Laser - en kappseglare för balanskonstnärer
Lasern konstruerades av de två kanadensarna Bruce Kirby och Ian Bruce år 1971.
Laser är en snabb enmansjolle avsedd både för ungdomar och vuxna som med fördel också kan seglas av två juniorer i lättare vindar utan att det blir platsbrist i sittbrunnen. För kappsegling är den dock avsedd för en person. Laserns skrov är byggd i glasfibermarmerad plast med rigg i aluminium och storsegel som träs på masten. Genom att båten har en liten egenvikt och en förhållandevis stor segelytan blir den mycket känslig för varierande vindstyrka. I hårda vindar krävs stor vana och snabba manövrer för att båten inte ska kantra, något som bara kan uppnås med många timmars träning under olika vindförhållanden.
Laserjollen som utvecklades med tanke på att vara en lätthanterlig segeljolle, enkelt utrustad med goda segelegenskaper och med enklaste typ av segeltrimmninggsutrustning, är idag mycket populär och används både som badbåt och utpräglad kappseglingsbåt. Internationellt sett tillhör Lasern de absolut största jolleklasserna och lockar många ungdomar som instegsbåt till större segelbåtar men är också en populär segeljolle bland många vuxna erfarna seglare genom båtens goda seglingsgenskaper.
Allmänt
Genom att Laser-jollen och de flesta andra båtar av typen segeljolle saknar en motvikt mot vindkraften på seglet i form av köl med en kölvikt, seglas båten vid halvvind och bidevind i stor utsträckning genom att seglarens egen vikt fungerar som motvikt. Vid lättare vind räcker det normalt att seglaren sitter längst ut på relingen. Vid hårdare bedvindssegling och hårt skotat segel måste seglaren hänga utanför skrovet, även kallat "att burka", som motvikt till kraften på seglet. Ett band som finns fastsatt i sittbrunnens golv fungerar som stöd för vristerna. För att kunna manövrera rodret i dessa lägen utnyttjas en förlängning i den tvådelade rorkulten som fälls ut. Kroppens placering i båtens längsled är också av stor betydelse för båtens balans, varför stödbandet för vristerna löper längs hela sittbrunnen så att kroppens tyngdpunkt kan placeras optimalt. En välbalanserad segelbåt seglas med ett minimalt roderutslag för en viss kurs för minsta möjliga bromsande effekt på båten.
Jollesegling i byig vind kan liknas vid akrobatik på hög nivå där det krävs stor koncentration, koordination och balans genom att båten reagerar direkt på en förändring i vindstyrka. Seglaren måste hela tiden parera med sin kroppsvikt och samtidigt anpassa skotning av seglet och roderutslaget. Båten har ett i vertikalled förskjutbart centerbord som anpassas i utnyttjad längd under båtens botten efter vindförhållanden och vindriktning för att ge optimala seglingsegenskaper. Vid läns och slör lyfts centerbordet upp nästan helt med enbart en mindre del nedanför skrovet för att minska friktionen på centerbordet från vattnets strömning så mycket som möjligt. Seglaren måste också planera sin rutt genom att "läsa vattnet" för att komma in till så gynnsamma vindområden som möjligt. Under tävling måste dessa tekniska delar i manövreringen mer eller mindre "sitta i ryggmärgen" genom att andra viktiga moment tillkommer som kräver full uppmärksamhet för att nå fördelar mot motståndarna.