella minnen från den tiden?

- Har givetvis många minnen från Team Kiruna tiden. Vi hade ett riktigt bra lag som gick till den tidens allsvenska 3 år i rad.

Vi går tillbaka till början. AIF. Varför blev det ishockey och spel i AIF för dig?

- Det var nog en tillfällighet att det blev AIF, alla ungar spelade hockey och troligtvis blev det AIF för att klasskompisarna spelade där.

Några ledare som du kommer ihåg speciellt?

- Den ledare jag kommer ihåg bäst är nog Rune Lantto, en suverän lagledare som vi hade i AIF.

Du fick köra med A-laget redan 80-81 när AIF gjorde en storsatsning?

- Ja, jag fick några träningsmatcher 80-81, kommer ihåg att de gjorde en storsatsning med en massa nyförvärv och Freddy Lindfors som tränare, men det blev ingen succe.

Året efter blev det fler framträdanden. Ni var ett gäng lovande juniorer som kom in i laget då?

- 82-83 slutade flera äldre spelare och då fick en massa juniorer chansen och det gjorde vi rejält, gick till play off 2 redan första säsongen.

Sedan följde flera säsonger som en framträdande poänggörare i svartgult. Hur skulle du vilja beskriva dig som spelare?

- Som spelare var jag väl hyfsat teknisk och bra spelsinne.

Play-off ett par år i rad blev det. Har du några minnen att lyfta fram från dessa? Ni fick möta storlag som Örebro och Västerås?

- Vi hade väl en snittålder på ca 20 år och fick möta storlag som hade gamla landslagsmän. så respekten var nog lite för stor för att kunna slå de lagen.

Säsongen 85-86 hamnade du i Mörrum. Och du är något av en kultspelare där än idag. Det gick bra för dig där?

- Säsongen 85-86 blev jag värvad till Mörrum av tränaren som var bördig från Boden, det gick ganska bra där men AIF ville ha hem mig redan efter 1 år så jag nappade på deras kontraktsförslag och återvände hem.

Sedan återvände du alltså till AIF igen inför 86-87. Du var ett av nyförvärven. Tre finländare anslöt också (Tanninen, Selin, Yli-Mäenpää). Vad minns du från det?

- AIF gjorde en satsning säsongen 86-87 med en massa nyförvärv, bl a flera finnar, men vi gjorde en riktigt dålig säsong. Kommer ihåg att vi förlorade 7 matcher i rad och tidningarna kallade oss 007.

Och du lirade även sista säsongen i AIF före sammanslagningen. Var det aktuellt att flytta fler gånger under karriären? Anbud kan ju inte ha saknats?

- Jag hade några anbud men eftersom det var sammanslagning på gång och jag visste att vi skulle får ett riktigt bra lag, så valde jag att stanna och satsa med Team Kiruna.

Vilka är de bästa spelarna du spelat med?

- Bästa jag spelat med är ju Vlasov, Osmo, Tjeplakov, Harri Aho, Roger Kyrö, Andreas Hadelöv för att nämna några.

Och följdfrågan blir givetvis, vilka är de bästa som du mött?

- De bästa jag mött är Börje Salming, Håkan Loob, Tomas Rundkvist, Micke Renberg, Micke Andersson och Lasse Karlsson.

Följde du AIF:s återkomst under förra vintern och vad tror du om den här säsongen då. Spel i division två?

- Kan nog inte säga att jag följde deras förra säsong, men i år har jag försökt hänga med. De vinner nog div 2 norra, men tror dock det blir svårt för dem att gå upp i ettan.

Om du tar ut en drömsexa från AIF-tiden, vilka hamnar där då? Du har givetvis en given plats men de övriga?

- Den första riktigt bra femman jag spelade med i AIF får bli min drömfemma: RW Thomas Johdet, C Kari Jaako, RD Tomas Jatko, LD Jan-Ove Mettävainio, GK Micke Gustavsson.

Slutligen, vill du hälsa något åt alla AIF:are runt om i stugorna?

- Vill hälsa till alla AIF:are att ni skapar en härlig atmosfär under matcherna och har ett stort AIF-hjärta.

Vi tackar "Lie" för att han tog sig tid att svara på frågorna och hoppas att vi ses på Matojärvi under vintern.