Säsongens tuffaste uppgift för en referent som bara är hälften så duktig med orden som han borde vara, men åtminstone tre gånger skickligare bakom tangentbordet än på att döda anfall efter hörnor. Dagens match är minst sagt svårförklarad och kanske säsongens mest svårsmälta förlust. Den var jämn, men Nokhba stundtals överlägsna, vi var stundtals kassa, men gjorde ingen dålig insats, vi borde vunnit, men Nokhba vann rättvist.

Inför matchen sätter Menisken igång med beprövad uppvärmning och småmålsspel, medan Nokhba mest hänger runt, drar iväg något avslut och antagligen röker en och annan cigarett. Ändå inleds första halvlek av ett något passivt och försiktigt Menisken och ett aggressivt, påkopplat Nokhba som redan är i andra andningen.

Vi jobbar oss in mer och mer i matchen och får jobba hårt i defensiven, samtidigt som vi har svårt att ta oss upp i banan och etablera egna anfall. De gånger vi kommer upp skapar vi farligheter, men planen känns matchen igenom större än vanligt och avståndet till närmsta lagkamrat som några hundra meter. Det är svårt att direkt sätta fingret på vad som inte funkar, för alla gör en helt okej insats, men samspelet finns inte riktigt där och alternativen för bollhållaren är alldeles för få, vilket leder till en del farliga bolltapp.

Efter en halvtimme får Nokhba in 0-1, välförtjänt efter att Marcus gjort några bra räddningar (Marcus fortsatte sedan med sin överlägset bästa insats i Menisken-tröjan och stod för en jättematch som höll oss kvar hela vägen till slutet). Resultatet står sig sedan till halvlek.

Andra halvlek startar sanslöst mycket bättre; hög press, bra rörelse och högre utgångspositioner ger oss närmare till motståndarnas mål och en go känsla som leder till att Ompen, som vilat sig i form på Smögen, visar upp sina kvicka fötter en mot en, blir fälld tidigt i andra halvlek, och Bali rullar vant in 1-1 på straff. Här känns vi riktigt på gång och som att nästa mål bara är en tidsfråga.

Mycket riktigt kommer nästa strut strax därefter, tyvärr åt fel håll, vilket blir en kalldusch efter en bra start på andra. Matchen blir jämnare, men Menisken gör definitivt en bättre insats. I 61:a matchminuten har vi en riktigt fin sekvens där Ompen i samspel med Mathias väggar sig fram längs kanten och hittar ett inspel till Eineskog som stormar in i boxen och kliniskt sätter 2-2.

Matchen fortsätter väga åt båda håll, och Menisken kämpar så det sprutar åt alla håll. Vi skapar några fina chanser, men nog orkar Nokhba mer och skapar fler, och visst gör Marcus en insats som deras målvakt, som gör en bra match, bara kan drömma om.

Ändå står sig 2-2 fram tills det är cirka 10 minuter kvar. Vi får en riktigt fin möjlighet som leder till en hörna som vi inte lyckas döda, och en kontring innebär 2-3. Därefter gör vi vad vi kan, men orken är rätt slut. Vi flyttar upp det mesta vi har och 2-4 kommer som en konsekvens av det. Skönt att vi inte släppte in ett mål efter ett offensivt inkast i alla fall!

Slutligen kan sägas att motståndet var starkare än väntat, att vi visade bra inställning och god karaktär genom att kriga i en match där det inte riktigt ville stämma för oss, att synken och samspelet hade mer att önska, och att alla problem nog kan lösas genom lite bärs på Spanska köket eller annat valfritt hak.

9 poäng till ska in på kontot innan julkilona ska införskaffas, andraplatsen är en matematisk möjlighet!