1980-88

AIF satsade högt, rent av mot elitserien enligt dåvarande hockeyordföranden Kurt Thorneús. In hämtades några riktigt bra spelare. Några etablerade Kirunaspelare kryddades med två riktigt duktiga finländare. Mikko, Aravirta och Perkkiö lyckades alla föredömligt i poängligan. Målvaktsfantomen Göte Wälitalo hamnade tyvärr i Björklöven, som tur var lockades duktige Bengt Waaranperä tillbaka från Kalix, och han gjorde en bra säsong. Backsidan såg något svagare ut än tidigare, då Ulf Ågren och Erik Lakso försvann. Man jagade också efter etablerade backar, men fick inte tag i någon. Man löste detta genom att lyfta upp egna juniorer och skola om Alf Nilsson till försvarare.

AIF hade ett kanongäng och var tidigt klara för play-off. I den första rundan besegrades Malungs IF planenligt, tyvärr föll man i den avgörande play-off 2 matchen hemma på Lombia mot Mora IK med 3-8. Två dagar innan hade man spelat ut ett vilset Mora med 11-2! Publiksiffran var betydligt mer glädjande, nästan 2.500 var på plats i den tredje matchen. Antagligen knäckte de tunga bortaresorna till dalarna (ibland med buss (!) laget). Seger mot Mora hade inneburit matcher mot Hammarby IF i play-off 3.

AIF snittade sett över hela säsongen 1100 åskådare per match. Kanske det bästa Kirunalag tillsammans med 75-76 årgången som inte spelat i elitserien.

Vilken målvaktstrio! Mikael Gustavsson, Bengt Waaranperä och Jörgen Wikström.

Säsongen 1981-82 valde AIF att spela med vitt hemmaställ. De snyggaste AIF haft? Laget tappade ett par riktigt viktiga pjäser minst sagt, efter sin elitseriesatsning året innan, och ersatte dessa med egna juniorer. Backen Erik Lakso vände tillbaka efter ett år i Skellefteåtrakten. Freddy Lindfors tackade för sig vilket ledde till att Sven-Åke och Kalle Svensson tog över tränarsysslan.

Laget såg svagare ut än tidigare och hade också mindre rutin än föregående år, men man nådde som vanligt play-off. Där tog det dock tvärstopp direkt mot Nacka från Stockholm. I sista grundserieomgången möttes AIF och IFK i säsongens sista derby. Oavgjort innebar att bägge lagen gick till play-off. Matchen slutade 1-1, och man kan anta att det gnisslades tänder i Esste och Teg som därmed missade vidare spel med en ynka poäng.

Generationsskifte i Kiruna AIF. En handfull gamla veteraner tackade för sig, och in plockades egna lovande juniorer. Inte mindre än 7 ordinarie spelare lämnade laget! Plantskolan Kiruna AIF fick lita på sina ungdomar.

En trög höstsäsong vändes till en fin vår och man nådde t o m play-off 2 efter att ha slagit ut Bofors i första rundan. Där väntade hårdsatsande storlaget Örebro IK med bl a Lars "Mozart" Andersson, Mikael Holmberg och Hardy Åström i kassen, som sopade banan av det unga AIF-laget i två raka matcher. Klart godkänt utan tvekan trots det. Första året som nya allsvenskan fanns, så Timrå IK och Luleå HF försvann dit efter jul.

Den senaste säsongen AIF nått play-off. Väl där fanns inte mycket att hämta av hårdsatsande Västerås IK, som enkelt vann i två raka matcher. Ett ungdomligt AIF hade häng på allsvenskan långt in på hösten, men 3-6 hemma mot Timrå släckte det hoppet.

Säsongen i sig blev väl som förväntat. Man tappade två viktiga backar, veteranen Benka i målet tackade för sig och ersatte dessa med egna juniorer. Glädjande nog kom Jörgen Wikström tillbaka efter fullgjord värnplikt och förstärkte målvaktssidan. Även Anders Lindberg kom tillbaka från Bodens BK och var en viktig back.

AIF hade underligt nog två jämna matcher mot seriefavoriten MoDo AIK. Först 5-6 hemma på Lombia efter en rafflande match där domarinsatsen kunde ifrågasättas. Sedan skrällde man till ordentligt och vann returen i Kempehallen med samma siffror!

Kirunalagen krigade i botten av norra ettan. Säsongen räddades för AIF i den sista seriematchen någonsin mot IFK Kiruna. Närmare 2000 personer såg det klassiska ödesderbyt på Lombia mellan AIF och IFK. Det var miltals från tiderna på 70-talet då lagen krigade i serietoppen, men nerven var påtaglig.

IFK hade haft chans att hänga av AIF flera gånger tidigare i serien, men AIF vann sina matcher samtidigt som IFK tappade poäng och sista matchen blev helt avgörande. AIF ledde med 2-0 efter två mål av Raimo Joentakanen, men IFK kom i kapp till 2-2. Då drog backen Krister Keisu iväg en puck från rödlinjen som gick mellan benen på Peter Sandman i IFK-målet. Keisu var halvvägs ute i avbytarbåset när pucken rasslade i droppnätet! Per Jönsson vann en tekning på egen blå linje under slutminuten och hittade sedan Peter Lindahl som enkelt åkte mellan två IFK-backar och la in pucken i tom kasse. Målet innebar att IFK definitivt åkte ur och att AIF fick chansen att kvala sig kvar, vilket man gjorde utan större problem. Tillsammans med hårdsatsande Bergnäsets AIK från Luleå vann man kvalserien.

AIF tappade tre mycket viktiga kuggar före säsongen då Jaako, Bäckström och Mettävainio tackade för sig och flyttade söderut. Dessa ersatte man med med rutinerade namn som gjorde comeback. Det stod tidigt klart att AIF skulle får en jobbig säsong, men man klarade nytt kontrakt. Starkt.

Tre finländare hämtades in under sommaren och gav lite slagkraft åt ett annars inte allt för starkt lag. Poängmaskinen Peter Bäckström återvände från Mörrum. Det pratades lite om allsvenskan före serien, men givetvis var det viktigaste att klara nytt kontrakt efter kvalplatsen säsongen före.

AIF-legenden Peter Lindahl lämnade Kiruna och även den hårdtekande Kjell "Kulan" Johansson tackade för sig efter sin comeback. Två gamla storspelare tog hand om tränarsysslan, nämligen Leif Ejdeholm och Janne Bergsten.

Den senaste säsongen då ett A-lag representerade Kiruna AIF. En säsong som visade upp många nya, unga juniorer som fick chansen. Blivande storspelare som Hans Huszkowski, Osmo Soutukorva och Mattias Niliimaa debuterade under säsongen. Det talades om massiv spelarflykt under sommaren, men det var mest på backsidan som manfallet blev stort. Fem backar försvann, och det såg minst sagt tufft ut. Det ljusnade dock. Anders Johansson vände hemåt igen efter studier på polisskolan, samt två unga lovande backar kom från MoDo strax före seriestarten. Nära var det också att Ulf Ågren kom hem och förstärkte backsidan, han valde dock Luleå på grund av jobbet.

Efter nyår fick man en smakstart på fortsättningsserien då man vann fem raka matcher och var på väg mot play-off! Nja, kanske inte, och mycket riktigt kom så ytterligare en liten svacka. Serien blev jämnare och ett par oavgjorda matcher samt segern mot Kiruna HC i det senaste seriederbyt i Kiruna på seniornivå, innebar tillslut nytt kontrakt. Den sista seriematchen spelades hemma mot Teg. AIF gjorde en bedrövlig insats mot det redan avsågande Umeålaget. 3-7 slutade tillställningen som skulle visa sig bli den senaste matchen för ett seniorlag i Kiruna AIF.

Säsongen avslutades med att AIF och HC slutligen slogs ihop. Föreningarnas skulder och sviktande spelarmaterial var de främsta orsakerna. AIFs årsmöte beslutade efter en omrösting att en sammanslagning var nästa steg. Tränare för nybildade Team Kiruna IF skulle AIFs Mikael Lundström bli. Lundström valde i sista stund i stället Luleå HF och många och hårda ord sades och skrevs. Det blev sedan i stället gamle AIF-bekantingen Göte Wälitalo, som blev Teamets förste tränare tillsammans med AIF-ikonen Bengt Waaranperä.