Lyckad omprogrammering i paus

Systemfel! Bristande kontakt. Error. Reboot. Grumligt i signalsubstanserna.

Den successivt mer väloljade lagmaskinen Borlänge Bandy trasslade till sig påtagligt i första halvlek mot Heros på fredagskvällen. Allt ordnade ändå upp sig som bekant, det blev en klar seger med 6—1 efter en stark andra halvlek. Men ”meckades” rejält i pausen.

Portgången, inledningen av matchen, blev trång. Knepig. Motståndarna på Tunet chockstartade matchen och lyckades på något märkligt sätt få in bollen in hemmamålet efter bara en minut och i det första anfallet. Det blev i och för sig kvittering ca 10 minuter sedan, men felpassningarna var ändlösa, solokörningarna många och de slutade allt som oftast i att någon körde in i en ”hög” på 4–5 Herosspelare. Svårt att hitta öppningar. Puh…

Det suckades från ledarhåll, det suckades från delar av publiken. Ingen ordning, ingen kontroll på var medspelarna befann sig. Men, om minnesbilden stämmer, var det inga sura, förtvivlade miner. Sekunderna efter första halvlek skrinnade några spelare förbi och sa på väg till omklädningsrummet: ”nu ska vi sätta fart!”

Pausen och snacket mellan ledare och spelare verkade ha gjort underverk. Omprogrammering, skärpning, systematik och arbete (”Låt inte ett dåligt kapitel förstöra hela din historia” som det står i ett ordspråk). Pusselbitarna passade ihop igen.

Ensamma kunde före paus göra ganska lite. Tillsammans efter paus åstadkom Borlänge Bandy mycket. Då fanns med hjärta och hjärna med. Fem gjorda mål och noll insläppta.

Låt det fortsätta så mot serietvåan Karlsbyheden. Då hoppas vi, om ödet står oss bi, att det dyker upp en ny gubbe i lådan…