AIF tappade närmare tio ordinarie spelare samt tränarna, och några namn var riktigt tunga. Ändå lyckades man med några ersättare och egna juniorer komma 3:a i division 2 norra A. Att Klimpen också valde att stanna ett år till bidrog säkert, han var lysande säsongen igenom.
Juniorlaget, med bl a Freddy Lindfors i målet, vann DM och tog sig ända till kvartsfinal i junior-SM.
Klimpen flyttade till Skellefteå, men Freddy Lindfors tog över i målet. Ungdomssidan hade blivit en väl fungerande sektion, och man kunde slussa in egna juniorer till A-laget. Man vann också DM för seniorer, även om seriespelet blev en lite mer medioker historia, mycket på grund av alla spelarförlusterna.
AIF gick fram som en ångvält under försäsongen, vann bl a en miniturnering i Tuolluvaara (!) inför 500 åskådare, samt besegrade finska Oulun Kärpät med 8-7 på Matojärvi i en grinig tillställning.
Annars var väl nyheten om konstfruset inne i ladan inför nästa säsong det som var mest glädjande.
AIF mönstrade ett ungt lag, snittåldern låg på 19 år och man överraskade allt och alla genom att placera sig på tredje plats i serien. Matojärvi fick äntligen konstfruset, vilket betydde tidigare is för Kirunalagen. Redan i början av oktober spelades första matchen mot Malmbergets AIF som AIF vann med 6-5.
Överhuvudtaget gick hela försäsongen bra, och segrarna radades upp. T o m mot allsvenska Skellefteå AIK spelade man oavgjort. En viss Tord Lundström slog igenom på allvar med sina 32 mål, och Freddy Lindfors i målet ersatte Klimpen Häggroth med bravur.
Spelarförluster innebar att AIF tappade ett par placeringar i serien jämfört med året innan. Seniorerna nådde dock final i DM och NK-cupen vanns av pojklaget.
Notabelt är att Brynäs IF spelade en försäsongsmatch på Matojärvi mot AIF. 3-7 slutade den.
Det största som hände föreningen var antagligen att Unga AIF bildades, en viktig grund för framtida framgångar.
Spelarförlusterna betydde att AIF tappade placeringar i serien. Många egna juniorer fick chansen, och juniorlaget vann också JDM. Pojklaget gladde i NK-cupen och fyra man var med i TV-pucken.
AIF fick en tjeckisk tränare i Miroslav Osmera efter idogt arbete av främst Tage Ullenius och Gunnar Östrén, genom flertalet instanser som t ex Kirunas Svensk-Tjeckiska förening, Tjeckiska ambassaden och Tjeckiska ishockeyförbundet.
Här följer en kort beskrivning av den nye tränaren, skriven av dåvarande ishockeyordföranden Tage Ullenius i AIF-kontakten 1965: 38 år gammal, vikt 90 kilo, 1:a klassens tränare, VM-deltagare 1952, -53 samt -54. Spelande tränare i Jugoslavien 1964-65. Lärare i geografi och gymnastik vid högskolan i Bernau. Talar två språk utom tjeckiska, nämligen tyska och engelska.
Seriespelet innebar en fin tredje plats för det unga laget. Senior-DM vanns och pojklaget nådde finalen i NK-cupen.
Klimpen vände hem igen när AIF nådde tredje platsen i serien. En viss Börje Salming figurerade i juniorlaget.
Sommarträningen inleddes redan den 1 juli, och en resa ned till Tjeckoslovakien för tuff matchning skedde i september. AIF gjorde trots förlusterna, bra ifrån sig mot betydligt mer isvana motståndare.
Ytterligare ett DM-guld kunde räknas in efter finalseger över Piteå IF. Seriespelet gick över förväntan efter tunga spelarförluster. Dessutom grusade man IFK Kirunas kvaldrömmar efter första derbyvinsten på 4 år i seriens slutskede.
Ekonomin var en jobspost, sjunkade publiksiffror bidrog till det. Detta innebar också att man inte hade råd att behålla tjeckiske tränaren Osmeras, utan fick lita på egna killar som hoppade in i båset.
AIF vann Senior-DM och Pekka Rampa anlände från Finland. Freddy Lindfors återvände efter studier i Umeå.
Kalle Svensson hämtades från Tuolluvaara IF, och det kan vara AIFs bästa värvning genom alla tider, sett så väl på som utanför planen.
Webbshop AIF Ishockey
Tjäna pengar till föreningen
