0 - 2

Höstens andra match spelades igår på Vallentuna IPs fina naturgräs i vindar som gav oss en första känsla av att sommaren är på väg ut genom dörren och hösten står och trampar i farstun. Lättare stormvarning vilket inte gjorde det faktum att vi spelade med seriens utan jämförelse lättaste bollar, Puma-bollen som även Husby spelar med, enklare på något sätt och vis. Under uppvärmningen kändes som att bollen vägrade ligga still när man lade ner den på gräset pga vinden och vi var på väg att knyta snören i desamma så de inte blåste iväg :)

Nåväl, för en gångs skull verkade inget kunna störa oss, varken mycket sent avhopp innan matchen från en av killarna eller bilolycka för en annan.

Vi var några som hade kollat på det mycket unga och extremt löpvilliga VBK i onsdags mot Ekerö och då jag även sett dem i våras hade vi ganska bra koll på dem.

Första 15 valde vi att ligga lågt för att komma in i matchen, bli vän med deras bollar och få känna på spel på gräset. Och VBK spelade precis som förväntat, skickade in bollar bakom våra ytterbackar forcerade framåt och tryckte in några inlägg som vi dock kontrollerade enligt plan.

Efter 15 minuter satte vi fart och tryck och kom snabbt igång med vårt eget spel. Affe låste fast bollar på topp och Gurra och Lasse löpte som blodhundar runtomkring honom samtidigt som vi hade ett för dagen mer fysiskt starkt lag på alla poster i övrigt.

Ollie for runt på mitten och hade till dagens gräsmatch "rätt" skor på fötterna och dansade runt som om det vore på vår egen konstgräsmatta. Och att se Diego "komma hem" till Vallentuna IP var också det en fröjd för ögat.

Vi skapade direkt ett antal jättefina chanser där Gurra fick de flesta men han hade på lördagen inte riktigt samma kontroll på boll och gräs som hemma på BIP och hans ensamräder slutade tyvärr i famnen på VBKs målvakt eller över. I normala fall hade han utan tvekan petat in både en och två bollar. Istället så hittar Linus fram till Lasse med en djupledsboll där Lasse löper sig loss ner mot linjen, stannar upp och ser Affe i guldposition. Lasse slår en perfekt passning till Affe som placerar in bollen otagbart vid målvaktens vänstra stolpe till 1-0.

Vi styr spelet riktigt bra genom hela första halvlek, skapar ett par chanser på såväl fasta situationer som i spelet och vi är enormt trygga bakåt utifrån Carl såväl som Walid och Linus och självklart ett litet plus till Murre som även han gör sin bästa insats hittills i en mycket ovan position ute på vänstersidan. 

Vi ska självklart även nämna vår kapten Crona som går från klarhet till klarhet på mitten och även Adam som inte hittade riktigt lika rätt med sin fantastiska teknik på gräset som vi är så bortskämda med men som ändå jobbade och slet tungt och med beröm godkänt.

I andra halvlek tvingades vi till ett gäng byten då bl a Diego stukade foten och äras de som äras bör, VBKs unga mycket löpstarka lag löpte oförtrutet över hela plan vilket under framför allt mitten av andra halvlek ställde till det för oss men då fick istället vår backlinje slita tyngre och det såväl nickades bort, som sköts bort men även spelades bort boll på boll från egna tredjedelen på ett mycket förtjänstfullt sätt. Backlinjen agerade med precis den erfarenhet och de förväntningar vi har på dem. Vi oroade dock själva framåt varje gång som vi kom i våra snabba omställningar och hade ett par rejäla lägen till att utöka men det tog ända till 80+ innan vi hittade upp på Aldin som klivit in en bit i andra och som genom sitt targetspel sög in bollen, lurade backen och smekte fram en boll till Ollie (som redan då sprungit en mil och hade börjat få krampkänning) som helt plötsligt kom helt fri i sin djupledslöpning, drev fram, utmanade målvakten och enkelt smekte bollen förbi och in i mål till 2-0. 

Vallentuna-killarna fortsatte dock slita och lyckades i slutminuterna komma loss i ett friläge där Carl ännu en gång fick glänsa men det kändes bara rättvist att Carl kunde rädda den då vi inte lyckades stänga matchen tidigt i och med våra frilägen.

I den här matchen hände något nytt med det här gänget som vi sett mer sällan än då vi tidigare framförallt betecknats som ett speltekniskt och ibland nästan överdrivet vackert spelandes lag ( jag vet - även ibland på gränsen till det arroganta) och av vissa även lite gnälliga. I matchen mot VBK gick vi ut och visade att vi var det mer erfarna och lite äldre laget som dessutom till mans tagit på oss blåstället och jobbade och slet tillsammans samtidigt som vi spelade den fina fotboll som vi haft svårt att prestera på gräs tidigare. Det var dessutom inget gnäll mot domslut, inget tjafsande och bara rent fysiskt, snabbt och även taktiskt spel. Kan vi nu ta med oss det här och mixa ihop det med det spel som vi presterade mot Djursholm sist så kan den här hösten bli riktigt spännande då vi visat att vi tagit ett par steg till i vår utveckling.

Till sist några ord om Vallentuna som förra året ramlade ur division 3 efter att i ett par år hängt och dinglat på snöret. Jag måste erkänna att jag är imponerad av hur duktiga de var. Otroligt löpstarka och med en uttalad plan som de följde stenhårt med bollar ner bakom våra kanter och sedan in med inlägg där de hela tiden fyllde på med mycket folk. Mot Ekerö spelade de enormt mycket långt med endast 3 backar och konstant 5 man som låg i linje med Ekerös backlinje men här varierade de sig lite mer och försökte ändå spela lite mer boll även om det var lite tuffare motstånd den här gången. Men all eloge till VBK och de kommer utan tvekan ställa till det för många lag i den här serien.

Om vi igår mötte det yngsta och mest oerfarna laget tillika serieledare så kommer vi nästa helg hemma på BIP-en möta den totala kontrasten i det nyskapade IK Frej under tidigare VBK-profilen Danne Lunkan Lundkvist's ledning (en av mina egna spelare från förr!), men igen då nästa serieledare då de hittills vunnit sina 3 första matcher. Det här laget består till stor del av äldre mycket erfarna killar från både när och fjärran och den här utmaningen blir lite annorlunda än lördagens men om möjligt ännu mer spännande och rolig.

Mer om dem och den matchen kommer senare i veckan men först har vi en vecka framför oss med 3 förhoppningsvis tajta, trevliga och bra träningar att hantera.

Väl mött i etern.