Bors SK - Horda AIK 5-0

Den som väntar på något gott, den blir inte mätt. Visst är det så man säger? Eller?

Utifrån visdomen ovan så finns det därför en viss ångest kring detta (alldeles för) sena referat om derbyt med D. Rivalmötet mellan Bors SK och Horda AIK som utspelades i tisdags. För som sagt, den som väntar på något gott, den blir inte mätt. Aja, nu kör vi. Backa bandet, rewind the tape och allt sånt.

I tisdags kokade den gigantiska kitteln som i folkmun går under namnet Rastavallen (eller bara "Vallen"). Folk hade vallfärdat från exotiska platser (Gällaryd, Horda, Rydaholm och till och med från Drömminge) för att se matchen. Folkfest.

Man säger att derbymatcher lever sitt eget liv och att vad som helst kan hända. Därför hade vi pratat mycket och länge om att gå in i matchen med högt tempo och en bra inställning. Och inställningen var det egentligen inget fel på, men tempot var lite för lågt vilket gjorde att vi skapade förvånansvärt lite, särskilt med tanke på hur totalt dominanta vi var i bollinnehavet (85-15?). Ändå trycker vi in 1-0 efter en kvart och sedan följer tvåan och trean innan paus. Kul för kusinerna Cani att få näta.

I paus pratar vi återigen om att hålla uppe tempot, och det gör vi kanske litegrann. Vi gör även några byten för att få in ny energi på plan och det slår ganska väl ut. Vi skapar många otroliga chanser, tyvärr så bränner vi det mesta och det dröjer egentligen till 15 kvar innan Fisnik trycker in 4-0 och Johnny rullar in 5-0 vilket blir slutresultatet. Storseger i derbyt men ändå en ganska dämpad glädje efteråt, då känslan var att vi kan mer.

I första halvlek håller vi i bollen på ett fantastiskt sätt, vi håller våra positioner och är tålmodiga. Vi vågar hitta uppspel på mittfält som släpper på tredjegubbe och vi skapar chanser. MEN vi tappar tempo. I andra blir vi lite mer raka, vi skapar kanske lite fler chanser men tappar lite i vårt bollinnehav då vi tappar formationen i laget. Vi måste kunna kombinera dessa bättre, samt bli mer kliniska i våra avslut. Gör vi det blir vi svårslagna.

Vi har tagit stora steg och det kan låta töntigt/drygt att prata om besvikelse efter att ha vunnit ett derby med 5-0. Men vi är på en högre nivå nu än i vintras, och vi vill ännu högre. Därför måste vi fortsätta skruva på detaljer, gnugga på noggrannheten och vilja ännu mer. För vi vill ha något gott nu, är hungriga och vill inte vänta mer. Nästa vecka möter vi ett galet formstarkt Forsheda IF på Vallen. Det blir en monstermatch och en ny publikfest. Men mer om det längre fram i veckan. Väl mött och forza di blåe.