Bors SK - Vislanda IF 3-3 (tr.match)

Första april, match, sol och 15 grader i luften. Låter som ett skämt, men jag lovar att det var sant. Vår liksom. Det fanns en positiv känsla i kroppen och på radion spelades en låt med texten:

"Vintern rasat ut bland våra fjällar

Drivans blommor smälta ner och dö

Himlen ler i vårens ljusa kvällar

Solen kysser liv i skog och sjö"

Och så kändes det. På riktigt. I Vislanda av alla ställen. Otrolig känsla. 

Under vinterns kyla och mörker har vi gnetat på under träningar och på matcher. Det har varit passningskvadrater/trianglar/cirklar och säkert någon passningsromb oxå. Vi har gnuggat possesionspel och konat upp uppspelsövningar i parti och minut. Allt för att vi i år ska kunna hålla bollen mer inom laget, hitta konstruktivitet i stället för att bara skjuta upp bollen och hoppas på det bästa. Och det börjar synas i vårt spel. Inte perfekt än, men ändå synbart.

Idag möter vi Vislanda, ett lag som i år ska husera i en division över oss. Men det syntes inte på plan. Där vi har en ambition att vara metodiska i vårt uppbyggnadsspel och hitta kombinationer som känns hyfsat moderna så körde Vislanda med långa chansbollar till deras (duktiga och snabba) forwards med förhoppning om att någon ska gå fram. Ett enkelt och ibland effektivt sätt att spela, så länge man gör det med intensitet och vilja. Två saker som vi tyvärr saknar i första halvlek. För även om vi är ett bättre lag på det mesta så behöver även vi visa vilja, glöd och lite jäkla stolthet på plan. Passion. Och när den inte finns så kan ett bättre division sex lag ligga under med 2-0 i paus mot ett oerhört begränsat division fem lag. 

I paus pratades det enbart om att vi måste vilja mer, ha ett bättre kroppsspråk och ställa krav på varandra. Och det gav resultat.

Andra halvlek är en uppvisning i bra presspel, kombinationer, mod att hålla i bollen och viljan att offra sig när bollen hamnar i straffområdet. Isak som bytts in stöter in en retur från skott av Qendrim. Två minuter senare får vi straff efter att Hasse gjorts ner i straffområdet. Hugo sätter den säkert. Och samma Hugo krigar in 3-2 efter en lobb i ribban från Danne. Här kändes segern klar. Vislanda hade inte skapat något i andra halvlek och såg ut att gå på knäna. Men kanske blir vi lite oroliga efter vi tagit ledningen. Vi faller lite i vår press och med en minut kvar får motståndarna en straff som de sätter trots att Josip är på den. Trist som fan. Besvikelse. Ridå.

Men trots tappad seger så fanns det mycket som var positivt. Dels vår tro på vårt grundspel. Vi vågar spela fotboll och det ser bättre och bättre ut. Vår mentala styrka, att vi kan bryta ihop i halvlek och gå ut som ett nytt lag är grymt. Kan vi göra det från start så är vi grymma. Avbytarna som kommer in gör det grymt, visar att vi har konkurrens om platserna.

Nu när vintern rasat ut, och himlen ler ska även vi göra det. Solen kysser liv och visst är det är nog sant. För idag kändes det för första gången som om serien verkligen är nära. Kul. Men innan dess ska vi åka på träningsläger till Malmö i helgen. Di blåe åker till Skåne, vad kan gå fel liksom. Nu kör vi. Ta hand om er.