Coach summerar säsongen - En sorts analys

Nu är A-lagets säsong som nämnt över, det gick inte riktigt som målet var, uppflyttning men det finns ändå ganska mycket positivt att ta med sig. Inte minst finns det väldigt mycket lärdom, såväl för individuella spelare, laget som tränarteamet. 

Säsongen började tungt, med en förlust mot Tynnered, i en match där de vinröda borde vunnit med ganska klara siffror, ineffektiviteten var dock enorm medan hemmalaget för dagen satte mer eller mindre det de hade. Säsongen fortsatte med fina hemmavinster mot North Kings respektive Vrångö, innan det blev säsongens enda förtjänta förlust, när Chalmers var väsentligt starkare på Heden 2 och vann med 4-1. 

Igen kommer fina vinster mot Elisedal, Hindås, Proletären och Järnbrott, innan säsongens bottennapp kommer mot Göteborg City, en match vi totaldominerar i första halvlek, men ändå lyckas förlora 4-3, efter att ha lett både 0-2 och 1-3. 

Sen blir Bellevue för starka på Mossen IP, i en match där truppen saknade väldigt många nyckelspelare framåt i banan. Laget kom upp i nivå igen med storvinst mot Björkåsen, där Felix blev 10-målsskytt. 

När säsongen avgörs är det igen två uddamålsförluster, när både Apollon och Götafors blir för starka, även om matchen mot Apollon givetvis borde ha brutits efter upprepade mordhot. 

I säsongens sista match spelar man ut Ösets BK och vinner med 2-10, i en match där det kunde varit 2-20 med normal utdelning. 

Vi har vunnit alla vinster utom 1 med mer än 1 mål, medan vi i alla förluster utom 1 förlorat på uddamålet. Här har vi mycket av svaret till att det inte blev en högre placering, vi är för dåliga inom de båda straffområden och klarar inte avgöra matcher vi styr samt är stundtals usla bakåt, med ett antal mål som borde undvikits med bättre försvarsspel. Lägg därtill att vi har spelat halva säsongen utan målvakt, så kan man förstå siffrorna lite bättre. 

Som nämnt tidigare, det är egentligen bara en match där vi förtjänar förlora klart, det är mot  Chalmers, i en märklig match där vi trots enormt bollinnehav inte lyckas skapa mycket, medan Chalmers är bra på kontringar. I övriga matcher, bör vi ha minst 1 poäng, ofta 3. 

För en som varit med länge, är det en faktor som oftast styr en bra säsong, det är kontinuitet. Både i elvan/truppen samt på träningar, den har varit ickebefintligt, framförallt under hösten. Dels har många spelare skitit i att träna av mer eller mindre bra anledningar, samt också missat en del matcher. Vi har haft 37 spelare i spel under 14 matcher, det är ärligt talat för många. 

Eller ja, 37 i sig behöver inte vara för många, men vi har bara 14 spelare som gör mer än hälften av matcherna, majoriteten av dessa på gott under 10 matcher, då blir det svårt att få till såväl samhandling som taktik. 

Truppen och inte minst 11an är mer än bra nog, inte bara för att gå upp utan även för att vinna serien. Men det förutsätter att nyckelspelare i större grad tränar regelbundet och så klart är med, samt att fler av de som kanske inte är lika "bra" men ändå tränar, förstår vad vi tränar på. 

Här får jag som tränare ta en del självkritik, då det tyvärr oftare är de spelare som tränar regelbundet som inte förstår/vill genomföra taktiken än de som tränat mindre. Uppenbarligen behöver både övningar och kommunikation bli än tydligare. Även att jag måste vara hårdare på att de som inte genomför matchplanen som sagt, faktiskt får mindre eller kanske till och med ingen speltid alls. 

Här kommer vi till en kärna i problemet, balansen mellan "det sociala" och "det sportsliga" har inte varit rätt. Här kan man se på många faktorer, jag vill inte nämna enskilda matcher eller individer, men ibland har jag tagit för stort hänsyn till det sociala och bytt för mycket, ibland har jag tagit för stort hänsyn till den sportsliga nivån och inte agerat mot låg träningsnärvaro etc. Exemplen är många här. 

Som jag ser det, så står vi inför ett vägskäl. Vill vi vara ett gott gäng, som gör så gott de kan, tar relativt stort hänsyn (enormt jämfört med andra föreningar) till det sociala, närvaro etc eller vill vi vinna serien och gå upp? 

Ser vi på svaren på enkäterna hittils, är det en ganska stor "krock" inom truppen, där många är väldigt nöjda med speltid etc, medan andra tycker de förtjänar mer. De som tycker de förtjänar mer, är ofta (men verkligen inte alltid) de som tränar på bra, medan de som är nöjda till ganska stor grad är de som presterar bäst i match. 

Min egen känsla är att om jag ska vilja/orka lägga tid nästa säsong, så behöver vi skruva upp ambitionsnivån. Detta är också något som kommer fram i samtal med flera av nyckelspelarna, vill vi utvecklas, behöver vi höja kraven. Det innebär dels att man i större grad kör uttaggningarna utifrån sportslig förmåga/förmåga att genomföra en spelide, samt höjer nivån på träningarna. 

I alldeles för stor grad har speciellt i höst, träningarna präglats av ett mediokert tempo och många av startspelarna borta. Ska vi ta ett steg, behöver vi höja nivån, närvaron och insatsen. 

Vilket för mig till nästa punkt, man tränar som man spelar. Det har inte vi gjort. Dels är det för få av de bästa som är med, men även att vi är några jävla mesar på träningar. Det lipas så fort man får en smäll, en stämpling, en tackling. Tacklingar och smällar man får varenda match. Tål man inte att få en småll på smalbenet, kör en "Wange" och använd stora benskydd. Det ska smälla på träning, det får gärna vara konflikter på träning också, man får gärna bli förbannad på såväl med som motspelare, för det gör oss bättre. Självklart förutsätter detta att vi är vänner efteråt. Men vi har spelare som mer eller mindre mobbas bort, för att de smäller på träning, vi har spelare som inte kommer för det är gnälligt, vi har spelare som håller igen. Det är fan inte okej. Tål man inte närkamper, ibland feltimade över gränsen, då kanske man ska börja lira schack, där enda risken är en sträckning i tummen. 

Framåt, behöver vi fler stjärnor, som tar initiativ och vågar. Det är för mycket duttande. Att undertecknad, som spelat halva säsongen i mål, resterande majoritet som DM (även om jag tryckt upp i vissa matcher) är tvåa i skytteliga och poängliga med min feta kropp, det är fan inte ett kvalitetstecken. Siffror spelar dock roll, jag har väldigt klara siffror med vilka spelare på planen vi gör flest mål och vilka vi släpper in flest mål. Vill man peta folk? Se till att ha positiv inverkan på matchens siffror. 

Inför nästa år, kommer vi om laget vill ha kvar mig som coach, göra en del saker annorlunda. Detta är saker jag kommit fram till i gemenskap med några få nyckelspelare för att få bot på en del av problemen vi haft: 

- Två träningar i veckan under säsong, där en träning är en prioriterad A-lagsträning. Det innebär att här kommer man dela upp ganska hårt, man kommer inte rotera och man kommer stundtals spela A mot B, för att få mer samspel. Detta också för att få de bästa som kanske inte kan/vill prioritera 2 träningar, att köra samma träning så det blir en väldigt seriös träning i veckan. Alla är dock självklart välkomna, alla har möjlighet att slå sig in i "de bästa". 

- Detta innebär också att vi kommer ha en mer social träning, eller en breddträning om man vill. Här blir det större fokus på att ha kul, spel och liknande, kanske inte så mycket taktiskt. Här är också en gyllene anledning att "spela sig in" högre. Förhoppningen är så klart att det ska bli så bra nivå att alla vill vara med alltid, men vi behöver ge utmaningar åt alla så alla har kul. Johannebergs IF bör i mina ögon vara för alla, men då måste vi så klart också anpassa det för alla, inte bara vare sig de bästa eller de som är lite längre bak i fotbollskunnandet. 

- Hårdare uttagningar. Här är det svar från såväl enkät som nyckelspelare, där kontentan är att vi bör vara tydligare med vad som krävs och ställa hårdare krav till exempelvis träningsnärvaro men även attityd och förmåga att spela som tränare tänkt. 

- Tydligare roller. Ännu tydligare, vad man förväntar i respektive roll och av respektive spelare, samt större konsekvenser för de som inte gör detta. Detta gäller allt från taktiskt till attityd mot domare, medspelare och motståndare. 

- Sätta en elva. Det är, tyvärr det klart mest effektiva sättet att få samspel, att spela ihop. Rotationen på såväl gubbar som position, är alldeles för stor i år, där jag killgissar att vi har haft ca 30 spelare som startat i A-laget. Av dessa 30 har majoriteten startat i helt olika positioner. Det kan vara en styrka individuellt att vara bra på många platser, men som lag är det viktigt att man vet hur ens medspelare tänker och rör sig. Mackan, för att ta en exempel har spelat IM, YM, YB och MB iår. Hur han agerar i de olika positionerna, är så klart olika, väldigt svårt för lagkamrater att lära sig (inte Mackans fel). 

Så i större grad dyrka vissa spelare på vissa positioner, igen Mackan som exempel, han kanske ska vara YB enbart. Om man är första eller andraval spelar ingen större roll, utan det är där man kämpar. Nu har vi roterat runt för att få in de "bästa" i för stor grad. 

- Krav på närvaro. Detta dels för att man då kan träna taktiskt, men främst för att man då får en väsentligt bättre träning. Det är klart det ger mer för Felix att möta Foppa än Jocke (som är grym och den bästa människan jag känner) på en träning. 

- Självinsikt. Detta är egentligen inget som kommit genom andra, utan det är min intryck. Självinsikten är överlag rätt usel, är otroligt många som tycker man ska starta allt, medan man i mina ögon ganska långt ifrån sportsligt. För att sätta det på spetsen, så är det många som mer eller mindre tycker de ska prioriteras framför Felix, det är som att jag skulle be Adam kliva åt sidan för att jag ska stå. Alla är inte lika bra på fotboll, det är helt okej! Då får man antigen göra ett jävla jobb och förtjäna minuter genom det, eller acceptera att andra går före. Lipande och gnäll funkar rätt dåligt. 

Som det ser ut nu, så kommer vi köra på med 2 träningar året om. Möjligen att vi lägger in en fysträning frivillig på försäsong men överlag är det där folk vill ligga. 

Många ord, tankar och helt säkert rörigt detta. Men överlag är det mycket som är bra, men samtidigt ganska tydligt vad som behöver bli bättre om vi ska ta ett ytterligare steg. 

Så får ni och vi som förening komma överens om en väg vidare, personligen kör jag gärna på som spelande coach, om ni vill ha mig. Men det kräver också att vi höjer nivån, att lägga tid på att planera träning för 8 pers, det är rätt meningslöst ärligt talat, då har jag barn och annat som kan få den tiden. 

Allt i allt, en helt okej säsong, där vi haft extremt mycket stolpe ut. Både bildligt och sportsligt, men igen, man förtjänar tur. Det har vi kanske inte förtjänat allihop? 

Har man egna tankar, funderingar, ideer, inte håller med eller vad som, tveka inte att höra av er. Jag är må hända ganska hård ibland, men jag tar aldrig kritik eller ideer negativt, det är 100% positivt. Sen kanske jag inte håller med, men det är en annan sak :) 

Kommentera gärna, kör gärna en diskussion vad ni tycker varit bra, eller kunde varit bättre. Kanske alla kan ge sitt bästa minne från säsongen? 

Jag börjar nedan i kommentarsfältet. 

//Rino