Anderstorp IF - Bors SK 1-3

Igår spelades det match på ett soldränkt industriområde i hjärtat av Anderstorp. Planen var grön, jämn och ej av plast. Oväntat fin faktiskt. Kul. Tyckte jag såg en Värnamo Kommunbil cirkulera med maskerade män i kikare. Kanske letade de nyanställningar? Oklart. Men oavsett så skapade den fina mattan goda möjligheter till en härlig match mot ytterligare ett lag i grönt (varför liksom?). Härligt så.

Inför matchen hade vi fått några avbräck, det var knäskador, cykelolyckor och pluggstunder i obskyra bibliotek som ställde till det. Men vi tillhör de grupper av människor som anpassar sig efter omständigheterna och tyckte ändå att vi ställde ett starkt manskap på plan. Kanske fanns en viss osäkerhet efter debacklet mot Hillerstorp senast, för vi startar första kvarten nervöst. Vi krigar men kommer ändå inte nära i pressen, vi springer men vi springer fel och när vi väl får bollen överarbetar vi. Men trots att vi känner att vi inte når upp i den kapacitet som vi vet att vi kan så fanns ändå en känsla av att det skulle lösa sig. För Anderstorp (som piskade in 6 bollar mot Hgoif) skapar i princip ingenting. De får rulla runt i backlinjen men mer är det inte. Och när vi väl kommer in i matchen så är det vi som tar över. Eller i alla fall skapar chanser.

Affe vänsterbombar in 1-0 efter en snabb omställning. Dennis trycker dit båda tvåan och trean på fantastiska distansskott och vi lyckas träffa ribba, missa frilägen och kommer runt på kanterna gång på gång.

3-0 i paus och snack om att hålla i och hålla ut (tack Tegnell). Och det gör vi. Andra halvlek sjunker vi lägre och lägre (kanske för lågt för min smak) och Anderstorp skapar några halvlägen som Josip räddar. Vi byter lite spelare och spelsystem och matchen känns lugn och fin. Då lyckas domarna hitta en straff som INGEN av ledarna i något lag såg. Anderstorp måste införskaffat VAR. Josip räddar första straffen men domarna tycker att Anderstorp ska få en chans till (han gick tydligen för tidigt) som de sätter dit. Men närmre än så kom de inte. Seger och stor glädje i de vackra krigarna i blått.

Det var många som gjorde det bra igår. Vi skapade vacker konst i ett betongtrist industriområde liksom. Men Nils löper mest (och bäst igen), Denis fixade magi när vi behövde den som mest och Hassan går in som mittback och styr backlinjen med både lugn och pondus. Grymt.

Nu är vi med i racet igen och nästa vecka är det lokalderby mot Horda AIK, ett lag som igår spelade jämnt mot Forsheda så det blir en otrolig match att kolla på. Kom ner till Vallen och bevittna något speciellt. För om Anderstorp Idrottplats är en mjuk dyna i ett rum fullt av gnejs så är Rastavallen en Edens lustgård i ett vackert paradis. Väl mött.