FÄKTNING

Fäktning är verkligen en sport för alla. Tjej och kille, kvinna eller man. Ålder har ingen betydelse. Det är en utmärkt motionsidrott, och du kommer snabbt att märka att det är roligt från början. Men det finns hela tiden massor att lära sig. Gillar du kombinationen av kamp, uthållighet, teknik och hög puls är fäktning definitivt något för dig.

Fäktning handlar om tre vapen, sabel, florett och värja. Tre vapen men med lite olika regler. Kvinna mot kvinna, man mot man eller kvinna mot man. Individuellt eller i lag. Vanligast börjar man fäktas i 8–12-årsåldern, men det är inga problem att börja som ungdom eller senare i vuxen ålder

Som nybörjare är allt du behöver ett par gymnastikskor, ett par långa träningsbyxor och en t-shirt. All annan utrustning, som mask, vapen och fäktjacka, får du låna av föreningen.

Fäktning är grunden till vår svenska idrottshistoria. Allt började med fäktmästare Per-Henrik Ling (1776 - 1839), ofta omnämnd som den svenska gymnastikens fader. Det är när han får tjänsten som fäktmästare vid Lunds universitet 1804 som Sverige, som en av de första nationerna, sätter fäktningen i gymnastikens och idrottens tjänst. Det skall dock dröja fram till århundradets slut innan idrott för nöje och tävlan får sitt genomslag. Då ligger dock Sverige, tack vare sin tradition inom gymnastik och fysisk träning, relativt långt fram.

År 1904 bildas Svenska Fäktförbundet, två år innan fransk fäktning får motsvarande organisation. Det internationella fäktförbundet, FIE bildas 1913 och har sitt säte i Lausanne.

Fäktning är en av de fyra sporter som har funnits med vid varje olympiskt sommarspel sedan de moderna spelens födelse 1896. I förhållande till antalet fäktare i Sverige har vi haft stora framgångar i olympiska spel och på världsmästerskap.

Fäktningen är ursprunget, den genuina sporten och en av de olympiska huvudidrotterna, originalet om man så vill.

Fäktning är den europiska motsvarigheten till de asiatiska kampsporterna. För fäktaren handlar de etiska och moralisk frågorna i hög grad om det egna beteendet gentemot motståndaren men även gentemot domaren och publiken. Intrycket av värderingarna inom fäktningen är att sportslighet och rent spel står högt i kurs och att detta tydligt präglar utövarnas uppträdande. Fäktsporten är fri från läktarvåld och olämpligt uppträdande vid idrottsevenemang. Fäktsporten bör vara idealisk att stödja för alla företag och organisationer som vill bygga varumärke och bidra till folkhälsan.

Att fäktning är dynamisk handlar främst om den idrottsliga utmaningen. Fäktning kräver något av dig. Den utmanar dig som utövare, men den utmanar också den som upplever fäktning. Fäktning är en spektakulär. Den strama gardställningen, den anonyma vita fäktdräkten, den outgrundliga svarta masken, den formella hälsningen – följd av klingornas skarpa klang när striden börjar. Fäktning ger en bild av mystik, av hjältinnan/hjälten som med en självbehärskning segrar över sina sinnen. Fäktningen är en sport för alla, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning samt fysiska eller psykiska förutsättningar. Fäktning ger alla en möjlighet att efter egna möjligheter och behov utvecklas såväl fysiskt som mentalt.

Hur du än upplever fäktning vare sig det är som aktiv, på arenan eller som åskådare är fäktning intressant och roande. Du kan skratta eller du kan gråta av din upplevelse. Fäktning berör. Det är underhållande. Fäktning väcker känslor. Passion, glädje, sorg och spänning beskriver vår inställning, vårt engagemang, vår entusiasm och vårt lidelsefulla intresse.

Vi är stolta över de olympiska idealen och gör dem relevanta i framtidens Sverige. Vi nyskapar med bas i fäktningens traditioner. Alla är välkomna och respekterade. Vi skapar nya evenemangs- och kommunikationsformat och utvecklas teknisk genom forskning.

Svensk Fäktning befinner sig i en expansionsfas, med målsättningen att lyfta Svensk Fäktning och bli en aktör att räkna med inom internationell fäktning.

Elektronisk poängmarkör redan i slutet av 1800-talet

Den moderna fäktningens regler uppkom i Spanien och den första kända boken om fäktning, Treatise on Arms, skrevs av Diego de Valera mellan 1458 till 1471, strax innan duellering blev officiellet förbjuden av de katolska monarkerna. När Spanien blev den ledande nationen i Europa så tog de spanska arméerna med sig fäktningen ut i världen.

Modern fäktning utvecklades från 1700-talet, med influenser från den italienska fäktskolan med dess rötter i renässansen och den franska fäktskolan. Den spanska skolan av fäktning blev inte framgångsrik förrän under 1800-talet. Idag är dessa tre skolor de mest inflytelserika i världen. 

Efter världskrigen försvann behovet av att faktiskt duellera vilket varit ett behov för den manliga delen av aristokratin tidigare. Men fäktningen levde kvar som sport och tävling.  Med en början med värja 1936, därefter florett 1956 och slutligen även sabel 1988 så automatiserades poängräknandet vilket möjliggjorde snabbare  och enklare poängräkning. 

Olympisk fäktning
Olympisk fäktning är den form av fäktning som man ser i de flesta av dagens tävlingar, inkluderat de olympiska spelen och världmästerskapen. Tävlingarna anordnas enligt regler upprättade av FIE, Fédération Internationale d´Escrime. Dessa regler har utvecklats ändå från mitten av 1600-talet fram till tidigt 1900-tal. Disciplinerna eller vapnen är värja, florett och sabel och poängen räknas med elektronisk hjälp.

Fäktning förekommer även som ett av delmomenten i modern femkamp. Modern femkamp är en olympisk idrott som beslutades införas inför Olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm, efter en idé av Pierre de Coubertin. Hans tanke var att åstadkomma en modern version av de antika olympiska spelens femkamp. De ursprungliga tävlingsreglerna utformades till OS 1912 i Stockholm av en svensk kommitté, ledd av generalmajor Viktor Balck (1844-1928).

Paralympisk sport
Rullstolsfäktning är en paralympisk sport som utvecklades i England efter andra världskriget. Med mindre korrigeringar till de vanliga reglerna fungerar det mycket liknande vanligt olympisk fäktning med undantaget att fäktarna sitter i rullstol. 

Studentvärja

Än idag har universiteten i Uppsala och Lund fäktmästare. Fäktning för studenter har en lång historia inom den akademiska världen. Fäktning ansågs var en färdighet en ung adelsman skulle behärska, vid sidan av ridning, dans och de europeiska språken.

Att bära värja hade varit ett obligatoriskt kännetecken för den fria studenten sedan 1600-talet. Trots att studenterna varit förbjudna att bära värja sedan 1700-talets början, efter att det skett alltför många incidenter, användes studentvärjan fortfarande under tidigt 1800-tal. Den ersattes sedan så småningom av studentkäppen och fram till omkring 1920-talet var det otänkbart för de flesta studenter att gå ut och promenera utan käpp. Rester av värjan kan vi även se i de ordensbands som bärs på Nobelfesten eller på finare middagar och doktorspromoveringar.

När en nykomling kom till Uppsala universitet på 1600-talet var han tvungen att genomgå ganska våldsamma intagningsritualer. Han svärtades i ansiktet och kläddes ut i löjeväckande dräkter med åsneöron, horn och svinbetar och blev underkastad skändande förhör och symboliska tvagningsceremonier med hårdhänt avhyvling, tvättning och avtorkning. Efter detta kom en hårdhänt uppfostringsperiod med inslag av pennalism. Iklädd en ful kappa och slokhatt måste ynglingen, under en längre tid, göra slavtjänst åt de äldre studenterna. Därefter blev han förklarad som en fri student och fick anlägga studentdräkt, det vill säga beväpna sig med värja och sätta upp brättena på sin hatt.