Ola Johansson är ny ungdomsansvarig i IFK Skövde FK

Till sin hjälp kommer Ola att ha Martin Brodin

Kan du berätta lite om din fotbollsbakgrund?

Absolut! Min fotbollsresa började redan som 5-åring med Lödde IF nere i Skåne, som var min moderklubb. Under skolåren flyttade jag en del, vilket innebar att jag hann representera flera olika klubbar. Jag var en helt okej spelare, men utan att sticka ut på något särskilt sätt. För mig handlade fotbollen mer om glädjen och kamratskapet än om en strävan att bli proffs. Större delen av min seniorkarriär var på ganska låg nivå – jag spelade helt enkelt för att jag tyckte att fotboll var fantastiskt roligt. Jag avslutade min aktiva "karriär" (om man nu kan kalla det för en karriär) när jag fyllde 41, eftersom mina ljumskar till slut satte stopp för vidare spel. Tränarbanan var egentligen inget jag planerat, utan jag blev lurad in på den av en tidigare kollega. Han behövde en tränare till ett tjejlag i klubben där hans dotter spelade och tolkade tydligen något jag sagt som att jag anmälde mig som frivillig. En dag i början av mars 2002 kom han in på mitt kontor och meddelade kort att "vi börjar träna på tisdag nästa vecka". Jag stod som ett frågetecken. Veckan därpå stod jag på en grusplan i Sundsvall, i -8 grader och iförd kortbyxor, tillsammans med 12 förväntansfulla tjejer. Jag hade ingen erfarenhet som tränare och knappt någon erfarenhet av barn heller, men där och då började en fantastisk resa. Sedan dess har jag haft möjlighet att träna allt från tjejlag och juniorlag för killar till damlag i division 2 samt varit assisterande tränare för ett herrlag i division 2. Att jag slutligen hamnade i Skövde KIK kan jag tacka min brorsdotter för – hon spelar i F2012-laget, som jag nu är huvudtränare för.

Vad ser du mest fram emot i din nya position som ungdomsansvarig i vår förening?

Åh, det är så mycket jag ser fram emot! Framför allt längtar jag efter att se gräset bli grönt och att säsongen ska dra igång. Jag ser också verkligen fram emot att få möjlighet att lära känna alla tränare, dela erfarenheter med dem och stötta dem i deras arbete. Tillsammans kan vi hjälpa våra spelare i klubben att utvecklas, bli ännu bättre och ha ännu roligare med sin fotboll. Det ska bli otroligt spännande och är dessutom en lite ny utmaning för mig.

Vilka är dina främsta mål och visioner för ungdomsverksamheten här?

Mitt främsta mål är att vara närvarande och stötta den redan fina verksamheten och dess ledare. Jag vill bidra till att föreningen hittar kreativa lösningar för att utveckla det arbete som redan pågår. Som ledare ser jag mig själv som en feelgood-person, och jag vill gärna arbeta för att stärka klubbkänslan och stoltheten i att representera våra klubbar.

Samtidigt ser jag det som viktigt att föra en dialog med övriga klubbar i kommunen och hitta former för samarbete som gynnar alla.

Hur planerar du att arbeta för att utveckla våra unga spelare både på och utanför planen?
Jag har lite tankar här som jag vill fila på lite mer först innan jag säger så mycket.

Vad tycker du är det viktigaste för att skapa en positiv och inkluderande miljö för våra ungdomar?
Utan tvekan engagerade och positiva ledare, vilket vi har många av. Samtidigt så är min känsla att det förväntas att tränare/ledare sköter precis allt och förståelsen för hur mycket tid våra ledare lägger ner underskattas nog rejält på många håll.

Har du några särskilda projekt eller initiativ som du vill genomföra under ditt första år?

Mitt första steg är att arrangera en ledarträff där jag kan lyssna in på behoven och ta del av de andra ledarnas tankar. Det känns viktigt att först höra från de som känner sina lag bäst och som är med och bygger våra klubbar. Jag vill lära mig av deras erfarenheter och få en tydlig bild av vad de behöver för att vi tillsammans ska kunna utvecklas och bli ännu bättre.

Personligen hoppas jag också att vi kan skapa en mer regelbunden kontakt mellan ledarna. Just nu känner jag knappt några ledare utanför mitt eget lag, och jag är övertygad om att vi har mycket att lära av varandra.

Hur ser du på samarbetet med tränare, föräldrar och andra intressenter i föreningen?
Det är en väldigt viktig punkt. Om man frågar spelarna hur viktigt det är att föräldrarna kommer och tittar eller engagerar sig i deras idrott, brukar svaret vara att de tycker det är jättekul. Tyvärr är min känsla ibland att fotbollsträningar hanteras lite som "barnvakt" – att föräldrar lämnar sina barn och hämtar dem när träningen är slut.

Jag önskar att fler föräldrar förstod hur mycket arbete, energi och tid våra tränare lägger ner på deras barn, helt ideellt dessutom. Själv har jag inga egna barn, så kanske generaliserar jag lite, men jag tror att många har märkt att föräldraengagemanget gradvis minskar. Det varierar förstås mellan olika lag, men samtidigt ökar förväntningarna på tränare och ledare allt mer.

Vad anser du är de största utmaningarna inom ungdomsfotboll idag, och hur planerar du att tackla dem?

En av de största utmaningarna, som jag ser det, är elitsatsningen. Inom många idrotter finns det en förväntan att barn och ungdomar ska träna året runt, ofta 4–5 dagar i veckan, för att få vara med. All forskning visar dock på vikten av mångsidighet – att hålla på med olika idrotter och aktiviteter så länge som möjligt gynnar barn och ungdomar både fysiskt och mentalt.

Hos oss tycker jag att samarbetet med andra idrotter fungerar relativt bra, men detta kan vara en större utmaning i större städer och är kanske vanligare bland killar än tjejer. Dialog och samsyn mellan föreningar är helt avgörande, och jag hoppas och tror att vi kan föregå med gott exempel. I mitt lag har vi till exempel en väldigt bra dialog med handbollen, och det samarbetet fungerar kanonbra. Jag tror verkligen att kommunikation och samarbete löser många problem.

Jag är också en stark förespråkare för tanken att så många som möjligt ska spela så länge som möjligt. Man ska ha klart för sig hur otroligt litet nålsögat är för att bli elitspelare eller proffs inom någon sport. När man frågar de som faktiskt nått dit vad som varit avgörande för deras framgång, svarar nästan alla att variationen i träning och att ha hållit på med olika sporter och aktiviteter spelat en viktig roll. Och det viktigaste av allt – att ha kul. Det är något jag verkligen tror på!

Kan du dela med dig av ett minnesvärt ögonblick från din tidigare erfarenhet inom ungdomsfotboll?

Oj, det finns många! Men hela den sista säsongen jag tränade mitt första lag var helt fantastisk. Det var ett kvarterslag i Sundsvall med en sådan otrolig sammanhållning och gemenskap att laget nästan blev som ett självspelande piano. Vi förlorade inte en enda match under hela säsongen och krönte det hela genom att slå vår värsta konkurrent i DM-finalen med 2–1. Ett av våra spelare skruvade in båda målen direkt på hörna – ett från vänster och ett från höger.

Efter finalen ville killarna i distriktets bästa lag möta oss i en träningsmatch, men deras tränare vägrade. Han var rädd att hans spelare skulle bli förnedrade och tappa motivationen att fortsätta med fotboll.

Så sent som förra året träffade jag en av mina gamla spelare från det laget. Hon presenterade mig för sin man med orden: "Här är han som lärt mig allt jag kan om fotboll!" Det värmde rejält att höra, särskilt från någon som vann skytteligan i division 1 innan hon tyvärr tvingades avsluta sin karriär på grund av en knäskada.

Vad vill du att våra medlemmar och supportrar ska veta om dig och ditt arbete?
Att man är alltid välkommen att höra av sig eller komma fram och prata med mig. Jag lär dyka upp på en hel del träningar och matcher under året så var inte blyga. Fotboll är mitt liv och jag ska göra mitt bästa för att finnas där när jag behövs. Vill ni prata mer fotboll så pratar jag mer än gärna Liverpool.. YNWA!

Till sitt stöd kommer Ola att ha Martin Brodin

Vi önskar Ola och Martin välkomna