Om föreningen

Ordförande Matias Greve Vice ordförande Liselotte Martinsson   Kassör Kristina Hellborg Sekreterare  Magnus Lindström Ledamöter Per Lindström Suppleanter Per Theorin Revisorer Johan Arrelöv  Valberedning Frida Ahlsén

Funktionärspolicy

Integritetspolicy

Policy mot sexuella övergrepp

Policy

Stadgar

Österhaninge idrottsförening bildades den 5 november 1950 i Österhaninge kyrkskola, tre mil söder om Stockholm.

Friidrott, fotboll, gång, handboll och handikappidrott har utövats i egna sektioner men även bandy, gymnastik, ishockey och volleyboll har funnits på programmet.

ÖIF var i mitten av 80-talet en av Haninge Kommuns största föreningar med över 600 medlemmar av vilka höjdhopparen Janne Dahlgren, stavhopparen Kjell Isaksson och diskuskastaren Ricky Bruch är de mest kända.
Sedan 1970 har Torvalla idrottsplats varit hjärtat i föreningen och där arrangerades under hela 70-talet friidrotts galan Haningespelen med stjärnspäckade startfält som varje år samlade storpublik. Ett arrangemang där medlemmar från alla sektioner hjälpte till vilket bidrog till den starka klubbkänslan. Österhaninge IF är den lilla föreningen som blev stor men som behållit sin själ en ideell förening där elit, ungdomar och föräldrar har sin givna plats.
Öifare har tävlat i både OS, VM, EM och SM och föreningens förste svenske mästare var gångaren Hans Tenggren som 1971 vann 5.000 meter bana. Totalt har ÖIF tagit 90 SM-medaljer fördelat på friidrott 17, gång 8 och handikappidrott 65. Rullstolsåkaren Rolf Johansson är den framgångsrikaste inom sistnämnda idrott med bland annat världsrekord och OS-silver på 100 meter 1980. Fotbollen har som bäst legat i division fyra på herrsidan och i handboll har herrlaget spelat i division två.
I friidrott har ÖIF sedan 1970 arrangerat flera stora tävlingar. Skol- SM, Distriktsfinaler, Stora DM och Haninge Skolmästerskap är arrangemang som alla samlat närmare 1.000 deltagare. Detta har varit möjligt genom alla idéellt arbetande ledare av vilka flera fortsatt i föreningen även efter att deras barn slutat.

Från Gålö till Torvalla
På 50-talet genomfördes friidrottsträningen på Gålö IP:s löparoval som var kortare än 400 m och hade ungefär tre banor runt på ett underlag av grus och lera. Det vara bara på upploppet som det fanns lite kolstybb.
Tävlingarna, som bestod av klubbmästerskap och klubbmatcher, genomfördes på Haningevallen i Vendelsö vars varv är längre och har fyra banor och kolstybb hela varvet runt.
Folke Blomquist tränade ungefär tre gånger i veckan och tävlade på medel och långdistans. Han satte klubbrekord på både 1.500, 3.000 och 5.000 m. Tiden 16:53.6 (1952) på 5.000 m stod sig i 27 år. Andra som höll på med friidrott på 50-talet var bland annat Stig Österberg, Henry Blomqvist och bröderna Hasse och Nisse Lundell. I klubb- mästerskapen tävlades det i bland annat grenarna 100 m, 400 m, 1.500 m, höjd, längd, kula, diskus och spjut.
Flera av de som höll på med friidrott vid denna tid gjorde det vid sidan om fotbollen som för de flesta var huvudidrott. I takt med att de blev äldre, och det inte kom några ungdomar "underifrån" dog verksamheten ut i början av 60-talet. I 1965 års verksamhetsberättelse står att läsa: "Ingen verksamhet har under året förekommit inom sektionen. En tävling i femkamp anordnades men tyvärr kom inga tävlande. Vår förhoppning är att intresset för friidrotten ska komma tillbaka." Orden är skrivna av Folke Blomquist för vilken friidrotten genom alla år varit nummer ett. Först som aktiv och sedan som ledare i olika former i över 40 år.

Nystart med Torvalla 1970
Förhoppningen om att friidrotten åter skulle blomstra besannades på ett sätt som ingen kunnat föreställa sig.
1968 drog kommunen upp riktlinjerna för vilka idrottsanläggningar som skulle byggas på det område som då hette Slätmossen. Först kom den konstfrusna isbanan och sedan ett elljusspår med mera och 1970 invigdes idrottsplatsen. Hela idrottsområdet fick namnet Torvalla och till invigningen den 23 augusti 1970, som också innebar premiär för friidrottsgalan Haningespelen, kom drygt 7.000 åskådare. Det blev startskottet för friidrotten.
Vid sektionens nybildande 1970 valdes Folke Blomquist till ordförande och bland övriga i styrelsen fanns Rolf Andersson, Irene Andersson, Karl-Erik Castlin, Nils Degerlund och Nisse Hansson. Samma år dök den förste aktive upp i resultatlistorna, 16-årige Kjell Larsson blev sexa på 100 m (11.9) och sjua i längd (5.73) på UDM. 1971 fick också gångsporten igång sin verksamhet och båda sporterna samsades i samma sektion första året.
Samma år blev Stig Österberg ordförande i huvudstyrelsen. Han värnade speciellt for friidrotten där han engagerade sig mycket och satt kvar på ordförandeposten i 16 år.
Haningespelen blev en succé även 1971 och bland andra arrangemang detta år märktes Haningemästerskapen i terräng, höjdhoppsgala och Haningemästerskapen i friidrott.

Janne Dahlgren till ÖIF 1972
Till 1972 års säsong lyckades Janne Johansson, som då tagit plats som sekreterare i sektionen, värva höjdhopparen Jan Dahlgren från Turebergs IF.  Dahlgren var rörmokare till yrket men hade också arbetat med reklam och erbjöds ett jobb som fritidsledare i Jordbro. Han flyttade till Brandbergen med fru och son och trivdes så bra att han blev kvar.
1972 blev också hans bästa år som höjdhoppare med bland annat två svenska rekord utomhus, 2.22 som bäst, varav ett sattes hemma på Torvalla.

Janne har under sin tid i ÖIF tagit 5 SM medaljer (3 guld , 2 silver) , deltagit i OS (-72) och inomhus EM 3 gånger. Han dessutom representerat Sverige i 8st andra landskamper.

Kjell Isaksson skrev på hösten 1972

Hösten 1972 fick Janne Johansson klart med stavhopparen Kjell Isaksson. Han var 1972 Sveriges näst mest omskrivna person efter kungen tack vare bland annat tre världsrekord , fyra världsbästanoteringar inomhus och första plats på Track & Fields världsrankning. Janne lockade med jobb och lägenhet i Västerhaninge.

Kjell har under sin tid i ÖIF tagit 21 SM medaljer (10 guld , 9 silver , 2 brons) , deltagit i OS (-76) , EM 2 gånger och inomhus EM 5 gånger. Han har representerat Sverige i 40st andra landskamper.

Mer och mer landslagfolk

Till säsongen 1975 fick Janne Johansson också klart med världsstjärnan i diskus , Ricky Bruch och höjdhopparen Torbjörn Larsson. Båda var med i landslaget. Även långdistansaren Sven-Olof Lindwall, stavhopparen Ulf Karlsson och spjutkastarn Ingvar Norén kom över till den säsongen. 

Erik Wiger kom till ÖIF 1978

Hösten 1978 kom förre rikstränaren och förbundskaptenen Erik Wiger till ÖIF. Han blev tränare i ÖIF , invald i friidrottssektionens styrelse och sedan också huvudstyrelsen. Hans kunskap och engagemang innebar mycket för friidrotten under slutet av 70- , hela 80- och långt in på 90-talet.

I slutet på 70-talet började också en ny generation ungdomar födda 1965 – 74 träna friidrott. Med dem kom många föräldrar att engagera sig i både träning och de tävlingar som ÖIF arrangerade. Namn som Askelund , Hellkvist , Ibsen , Isaacs , Jansson , Johansson , Karlsson , Kullman , Nordqvist , Påhlsson , Stridh , Wester , Wiger , Öhlund och Örsing är exempel på dessa. Med Torvalla som samlingsplats skapades på 80-talet en gemenskap som man med dagens mått nog kan kalla unik. Många av de här namnen finns med på friidrottens olika tio-bästa-listor i de olika grenarna och flera av föräldrarna fortsatte som funktionärer långt efter att deras barn slutat.

Södertörns FF

Den 9 november 1985 bildades  paraplyföreningen Södertörns FF (SFF) och manen bakom verket var Erik Wiger. SFF var en tävlingsförening som de aktiva tävlade för från 15års ålder , verksamheten i moderklubbarna (Österhaninge IF , Hanvikens SK , Ösmo GIF , Nynäshamns IF) bedrevs som vanligt. Syftet med SFF var att skapa en större bredd genom att utnyttja tränare bättre och på så vis behålla ungdomstalangerna även som seniorer samt få ett slagkraftigt serielag. Detta fungerade också bra under flera år , bevisat av bland annat en lag-SM-finalplats 1989. 1997 gick dock SFF i graven och de aktiva tävlade åter för sina respektive moderföreningar.

Stefan Friberg var sprinter ibörjan av 80-talet och blev sedan tränare för en framgångsrik sprintergrupp där ingick bla Jörgen Kruse , Björn Johansson , Per Olsson , Peter Nilsson , Kjell Franzen , Thomas Larm , Hans Holmgren mfl. Jörgen Kruse har fortfarande klubb-rekordet på 100m och 200m. 

Medel-långdistansarna var en stark grengrupp under SFF tiden , bland ÖIF-löparna utmärker sig 65-orna Johan Norin , Per Björkman , Thomas Nyberger och Dan Kullman. Dessa tävlade framförallt på  sträckor från 800m till 5000m. Både 1986 och 1987 tog Per , Johan och Thomas hand om alla medaljerna på 3000m hinder på DM. Per är dessutom mesta hindermästaren på DM med sina 10 segrar. En annan löpare som kom fram under SFF-tider var Fredrik Jansson (numera Oderborn). Fredrik sprang under 2min på 800m första gången 1992 , samma år hoppande han höjd 3cm över sin kroppslängd. Fredrik är idag tränare och styrelseledamot i föreningen och gjorde 2006 återigen under 2min på 800m.  

Höjdhopparna under Jan Hargells ledning är en av de mest framgångsrika träningsgrupperna i sett antal tagna SM-medaljer. Janne själv hoppade 2,11 1984 och tagit medaljer på JSM. I träningsgruppen ingick bla Rikard Hjelm , Tommy Hjelm , Erik Widmark och Pascal Fischer , som samtliga har tagit medalj på USM/JSM.

På kastsidan under Södertörns tiden var Sören Tallem den mest framgångrike med 3st SM medaljer (2 guld , 1 silver) i kula för föreningen. Tallem har fortfarande klubbrekorden i kula och spjut. Andra duktiga kastare under den här tiden var Magnus Ågren , Kenneth Bergén , Magnus Nesterud ,Mikael Alsterbåge mfl.

Under SFF-tiden blev Magnus Wickert huvudtränare i ÖIF. Han hade läst specialtränarlinjen (3,5år)på Idrottshögskolan (GIH) och hans träningsgrupp kallades för ”Team Borzov”. Han tränade under 90-talet många killar och tjejer av vilka 400m- och 800m-löparen Andreas Rehnborg är den mest kände. 1998 tog Andreas tillsammans med Fredrik Jakobsson , Magnus Färm och Andreas Liljemark JSM-silver på 4x400m. Rehnborg tog samma år guld på 400m och brons på 800m på JSM och senare samma år vann han även 400m på ungdoms Finnkampen.

I slutet av 90-talet tog en ny generation av aktiva och föräldrar över föreningen. Föräldrar som Günter Quell (ordförande 1999-2004) , Leif Eriksson , Roger Larsson , Kent Swahn hjälpte till i föreningen som både hjälp tränare och i styrelsearbetet. Träningsgruppen som har innehållit aktiva födda 1985-1990 är en av de grupper som tagit flest DM/SM medaljer i föreningens historia. På SM har det blivit 12st medaljer fram tom 2004. Bäste medalj plockare på SM är Sebastian Öberg som representerade Sverige på ungdomsfinnkampen 2004 på 110mh och 300mh. Andra aktiva som tagit SM-medaljer är Sofia Quell , Lise Hellqvist , Sophie Uveby och Sanna Ekedahl. År 2002 hade träningsgruppen tagit mer än 200st DM-medaljer och slutade sedan räkna antalet. Lise Hellqvist är den som tagit flest DM-medaljer i gruppen på UDM 2003 tog Lise 7st DM medaljer ,5st guld på 80mh , 300mh , längd , höjd och stav , 2st brons på 100m och spjut , hon blev även fyra i kula. Utomhus (tom 2005) innehar gruppen totalt 33st klubbrekord från åldrarna 15 och uppåt. Tränare för träningsgruppen var Ulf Blomquist som 1999 började läsa specialtränarlinjen (3,5år) på Idrottshögskolan (GIH) och fick samma år priset ”Årets ungdomstränare” av Stockholms Friidrottsförbund. Ulf var från och med december 2004-2020 ordförande i föreningen.

Under 2018 tar Simon Martinsson (2001) silver på Junior-SM och blir därefter uttagen till att representera Sverige under Ungdomsfinnkampen som detta år gick i Finland. Sverige krossade Finland i 4 x 400 m.

Ordförandeskapet har from April 2020 tagits över av Kenneth Nordlund.

Ny ordförande from April 2024 är Matias Greve