Referat 2015

Julmötet den 9 december 2015

Upp genom luften bort över havet,

så valde överste (ret.) Jan-Åke (Jåke) Berg att namnge sitt underhållande kåseri om sitt liv i försvarets tjänst. I sin beskrivning av vägen till spaningsflygare, från uttagning till flygskolan till placering som spaningsförare på förband, sparades inte på roande såväl bildliga som med bild beskrivna inslag. Berg har mer än 1000 flygtimmar på S29E (Tunnan) och närmare 500 flygtimmar på S35E (Draken). Den förhållandevis långa perioden som flygförare i olika befattningar på flottilj avbröts så småningom när Jåke kallades till Stockholm för tjänstgöring på Militärhögskolan och Försvarsstaben.

I befattningen som ÖB adjutant, med ”nödvändig” inskolning på SK60, gavs flera tillfällen att se och besöka andra länder t ex Sovjetunionen och Kina. Så småningom fick Jåke även jobbet som informationschef på Försvarsstaben, under en nog så pressande tid då den inföll under de stora ubåtsjakterna på 80-talet.

Efter chefsskap på Tolkskolan, kom utnämningen som försvarsattaché i Warszawa med sidoackreditering i Moskva. Ett annorlunda liv, nu i ett jobb där också hustru Margareta förutsattes aktivt medverka. Verksamhetens varierande innehåll i stort och smått exemplifierades på olika sätt bl a med svårigheterna att få tag på livsmedel till förväntad representation. Jåke uttryckte sig också medkännande om vissa enskilda utländska kollegors situation, t ex Sovjets och Jugoslaviens attachéer, med tanke på den osäkra framtid de hade att möta efter Berlinmurens fall. För Jan-Åke Berg var framtiden dock säkrad, eftersom han fick avsluta sin karriär som chef för Flygvapnets Uppsalaskolor.

Stort tack till Jan-Åke och hustru Margareta för denna personliga och intressanta inblick i hur en flygvapenofficers omväxlande karriär kom att se ut under förra seklets.

Efter Jåkes kåseri fick vi ta del av Militärsällskapets dignande julbord med allt som skall finnas och mycket gott.

Den 18 november 2015

Attackflygare under kalla kriget

Under den rubriken berättade överste 1 (ret.) Göran Tode om sitt liv som attackflygare i Flygvapnet och om den tid attackflyget hade att verka i, en tid klart annorlunda en den tid vi har idag. De dramatiska händelser som skedde efter 2.världskrigets slut till Berlinmurens fall gav de, många gånger tuffa, förutsättningar som gällde för att lösa försvarets inklusive attackflygets uppgifter.

Göran Tode beskrev sin väg i attacksystemet med den balans som krävs för att pendla mellan allvaret i de misstag som gjordes och de rätt komiska ageranden som också förekom. Han beskrev också att vägen framåt hela tiden innebar utvecklingsinsatser med förbättringar som t ex nytt ledarskap, förändrad rekrytering och utbildning, ny teknik och inte minst ett förändrat säkerhetstänkande. Beslutet om att behålla E1 som en samlad eskader var också till fördel för attackflygets förväntade och genomförda insatser. Ett viktigt resultat av de sammanlagda åtgärderna var den starkt minskade haverifrekvensen.  Här drog Tode paralleller med trafikdöden i Sverige, där fortlöpande åtgärder av liknande slag kraftigt minskat antalet omkomna.

Vid frågestunden tog Tode upp boken Haveriet av Ulf Eneroth, där denne, enligt Todes uppfattning, gav en för förenklad bild av den annorlunda tid och de krav som då gällde. Den livliga debatt som följde med både instämmande, förklarande och delvis avvikande uppfattningar visade tydligt att kalla krigets verklighet och dess påverkan på olika verksamheter ännu inte är slutdiskuterad. Vid (och efter) avtackningen visade åhörarna Tode sin stora uppskattning för att ämnet som sådant kom upp och att det blev tillfälle för belysning av dessa, ofta svåra, frågor.

Den 21 oktober 2015

Kvällens huvudtalare var övlt Martin Anderberg, Hkv ledningsstab, Förmågeinriktning rymd. Han kommer senast från FV utvecklingsenhet, Ledning i Uppsala. Han talade över ämnet:

Flygvapnets inriktning inom rymdverksamhet

Martin Anderberg fastslog inledningsvis att rymden är till för alla och saknar därför stats- och nationsgränser. Det finns heller inga globala avtal gällande användningen av rymden utom en överenskommelse från 1969 som förbjuder förekomst av atomvapen. Försvarsmakten har en särskild avdelning som följer utvecklingen i rymden och samarbetar även med västländerna när det gäller utveckling av rymdbaserade system för militär användning.

Satelliter. Ett antal satelliter cirkulerar i sina banor runt jorden och sedan 1957 har 7000 skickats upp varav 3000 har tjänat ut eller förintats i atmosfären dock är fortfarande 1000 verksamma och nya skickas upp. När antalet ökar, ökar också behovet av nya frekvenser som inte får ligga så nära andra att andra störs ut.

Användning. Satelliter används i huvudsak för kommunikation (tele, data), spaning, observation, positionsbestämning (GPS), vädervarning, forskning m.m.

Ett problem som blir alltmer påtagligt är allt ”rymdskrot” (förbrukade satelliter eller delar av dessa) som flyger omkring i rymden. Vid uppskjutning av nya eller då rymdfärjor skjuts upp till en rymdstation måste hänsyn tas till områden med rymdskrot. Det har hänt att färjor träffats med betydande skador som följd. Man skall ha i minnet att det f.n. finns 500 000 skrotdelar i cirkulation och dessa rör sig med en hastighet av 30 000 km/tim. Skrotdelarna kolliderar även med varandra och slås då sönder i flera mindre delar varför antalet ökar hela tiden.

En framtida målsättning måste vara att den som sänder upp en satellit svarar för att den tas tillbaka från rymden och oskadliggörs när dess tid i funktion är över. Man forskar även i metoder att ta ner skrot.

Militär satellitanvändning: Utöver stormakterna, USA, Kina, Ryssland har även andra nationer däribland Sverige börjat intressera sig för utveckling och användning av satelliter. Från militär synvinkel kan satellitbaserad info ge ledningsövertag och precisionsbestämning vid planering av och verkan av vissa militära företag.

Militära satelliter kan utgöra ett hot mot de civila rymdsystemen genom sin förmåga kunna störa ut såväl satteliter som känsliga markstationer även möjligheten att skjuta upp s.k. attacksatelliter med kapacitet att förstöra andra satelliter utgör ett allvarligt hot.

Utveckling: Inget tyder på att rymden skulle delas upp mellan olika stater utan alla inblandade verkar vilja bevara rymden som en gränsöverskridande resursdomän som fritt får användas för övervakning av nära jorden objekt, militära lägesbilder över krisområden och fortsättningsvis även de pågående civila verksamheterna. En nyhet som kommer är troligen rymdturism.

De satteliter som skjutits upp har i huvudsak skett av nationella eller statliga institutioner, men på senare tid har kommersiella spanings- och kommunikationssatelliter blivit mer och mer vanliga och kommer förmodligen att öka i framtiden.

Uppskjutning av satelliter är mycket kostsamt och inom rymdverksamheten försöker man därför samordna sina uppskjutningar och på så sätt få med flera satelliter på samma bärraket. För att åstadkomma detta tillverkas s.k. nanosatelliter med en max. vikt på 10 kg och som efter uppnådd höjd kan styras ut i sina resp. banor. Man ser även en utveckling mot mindre bärraketer för enstaka nanosatelliter. Dessutom forskas även inom området miljövänligare bränslen.

Föreläsaren avslutade därmed sitt anförande och erhöll av vår ordförande present och ett års medlemskap i sällskapet samt varma applåder av mötesdeltagarna.

Den 17 september 2015

civ ing Knut Övrebö, Saab,: ”Deltavingens historia och aerodynamik”.

Denna kväll var ca 35 åhörare ur FSS samlade för att lyssna till civ ing Knut Övrebö. Knut är aktiv och verksam som aerodynamikchef för Gripens framtida utveckling avseende vinge och aerodynamik, vid Saab Aeronautics i Linköping. Knut har under många år arbetat med Gripens vingutformning och aerodynamik och är i dag en av landets främsta kännare avseende deltavingars aerodynamiska utformningar.

I dag fokuseras utvecklingsarbetet vid Saab till stor del på Gripens vingutformning och aerodynamiska utmaningar år 2040 och bortåt i tiden.

Knut inledde föredraget med att presentera en historisk exposé till hur deltavingen växte fram och vilka fördelar den ger i jämförelse med en traditionell vinge. Fördelarna är särskilt att stridsflygplan kan  konstrueras att få god manöverförmåga vid höga anfallsvinklar och samtidigt lågt luftmotstånd vid låga.

Därefter gav Knut en teknisk bakgrund och redogjorde för aerodynamiska grunder, virvlar och lyftkraft. Som goda exempel på flygplan som har byggts och försetts med deltavingekonfigurationer nämndes; Mirage 3, F4D, 2000 och SR71 och F117.

SAAB var tidigt ute och utvecklade Draken med dubbeldeltavingen och Viggen som försågs med nosvinge (canardvinge) i kombination med deltavinge. Andra exempel på denna konfiguration är Gripen, Eurofighter och Rafale.

Andra typiska vingkonfigurationer som historiskt har förekommit är kombinationen av en deltavinge och stjärtdeltavinge (stabilisator), såsom t ex F15, Joint Strike Fighter och F14.

Avslutningsvis diskuterade Knut olika framtida vingkonfigurationer. Ett troligt utvecklingsspår är att ytterligare utveckla sk ”strakes” i kombination med en svept vinge. ”Strakes” eller det Boeing kallar för ”Chines” är små ”vingar” som placeras på olika ställen på ett flygplansskrov i syfte att ändra luftströmmen vid flygning med höga anfallsvinklar.

Kvällens föredrag avslutades med att ordföranden för FSS, Hans Bjernby, varmt tackade kvällens föredragshållare och överlämnade sedvanliga gåvor.

Årsmöte den 6 maj 2015-09-21

Flygarsällskapets årsmöte genomfördes på f.d. F18 Tullinge i lokalerna i f.d. STRILS byggnad 100.

Paret Hesselgren har förvärvat byggnaden, som renoverats och byggts om till företagshotell, konferenslokal med tillhörande café och fullt modern biograf med det passande namnet Sländan. Alltfler föreningar utnyttjar de trevliga och prisvärda lokalerna, däribland F18 Kamratförening.

Årsmötet avhölls med sedvanlig agenda och beslutade bl a om oförändrad årsavgift om 170:- för år 2016. Styrelsen kom att behållas oförändrad efter omval av berörda ledamöter.

Efter årsmötet berättade Gunnar Persson, ordförande för F18 kamratförening, om flottiljens historia, byggnationerna på platsen som numera kallas Rikstens friluftsstad samt om kamratföreningens olika engagemang. Därefter visades några filmer som beskrev flygvapnets snabba och kvalitativa utveckling från det minst sagt svaga läget vid krigsutbrottet 1939 till dagens avancerade system med JAS som vapenbärare i världsklass.

Kvällen avslutades med en gemytlig samvaro kring den gemensamma middagen.

Den 25 mars 2015

Övlt Anders Segerby, i dag Chef för A5 vid FTS i HKV höll ett mycket informativt och uppskattat föredrag vid Flygarsällskapets marsmöte .

JAS 39 Gripen deltagande i luftförsvarsövningen “Red Flag” i USA, Nellis Air Force Base , Nevada, 2013.

För tredje gången på sju år medverkade det Svenska Flygvapnet med JAS 39 Gripen i en Red Flag-övning i USA. Under två intensiva veckor i slutet av januari 2013 genomfördes komplexa stridsoperationer under den multinationella övningen Red Flag 13-2, där omkring 120 flygplan och 2 700 män och kvinnor från fem olika nationer deltog. Svenska Flygvapnet deltog med 8 JAS 39C Gripen.

Sverige är ett av omkring 30 länder som har deltagit i Red Flag-övningar sedan det avancerade utbildningsprogrammet skapades 1975. Dessutom är Sverige den hittills enda medlemmen i NATO-programmet Partnerskap För Fred (PFF), som har deltagit med en operativ stridsflygdivision i en Red Flag-övning.

De första svenska deltagarna anlände till övningen redan den 12 januari. Den 17-20 januari inleddes den första fasen i övningen med att upprätta förbandet och genomföra s.k. familiarization flights, där de deltagande piloterna bland annat fick bekanta sig med övningsområdet, procedurer i amerikanskt luftrum och flygningar till och från basen. På så sätt kunde piloterna i högre grad fokusera på övningsmomenten under den mer intensiva övningsfasen.

Övningens flygdel genomfördes 2013-01-21—02-01 och utgick från Nellis Air Force Base, Nevada. Deltagande nationer var utöver USA: Sverige, Nederländerna, Singapore och Förenade Arabemiraten. Dessutom besöktes övningen av observatörer från andra nationer, bland annat Brasilien.

Svenska Flygvapnet deltog med 8 JAS 39 C Gripen och personal från flygflottilj F 17 i Ronneby.

Det var första gången som ett krigsförband från det svenska flygvapnet deltog i en Red Flag- övning. Vid tidigare Red Flag-övningar har Flygvapnet deltagit med förband sammansatta av deltagare från hela Flygvapnet. Den svenska kontingenten på 112 personer leddes av överstelöjtnant Anders Segerby som till vardags var flygchef på F 17 i Ronneby.

Förutom själva övningen var planering och genomförandet av ombaseringen av flygplanen till och från USA, ett särskilt övningsmoment i sig. Förbandet valde en sydlig flygroute via Azorerna och genomförde ombaseringen med hjälp av inhyrda lufttankningsresurser, KC-10, och transportflygplan AN-124.

Deltagandet i Red Flag övningarna har resulterat i att Svenska Flygvapnet ytterligare utvecklat den interoperativa förmågan. Övningen har väsentligt bidragit till att öka förmågan för det Svenska Flygvapnet att bekämpa en modern fiende i en mycket komplex strids miljö.

Deltagande i Red Flag-övningar är mycket värdefullt för det Svenska Flygvapnet. För närvarande finns ingen ny inbjudan från USA att deltaga i kommande Red Flag-övningar. Det är emellertid en förhoppning att Svenska Flygvapnet inom kort skall få en inbjudan att deltaga i kommande Red Flag-övningar i USA.

Vi alla som närvarnde vid övlt Anders Segerby`s föredrag för FlygaSällskapet vill tacka för ett utomordentligt trevligt och informativt föredrag. Det är med stolthet vi kan konstatera att det Svenska Flygvapnet är en mycket kompetent, internationell samarbetspartner med kunskaper och förmågor i högsta klass.

Den 25 februari 2015

Frivilliga i Flygvapnet idag-finns de? Den frågan fick ett klart och jakande svar då FVRF:s generalsekreterare, brig gen (ret.) Ossi Koukkula informerade Sällskapets medlemmar i ett intressant och belysande föredrag om frivilligrörelserna i allmänhet och flygvapenföreningarna i synnerhet

Koukkula redovisade att det visserligen skett en kraftig men logisk nedgång av antalet medlemmar, från toppårens ca 12 000 medlemmar till dagens 4 300, eftersom flottiljer lagts ned, värnpliktssystemet lagts i malpåse och behoven av frivilliga i krigsorganisationen radikalt minskats. Nu pågår det dock diverse omtag i spåren av en pågående omprioritering till hemmaförsvarets fördel och flera förändringar är på väg till gagn för en gynnsam utveckling av de frivilligas insats i försvaret och flygvapnet. Vinden har vänt!

För FVRF:s del har det också tillkommit fler uppgifter t ex ett vidgat ansvar för ledarskapsutbildningen avseende alla frivilligorganisationer och utbildning av markförsvarsförband (jfr flygbasjägare). Den prioriterade och lyckade satsningen på ungdomsverksamheten är en annan verksamhet som ger stort hopp om viktiga bidrag till rekryteringen av soldater och befäl till Försvarsmakten/Flygvapnet. Koukkulas levande och fokuserade framställning tydliggjorde väl hans engagemang för uppdraget.

Sammantaget gavs en mycket positiv bild av dagens frivilligverksamhet, om än behäftade med stora

utmaningar. De frivilligas roll och nytta för samhället och dess försvar är av stor vikt idag och med pågående omvärldsförändringar blir den utan tvivel allt större.

Den 28 januari 2015

Mj Jan Närlinge talade över ämnet ”Boeing Company – flygmarknaden och miljön”.

Jan beskrev hur världens största aerospacebolag agerar i marknaden. Han har rik erfarenhet på området eftersom han 2005–2011 var chef för Boeing i Nordeuropa.

Jan Närlinges flygarkarriär började 1972 som pilot i flygvapnet och provflygare på FMV. Som ansvarig för styrsystem och flygegenskaper var Jan influgen på de flesta av flygvapnets stridsflygplan. Åren 1978–79 fick Jan möjlighet att flyga i USNTP. Där flyga A-4 Skyhawk, A-7 Corsair, T-2 Buckeye och T-38 Talon.

Tillbaka i Sverige gick Jan på Militärhögskolan och från 1983 till 1993 var han vd för flygbolaget Heliflyg.

Efter ett år på statens haverikommission blev Jan Närlinge 1994 vice VD på Saab och chef för flyg- och systemutprovningen. Efter flera år som ansvarig för utformning av de industriåtaganden som krävs för en affär, så fick han i slutet av 1990-talet hela exportansvaret för Gripen som VD och ordförande i det samarbetsbolag som Saab bildat med engelska BAE Systems.

År 2005 blev så Jan Närlinge vice VD i Boeing, som chef för tillverkarens europamarknad med basering i Amsterdam. Siffrorna är imponerande när det gäller Boeing. Företaget har mer än 168 000 anställda i 150 länder. Boeing är uppdelat i affärsområdena Commercial Airplanes och Defense, Space & Security.

Jan berättade vidare om trafikflygplanen Boeing 747-8 och 787 Dreamliner och 737 MAX. Vid analyserna för framtiden berörde Jan det amerikanska skolflygplansprojektet T-X, där ett samarbete mellan Boeing och Saab är en av de konkurrerande konstellationerna.

Sedan 2011 verkar Jan Närlinge som konsult och styrelseledamot. Hans föredrag vittnar om en lång och gedigen erfarenhet på toppen av flygbranschen, såväl internationellt som inom Sverige.