Bruno Bran är död!

Bruno med mössa och halsduk uppe i vänstra hörnet, under bygget av vårt klubbhus

Under min vistelse på Sahlgrenska nåddes jag av en tillfällighet att min kamrat och även medlen i PFF Bruno Braun dött.  Eftersom jag inte kände eller visste om Brunos eventuella anhöriga eller närstående kan jag inte säga att mina tankar går till dem. Däremot går mina tankar till alla Brunos vänner, och de är många, som förlorat en verklig kamrat.

Själv lärde jag känna Bruno på – 1970 talet i dåvarande KFMLr – som vi båda var med i. Jag lade tidigt märke till Bruno som var en medlem av bästa rang. Även om vi inte möttes dagligen noterade jag att han var en självständigt tänkande som inte drog sig för att föra fram sina tankar. Vi fann ofta varandra i tankeutbyte, byta alltid ett ord. Bruno fann sin utkomst som arbetade på Fixfabriken i Majorna i Göteborg. Det som var unikt med Bruno var också hans konstnärliga ådra. Han blev tidens Karl Gerhard. Hur många gånger fick vi inte nöjet av att njuta av hans finurliga och politiska texter. När det skulle arrangeras valrevyer var Bruno ett givet namn liksom när olika mötet avslutades med Internationalen var det ”alltid” Bruno som satt vid pianot. När det var dags för arbetarklassens högtidsdag, Röd Front demonstrationen, deltog Bruno i orkestern med sin stora bastrumma. Minnen som kommer finnas kvar resten av mitt liv.

Bruno hade ingen relation till idrotten men insåg vad PFF skulle kunna innebär för arbetarbarnen så valet var enkelt för Bruno. När vi i PFF startade bygget av vårt klubbhus gick vi ut med ett upprop att vi sökte praktiskt stöd för att genomföra bygget. En av de som anmälde sig var naturligtvis Bruno som deltog flera gånger. På bilden ser vi Bruno med mössa och halsduk upp i vänstra hörnet. Här trivdes Bruno tillsammans med andra för att skapa något helt unikt. När sedan huset utsattes för bombattentat och vi beslutade att vakta huset – ställde Bruno sina krafter till klubbens förfogande många gånger.

När klubbhuset var klart, går det inte att komma ihåg hur mång gånger Bruno medverkat som underhållare när PFF frågade. Bruno sa ALDRIG nej. Om det så var för festliga tillfällen eller i lite svårare stunder som vi behövde Bruno så var han alltid med oss.

Tyvärr drabbades Bruno för några år sedan av svår sjukdom och flyttade till ett boende i Bergsjön. I min plan fanns att jag skulle besöka Bruno men tiden räckte inte riktigt till. På det personliga planet är jag därför extra glad för att jag bara för ca en månad sedan besökte Bruno och hade ett samtal om livet samt gav honom boken: Proletären FF en del av världen. Vi pratade om att han var en del av PFF. För det var han verkligen, betalde stadigt sin medlemsavgift och deltog så långe han orkade i Fredsloppet.

Jag kommer framför allt att minnas Bruno för sin trohet till arbetarklassen och dess kamp men också naturligtvis för hans konstnärliga kvalitéer när han ställde sina krafter till klassens intresse.  Men det absolut bästa sättet att minnas Bruno för den klasskämpe han var, är att fortsätta i hans anda genom att arbete för att förverkliga vår gemensamma paroll:

En annan värld är både nödvändig och möjlig

PFF: Styrelse

Bengt Frejd