Nässjö Idrottsförening 125 år

Postgatan i Nässjö.

Det är inte svårt att bli en smula sentimental en dag som denna. Vår anrika förening ska få plats med hela 125 ljus på sin födelsedagstårta och jag har bara haft turen att få vara en del av alltsammans.

Byggnaden till höger i bild är där restaurangen Coco-Thai ligger i dag och sedan ca.20 år tillbaka. Byggnaden du ser skymta till vänster i bild, det är Templarlokalen och det var där den 22 november 1899 som Nässjö Idrottsförening bildades. 

Jag bor inte i Nässjö stad idag utan ute på landet men har med åldern kommit över den där rastlösheten av att upptäcka världen utan istället förälskat mig i rötterna. Ni vet, dit man kommer när man kommer hem. Det är ingen överdrift att det är Nässjö IF och föreningslivet som i allra högsta grad skapat denna kärlek till hembygden.

I skrivandets stund sitter jag och blickar ut över solen som sakta stiger över den högsta punkten i Högaholmen en bit utanför Nässjö. Nässjö IF är i allra högsta grad närvarande.

Halsdukar i olika utföranden finns i hallen på huset från 1800-talet. Jubileumsboken för de första 50 åren ligger på bordet med ordern från ordföranden Greger om att vakta den med mitt liv. När jag släppte av min äldsta son Nils vid skolbussen klappade jag med mina skinnhandskar karaktäristiskt med Röda Bollens klappningar till en ramsa. Nils utbrister: "Det låter som på bandyn". Min andra son heter Olle och ibland kan jag undra om jag omedvetet fick med frun på att ge dem namnen efter Nils och Olle Bergström från guldlaget 1949. 

Över 20 år har gått sedan jag gick på min första bandymatch på dåvarande utomhusbanan på Skogsvallen och jag fick uppleva en gemenskap på läktaren som givit mig vänner för livet och många upplevelser som fört mig till både toppar som dalar. Och jag är så tacksam.

Sprängfyllda kassavalv och poäng i form av diplom på väggar och inbillade statusar har aldrig imponerat på mig. Däremot har strävan efter gemensamma mål och långa kämpiga resor till de där målen alltid fascinerat mig. Historier om där vinster tillsammans är det absolut största. Kanske är det därför jag dragits åt idrotten och just lagidrotten. Ingen i Nässjö IF blir någonsin större än skölden från Postgatan.

Genom livet har jag lite klyschigt lärt mig att inte ta något för givet. Kanske är jag inte en aktiv del av mitt hjärtas förening när ytterligare 20 år har passerat. Dock har jag sedan länge lovat mig själv att jag alltid ska hylla föreningen och den gemensamma strävan och utvecklingen. Att bara romantisera och lyfta det jag själv fick vara med om eller var en del av känns bara krystat och självupptaget när jag lutar mig åt det faktum att föreningen med 125 år på nacken, haft otaliga människor som vigt merparten av sina liv för det gemensamma. 

125 år. Stanna till ett tag och ta in det en smula. 

En aktningsbar start men likväl endast en start. Framtiden blir vad vi gemensamt gör den till oavsett vilka hinder eller utmaningar som står i vår väg. Ett stort tack för att jag får ha ynnesten att vara en liten, liten del av alltsammans. Tillsammans med många fler.

Stort grattis på bemärkelsedagen Nässjö Idrottsförening! 

/Christoffer med medlemskort nr.35.