Här kommer alla känslorna på en och samma gång!

En oerhört speciell dag med massa känslor. Historia är något som är fint, något man ska värna om. Gårdagen var ett praktexempel på det. 
300:e Allsvenska matchen, de som var med och tog upp laget i Allsvenskan var på plats, familj och vänner. Tårar och glädje, massa massa känslor. 
Det var oerhört fint att få se och uppleva.
Sedan skulle det spelas en fotbollsmatch på detta, det är inte alltid lätt att under dessa förutsättningar prestera en bra fotboll. Dessutom mot en vädigt bra motståndare som var oerhört hungriga. 

Med historiens vingslag och Djurgården frustande så tycker jag ändå att vi kommer upp i en stark prestation, en hyfsat jämn match där vi är det laget som styr och ställer allra mest, både med och utan boll men även målchans mässigt. Tätt och oavgjort i halvtid var inte orättvist men vi känner att vi har det lilla övertaget som vi hoppas skulle bli det som tippade över. Vi lyckas neutralisera Djurgårdens starka offensiv egentligen matchen igenom och det är endast de gånger som Djurgården är en man mer pga. blodvite som de styr över hela spelet. 
Fotboll är dock så underbart att varje liten studs kan vara direkt avgörande och det tänkte man 4 minuter in i andra halvlek där ett skott blockas och studsar fram till en fri spelare som säkert sätter 1-0 via stolpen. Ska vi vika oss eller höja oss? Svaret kom blixtsnabbt, ännu en växel in direkt från avspark, skott i ribban, anfall efter anfall och 15 minuter in i halvleken så kvitterar vi oerhört rättvist efter ett oerhört fint anfall där Anna och Julia sågar sig fram innan Julia gör an oerhört fin assist till uppoffrande Jaida i boxen. 1-1 och jakten på tre poäng inleds. 
Övertaget i spelet består och vi jagar med kontroll, känslan i mitten av andra halvlek är att en poäng har vi om vi fortsätter vår prestation, tre poäng är absolut inom räckhåll. Sedan händer det som är så svårt och förhålla sig till som ledare. En del av mig vill inte ens skriva något då jag bara kan tänka mig hur svårt det är att vara domare, hur svåra situationer som kan uppstå på en fotbollsplan. En del utav mig vill bara adressera både 1-2 målet som inte är en svår situation, det är inte ens en lätt situation, det ÄR EN SOLKLAR situation. Men man vill även adressera hela domarens insats matchen igenom. Jag vet inte vad som är rätt här och hur man ska förhålla sig till det. Jag gör såhär, jag har skrivit om det ovan lite förtäckt som om jag inte riktigt vet hur jag ska tänka kring det sedan släpper jag det. Det är inte värt det en sådan här fin dag som det var. Faktum är att Djurgården gör 1-2 med 18 minuter kvar och sedan lägger sig än mer på försvar, de gör det skickligt matchen igenom. Dock är vi påkopplade matchen igenom, trots motgångarna så är vi fokuserade på uppgiften, framåt skall vi. Trots Djurgårdens bra försvar så är vi igenom rätt många gånger där vi blir farligast på de fasta situationer vi skapar. Milla som hoppat in är nära, Heidi hamnar i ett riktigt bra läge men kommer inte till avslut, dock slår hon en perfekt hörna som passerar allt inklusive målvakten där Sanni dyker upp och nickar tätt utanför! TÄTT TÄTT utanför! 
FAAAN. 

Matchen slutar med en 1-2 förlust, eftersmaken är oerhört bitter. I sitt huvud är man tvådelad, så besviken men ändå så stolt över att Vittsjö GIK kan 2025 i sin 300:e match mot Djurgårdens IF sätta denna prestation tillsammans där ute. Jag hoppas innerligt att alla ni som var på plats men främst ni som är med på bilden känner och kände en stolthet av gårdagen. Ni är en oerhört viktig del för att dessa tjejer fick chansen att spelade gårdagens match. Jag ska vara ärlig, det är påskafton, jag har 6 ungar springande omkring mig, äggen skall målas och gömmas, det ska handlas innan allt stänger. Jag ska göra mitt bästa för att vara mitt bästa idag men tankarna bara flyger, det kanske märks även på denna text då jag har svårt att samla mig. Jag ska göra ett sista försök. 

Jag är oerhört stolt över gårdagen! Jag är stolt över klubben som fixade arrangemanget. Jag är stolt över er supportrar på plats som alltid stöttar oss. Jag är stolt över er "gamla tanter" som spelade upp klubben till Allsvenskan och oerhört tacksam för att ni ville och kunde komma. Jag är oerhört stolt över ledarstaben men främst över tjejernas prestation. Trots förlust så är jag övertygad om att denna dag är en dag vi kommer minnas tillbaka till med fina och väldigt arga minnen! Känslor är helt underbart. 
Ni är underbara!

Tillsammans
Alltid, i vått och torrt!
TILLSAMMANS!