Succé på GAK-knatten

ÖIS-laget på GAK-knatten

Idag var ÖIS nybörjargrupp och deltog i GAK-knatten som ingår i Göteborgs nybörjarserie.

Öisarna kämpade väl och tappert i alla matcher. Man ser att träningen ger resultat och alla utvecklas hela tiden i en positiv riktning. Dagen deltagare från ÖIS var:

Albert Fagring

Sten Brink     

Isedor Christell

Benjamin Failli

Anton Lindström

Ingmar Fagring

Arvid Larsson               

Alicia Albihn                  

Anton Nyqvist

GAK-knatten arrangeras av Göteborgs AK som nästa år fyller 100 år.

Örgryte IS och Göteborgs AK har under årens lopp utkämpat många hårda kamper och har även en gemensam historia i mästerbrottaren Claes Edvin Johansson, även kallad Göta Lejon.

Claes Edvin Johansson föddes 4 november 1884 i Grips torp i Hyssna, i Mark. Hans far var jordtorpare och hans mor var väverska.

1901-1907 var Claes dräng hos gästgivaren Johan Eriksson på Bonared. Under denna tid gjorde han sin militärtjänst, men återvände hit och började då brottas med ynglingar från trakten. Claes ägnade sig också åt tyngdlyftning och löpträning och kunde springa 1 mil tillsammans med andra grabbar. I gästgivargården satte Claes upp romerska ringar på logen så han kunde träna. De satt, enligt uppgift, kvar tills för några år sedan.

1905 gjorde Claes sin militärtjänst vid Älvsborgs regemente i Borås. Då brottades han med bekantskapen Fritiof Mårtensson som senare tog Sveriges första olympiska guldmedalj i brottning under OS i London 1908.

1907-1912 arbetade han på Sävedalens Fabriker på hyvleriet. Här fick han bära mycket bräder och det tyckte han var bra för det gav honom bra kondition.

1907 började han brottas i Örgryte Idrottssällskap. Han brottades i grekisk-romersk brottning och hans styrka var parterr- och brytningsbrottning. 1908 tävlingsdebuterade han i Svenska Mästerskapen och tog en bronsmedalj.

1910 i mars tog han sitt första stora nappatag vid Svenska Mästerskapen i Malmö mot Anders Ahlgren och vann över honom på fall, men vann inget pris.

1911 deltog Claes för första gången i en världsmästerskapstävling, som arrangerades i Helsingfors, dock utan större framgång.

1911 tog han i Eskilstuna sin första guldmedalj i Svenska Mästerskapen. Han tog sammanlagt 10 svenska mästerskap. Åren 1911, 1914, 1915, 1916, 1917, 1918, 1919 och 1920 tog han pris i grekisk-romersk stil och 1923 och 1924 tog han pris i fribrottning. Han slog på fall sådana storheter som Anders Ahlgren, Robert Oksa, Asikainen, Jokkinen och Åberg. Han vann också 10 distriktsmästerskap och en massa nationella tävlingar.

1912-1913 arbetade han på Svenska Kullagerfabriken som avsynare.

1912 fick han en guldmedalj vid Olympiska spelen i Stockholm. Den kallades Solskens-olympiaden och var ett mycket lyckat evenemang, både sportsligt och organisatoriskt. Då invigdes också Stockholms stadion, som idag är världens äldsta aktiva olympiska arena. Då tävlade han i mellanvikt A (-75 kg) i grekisk-romersk stil. Brottningstävlingarna här tillhör brottningshistoriens mest krävande. Solen stekte och värmen plågade brottarna oerhört. Claes gick 8 matcher och fallsegrade finnen Jokinen efter 10 timmars hård brottning. Med ett raskt backhammergrepp avfärdade han sina motståndare. Vid tävlingarna var det i hans klass, mellanvikt A, 69 stycken deltagare. Claes sa i en intervju efteråt att Stockholmsolympiaden var världens största olympiad. En sådan får vi aldrig mer se. (något större kunde han inte föreställa sig).

1913 vann han guldmedalj i Europamästerskapet i Budapest. Då tävlade han i mellanvikt A (-75 kg) i grekisk-romersk stil. Där tävlade han mot finnen Jokkinen, Åberg, och Oksa. Det blev inga fler sådana tävlingar för kriget kom emellan och då bröts det internationella idrottsutbytet. Sammanlagt vann han dock 203 förstapris i internationella tävlingar och en massa nationella.

1916 fick han guldmedalj i Svenska spelen, som var en ersättning för den uteblivna olympiaden i Berlin. Då tävlade han i mellanvikt B i grekisk-romersk stil.

Fram till 1917 var han med i ÖIS och satt i styrelsen de 3 sista åren, men han fann efter ett tag att hans kära brottningssport kommit på undantag. Samarbetet med några av de övriga medlemmarna i ÖIS-styrelsen blev då inte det bästa. 1917 fanns i Göteborg knappast en enda brottare mer än Claes som låg i ordentlig träning. Men det ändrade Claes på då han bildade sin egen klubb. Då tränade de inte bara ett par gånger i veckan, utan helst varje dag och då flera timmar åt gången.

Den 1.7 1917 bildade han och några likasinnade Göteborgs Gymnastik och Atletklubb. Han lämnade därmed ÖIS och tog vid bildandet även med sig flera ÖIS-brottare.

Under sin karriär deltog Johansson i tre OS där han tog två guld i grekiskromersk stil.  Två gånger var han också domare i OS. Claes gick över 1000 matcher under sina 20 aktiva år och brottades med den tidens alla bästa brottare. Han var också ledare och organisatör i 31 år.

Den allra värsta motståndaren var dock Edvin Fältström, ”det skånska lejonet”. Han var stark, snabb, oförvägen och djärv, enligt Claes.

På 50-årsdagen 1934 hedrades Claes med en stor gala på Lorensbergs Cirkus i Göteborg. En stor del av världs- och svenska eliten fanns på plats för att hylla jubilaren, som själv gick en uppvisningsmatch.

När Claes fyllde 60 år skrev man i tidningen att han ansetts vara världens bästa brottare under sin glanstid. Han hade sin största styrka i parterrbrottningen med en utomordentlig backhammer som bästa grepp och han var en smidig brottare.

Den 3:e september 1949 strax efter klockan 14 avled Claes Johansson av hjärtslag då han sprang efter en buss vid Lilla torget.

1999 invaldes Claes Johansson i det första idrottens Hall of Fame i Göteborg.