Från mål till sol, mina tankar efter årets första match.

God morgon, dag eller kväll vad det nu är när ni läser det. För mig är det söndag morgon, morgonen efter årets första match.
Älmhult slöt upp och stod för motståndet, de gjorde de förtjänstfull matchen igenom. Hårt jobbande där man samtidigt försökte spela boll hela tiden gjorde att vi fick vara på tårna matchen igenom. Tack och lycka till Älmhult.

För vår del så har vi haft en "silly season" i tre månader samt tränat i tre veckor. Denna tid kan väl sammanfattas med att allt vi gjort har vi gjort med en massa engagemang och passion samt förhoppningsvis lite kunskap. Kunskap vet vi finns på läktaren bland våra supportar som slöt upp igår, jag personligen tackar för första gången tillsammans med våra nyförvärv medan de gamla alltid uppskattar er. Tack! 

Fotbollsmässigt så är vi väldigt nöjda, förutom en krasslig lagkapten i form av Sandra Lynn samt en Kajsa Lind som kämpar hårt för att komma tillbaka från den envisa skada som hållit henne borta sedan förra sommaren så var alla på plats och spelade. Inte någon faller ur ramen utan alla visar det som vi allra mest efterfrågade, en arbetsmoral i allt vi gjorde, ett engagemang i både med och motvind, en passion för varandra. Jag vet att detta är floskler som är oerhört svåra att mäta, detta är saker man känner av i luften, en luft som är oerhört frisk just nu. Det våras för Vittsjö, det kunde kännas även på plan igår. För varje minut som gick så växte vi lite grann, ett steg snabbare, ett snäpp rakare i ryggen, huvudet högt och stolt vilket också visades i insatsen. En insats som renderade i 4 "godkända" mål samt en världsklass straff som tyvärr träffade hjulet i stället. Ett riktigt vackert spelmål plus att vi var väldigt starka på offensiva fasta gladde oss lite extra då det verkligen är något vi vill utmärka oss i.
Tillbaka där vi började, engagemang, passion, arbetsmoral och frisk luft, det våras för Vittsjö! Symboliskt nog så började det förlorade barnet som vi kallar sol titta fram under matchen ungefär samtidigt som målen började trilla in! Ett tecken månne!?

Nu syns vi inte förrän 15 mars igen på Österås då vi spelar mot Umeå i Svenska Cupen men följ oss gärna på distans tills dess där den närmaste utmaningen är Växjö DFF borta på fredag. Eller om ni är på plats så se till att komma fram och säga hej, alltid trevligt. 

Ha en fin söndag eller vad det nu är när ni läser detta!

/Mladen