Diakov: "Helt fantastisk"

Ögonblicket då Alexeis porträtt avtäcks. Foto: Angelica Öijerstedt.

Som den blott fjärde spelaren i Nässjö IF:s långa och anrika historia sitter nu Alexei Diakov högst upp på väggen i Stinsen Arena tillsammans med Jan "Habo" Johansson, Uno Wennerholm och Nils "Nicke" Bergström. Det var en känslosam Alexei som senare på dagen ska försöka sammanfatta vad han faktiskt har fått uppleva.

När Alexei svarar är han redan hos dottern i Västervik. Bara några timmar har gått sedan han hyllades inför ett välfyllt Stinsen Arena.

-När jag var i Nässjö i september och fick brevet som förkunnade att jag skulle hyllas och hissas så var det... det var så jävla stort för mig. Och så kom dagen då det skulle hända. Jag sa till min dotter i bilen på väg hit att jag är så nervös. Men när någon i framtiden kommer att fråga mig om min tid i Nässjö så kommer jag att nämna denna dagen som en av de största och finaste i mitt liv säger Alexei och man kan känna känslorna genom hans ord.

-För mig var det en stor överraskning att ens få bli den fjärde att hissas. Min dotter sa till mig om och om igen att "kolla hur fint de har gjort för dig". Det är svårt att ta in. 

Efter en intervju inför ett fullsatt O´Learys som blev en hyllning i sig så bar det upp till Skogsvallen för att åka in med sitt Nässjö IF på isen en sista gång. I omklädningsrummet väntade hans tröja nr.600 (för 600 gjorda mål i NIF) och hans gamla skridskor, som faktiskt påminner mer om torkat kött än faktiskt som skridskor.

-Jag har inte haft dem på mig på 18-19 år och de första skären så tänkte jag att "hur klarade jag ens av detta förr"? men efter 10m så gick det bättre och bättre. Faktum är att exakt samma plats som min tröja och skridskor fanns förberedda för mig på, var den plats jag först satt på när jag kom till Nässjö IF 1991.

Alexei letar nu efter ord till sina känslor.

-Det var synd att vi förlorade idag. Jag har själv aldrig varit med om att ha förlorat mot Tranås på ett annandagsderby på hemmais men denna dagen var för mig helt fantastisk ändå. När Röda Bollen lyfte upp en bild på mig över läktaren med orden "KUNG" på och en kungakrona på mitt huvud. Fan vad bra! Min dotter tog bild på det och skickade till mig. Jag har sett den minst 10 gånger och har svårt att ta in alltsammans.

-I Nässjö och Nässjö IF har jag alltid känt mig som hemma. Nässjö är mer hemma för mig än min faktiska hemstad. Nässjö är mitt hem.