Om föreningen

Årets styrelse består av:

Sven Bratt - Ordförande

Ida-Paulina Johansson - Kassör

Therese Gustafson - Sekreterare

Fredrik Weinreich - Ledamot

Christoffer Anderson - Ledamot

Hans-Inge Folkesson - Suppleant

Martina Carlsson - Suppleant

Har du några frågor, vill engagera dig i föreningen eller vill bli medlem? Tveka inte att höra av dig! 

Vi i Våxtorps BoIS spelar i;

Vita tröjor, blåa shorts och vita strumpor!

I hjärtat av Våxtorp hittar ni oss.

Våxtorps BoIS

Idrottsgatan

312 75 Våxtorp

 Lördagen den 26 juli 1941, är en historisk dag. 14 unga pojkar samlades då för att bilda en idrottsförening som skulle ägna sig åt fotboll och allmän idrott. På förslag av Herbert Kristiansson fick idrottsföreningen sitt namn, Skogens IF

I det första protokollet står att läsa: "Idrottsföreningen skall heta Skogens IF, förslaget blev av de närvarande hett mottaget och namnet antaget utan debatt"

Enhälligt valda att bilda styrelse blev, ordförande Rune Pettersson, kassör Malte Wehlter, sekreterare Herbert Kristiansson och materialförvaltare Bengt Pettersson. Bengts första uppgift blev att ordna två mål. Samtliga 14 mötesdeltagare inskrevs som medlemmar. Mötet avslutades med ett tack av ordföranden till alla som intresserat deltagandet i bildandet av den nya föreningen.

Efter att ha studerat de allra första protokollen visade det sig att en skrivelse från Stim vållade livlig diskussion. Sidan Herbert Kristiansson berättat om de allvarliga saker som kunde inträffa om inte Skogen undertecknade kontraktet med Stim, enades man att göra så. Herrar Malte Wehlter och Folke Wennström fick förtroendet.

I de tidigare protokollen ser vi också att årsavgiften bestämdes till modiga 2 kronor, men redan 1942 kom förslag om sänkning till 1:50, men Bengt Pettersson tyckte att 1 krona i inträdes avgift och 2 kronor i årsavgift var bra nog och så blev det.

Skogens första klubbstuga blev snart en fråga på dagordningen. Sigvard Nilsson tyckte att en snickare lämpligen skulle göra arbetet, Rune Pettersson var som klippt och skuren för jobbet. Rune var villig att åtaga sig arbetet på ett ackord av minst 50 kronor. Men om det skulle visa sig att ackordet var för lågt satt, skulle det successivt höjas.

På årsmötet 1942 framkom ett förslag om att B-laget skulle ha tröjor. Förslaget bordlades till nästa möte. I denna nästa mötesprotokoll läser vi att den bordlagda frågan från årsmötet, angående inköp av tröjor till B-laget, bordlades igen, denna gång på grund av "vissa rådande förhållanden". Vid nästa sammanträde den 16 november 1942 var det samma visa, frågan bordlades för tredje gången. Hur man än sedan letar i protokollen hittar man inte tröjorna till B-laget.

1945 var det dags att bilda Våxtorps BoIS. Svenska Riksidrottsförbundet krävde att om föreningen ville ingå i förbundet fick man byta namn. Det fanns nämligen redan en annan förening med namnet Skogens IF. Vilket namn skulle man då välja? Bland förslagen fanns Björkskogens IF och Våxtorps IF. Efter en livlig diskussion enades man om att det nya klubbnamnet skulle vara Våxtorps BoIS.

År 1946 begärde Herbert Kristiansson att föreningen skulle sätta in telefon i hans bostad. På ett möte beslutades att föreningen skulle bekosta halva inträdesavgiften samt alla samtal under tiden 1 april till 1 oktober. Telefonen installerades i Herbert Kristianssons namn med telefonnummer 131 och skulle övergå i Herberts privata ägo vid hans avgång som ordförande.

Våxtorps BoIS höll sitt första årsmöte den 2 januari 1946 och då började en ny epok i föreningens historia. Åren med Skogens IF var slut.

Nyårsdagen, 1 januari 1945, upphörde alltså Skogens IF att existera, den blev istället Våxtorps BoIS. Några månader senare var Herbert Kristiansson riktigt arg, om man ska tro protokollsboken. Herbert ansökte om att få lämna ordförandeposten om inte medlemmarna skötte sig bättre.

Nu lugnade det hela ner sig.

Arkitekt Helge Nilssons ritning på det första duschrummet antogs. Kostnaderna låg på 1.700 kronor och BoIS tänkte söka bidrag hos tipstjänst. Sommaren året efter var den gode Herbert på krigsstigen igen. Styrelsen och kommittéerna hade skött sig mycket dåligt, det visade "slöhet och liknöjdhet för föreningens framtid" skulle det fortsätta trodde Herbert att föreningen snart skulle upplösas. Herbert manade till "bättre intresse och alla borde göra vad som dem ålåg, samt på olika sätt försöka stärka och upprätthålla ordning och kamratskap"

1947 blev det diskussion på årsmötet om planen. Någon hävdade att Björbäck nog var den lämpligaste platsen för en ny plan. Eve Helgesson höll inte med Ivar Nilsson utan menade att kommunen borde köpa ett jordområde som var lämpligt till idrottsplats, men inom det centrala Våxtorp. Diskussionen fortsatte fram och tillbaka och resultatet blev att en kommitté tillsattes i planfrågan. Nästa fråga på samma årsmöte gällde tvättrum vid klubbhuset. Eve Helgesson tyckte att föreningen kunde gå ut till fackliga och politiska föreningar i Våxtorp för att försöka få lite bidrag.

Åren gick och vid sammanträdena blev det mest tränarfrågan som kom upp till behandling. 1950 tyckte Herbert att det skulle föras statistik på publiken under matcherna och så blev det. Likaså skulle en anslagstavla sättas upp på klubbhuset för laguppställningarnas delgivning.

Vid klubbens årsmöte 1951 utsågs en plankommitté för den nya planen inne i Våxtorp.

1953 finner vi intressanta siffror på årsavgifterna. Tre kronor för seniorer och en krona för juniorer. Inträdesavgiften till matcherna fastställdes till 1:25 för A-lagets matcher och 75 öre för B-lagets matcher. Publik mellan 12 och 15 år behövde bara erlägga 50 öre i inträde.

På årsmötet det året beslöts också att BoIS skulle försöka anställa Harry "Patly" Andersson som tränare. Harrys entré kom att betyda oerhört mycket för fotbollsutvecklingen i BoIS.

Utbytet med danska Skavinge fortsatte och från föreningen Norden kom en inbjudan till Våxtorp – Hishult – Knäred om utbyte med ytterligare danska lag. 1954 bildades en bandysektion, men efter ett tag tog Sjöalts IF över bandyn.

Ett stort BoIS år var 1961, ett 20-årsfirande som kröntes med två seriesegrar och en andraplats. A-laget vann Hallandsserien i div.II och pojklaget vann sin serie, tre poäng tillgodo på tvåan.

På sommaren samma år fick BoIS storfrämmande i form av HIF:s guldlag med både Kalle Svensson och Sven Ove Svensson. En bordtennissektion startades samma år.

1966 var ett annat stort BoIS-år, eller vad sägs om följande meritlista; -Tredjeplast för A-laget, med segerchans ändå in i det sista. -Serievinst för B-laget. - Andra plats för pojklaget. - LT-cupviktoria för första gången i föreningens historia. Fyra raka vinster med målkvoten 18-4. - Våxtorp vann två triangelturneringar, men kulmen nåddes när A-laget vann över kvalvometen Grimsås med 2-1 vid 25-årsjubileet på idrottsplatsen. Bengt Karlsson och Sune Larsson var det årets förgrundsgestalter, Sune gjorde inte mindre än 50 mål.

De följande åren hängde Våxtorp fint med i toppen av div. 6. Inför flera säsonger var förväntningarna högt uppskruvade, men den där riktiga pricken även i fattades. I LT-cup och NST-cup däremot gick det utmärkt.

Jubileumsåret 1971 hade föreningen hoppas på en fin present i form av serievinst, men så blev det nu inte. I LT-cupen däremot slog BoIS till och erövrade pokalen för alltid, segern togs mot Hinneryd. Under sommaren firades de 30 åren och självaste Öster hälsade på. På hösten gick det rykten om att "Lill-Damma" skulle skriva på för Våxtorp, det var inte riktigt med sanningen överensstämmande.

Bilen som blev en motorcykel......

En av de roligaste historierna från tidigt 50-tal, är en fråga om bilköp. Tränaren Harry "Patly" Andersson och spelaren Hans Åkerlund framlade förslaget. Duon tyckte inte om att i ur och skur köra motorcykel från Halmstad till träningarna och matcherna i Våxtorp. De ville helt enkelt att föreningen skulle köpa en bil.

Styrelsen diskuterade förslaget ingående, i synnerhet som BoIS vid flera tillfällen fått liv att beställa taxi för att för att hämta Åkerlund och Andersson vid tåget i Laholm, detta kostade också pengar.

Styrelsen diskuterade förslaget fram och tillbaka, men beslöt att inte köpa någon bil.

Vid ett senare sammanträde, i september 1954, kom bilfrågan upp på dagordningen igen. Herbert Kristiansson blev förgrymmad. – Här har styrelsen en gång sagt nej, skall frågan upp igen? Herbert tyckte inte om förslaget om bilköp. Skulle föreningen få för sig att köpa bil, kunde spelarna begära att få gratis kängor.

Herbert yrkade på avslag.

Herrarna Sven Håkansson, Gunnar Karlsson och Carl Johansson ville dock inte vara med om avslag utan yrkade att föreningen omedelbart skulle köpa en bil. Herbert undrade då om det fanns några pengar att köpa bil för? –Spelar ingen roll, svarade Sven Håkansson, det ordnar sig alltid, bil måste vi köpa. Som en parantes kan nämnas att kassan vid det tillfället innehöll 240 kronor. Bertil Brokvist ville skynda långsamt och sade att föreningen inte skulle ta ett förhastat beslut i en så stor sak.

Herbert ville att bilköpet skulle uppskjutas till våren eftersom det bara återstod tre matcher. På det örat ville dock inte majoriteten höra, utan bilen skulle köpas snaras möjligt. Efter votering, begärs av Bertil Brokvist, beslöts att en bil skulle inköpas. Men, skulle inte någon lämplig bil stå att finna inom 14 dagar skulle bilköpet anstå till våren. Sune Andersson, Kjell Paulsson och Sven Håkansson utsågs som "bilköpare".

Så här i efterhand kan vi berätta att det inte blev någon bil - men väl en motorcykel!!!!

// Marie Schön