Efter sju sorger och åtta bedrövelser kom en efterlängtad poäng.

Och även om den satt långt inne, så var det helt rättvis.

Med bara minuter kvar av matchen mot Egnahem låg Anderstorp under med ett mål. Det såg med andra ord ut att bli ytterligare ett streck i kolumnen av förluster. Skillnaden var bara att medan de tidigare uppradade förlusterna varit helt logiska, även om Anderstorp gjort ett par riktigt bra matcher, så kändes det så fel att behöva inteckna ännu en nolla denna söndagskväll.

Matchen började i bra tempo, framför allt från Anderstorps håll. Det mesta av spelet var förlagt till Egnahems planhalva och även om chanserna inte duggade tätt i detta skede av matchen, så skapades det ändå en del. Och till slut kom också ledningsmålet.

Hugo la en långboll till Matheus som spelade bollen snett inåt bakåt till Sixten som var på rätt plats och satte bollen i mål.

Glädjen fastnade dock i halsen då Egnahem kvitterade i anfallet efter. Och så var det med den ledningen.

I andra perioden tycktes en del av hungern och kampviljan avta från Anderstorps sida och saken blev inte bättre av att Egnahem utnyttjade en frispark på mittplan genom att dra på den värsta projektilen som skådats norr om Bermudatriangeln. Bollen gick i mål och det var inte mycket annat att göra än att applådera. Även om det tog emot.

Före den extrainlagda vattenpausen mitt i andra perioden lyckades gästerna även spela sig fram till ett friläge och så stod det 1-3. Ridå?

Nej, för tusan. Här var det ingen ridå. Inte denna gång.

För även om det var ett och annat huvud som hängde lite väl långt ner, så var det trots allt bara två mål upp.

När Matheus fem minuter innan nästa paus tog vara på en hörnretur på absolut bästa sätt, så var det bara ett mål fram till kvittering. Och nu började Anderstorp rada upp chanser. Bollar sköts över mål, bollar sköts bredvid mål, bollar blockerades, bollar räddades, bollar ta mig tusan gick upp i rök. Nej, det där sista var inte riktigt sant, men ni förstår...

Som sagt, det kändes fel att behöva ta ännu en förlust, även om också gästerna skapade ett och annat läge på slutet. Men någon förlust behövde inte tas. För med fem minuter kvar av matchen kom kvitteringsmålet. Sixten och Carl hittade varandra vackert på mitten och Sixten hittade sedan Matheus som var på språng i djupled. Han sprang sig fri och lobbade vackert in bollen i mål.

Anderstorp kan därmed ta sommaruppehåll med en positiv känsla, även om nog flera av spelarna hade sett en seger som mer rättvist. Men vet ni vad? I så fall har de ett helt sommaruppehåll på sig att träna på egen hand för att bli oslagbara till höstens matcher. För då gäller det!

Till matchens lirare utsågs helt rätt Joel.

Anderstorps P09 förlorade sin andra raka match när IFK Värnamo kom på besök.

Och precis som i förlusten mot J-Södra senast, så var resultatet talande för matchen. Det blev till slut 1-10.

Det var inte mycket som stämde för Anderstorp i denna match. Vi ska inte gå in för mycket på detaljer, för det tjänar ingenting till, men vi kan konstatera att IFK Värnamo inte behövde förta sig för att besegra Anderstorp med 10-1.

Efter första perioden stod det 2-0 till gästerna och det var både rättvist och logiskt. IFK hade varit modigare, tuffare, bollsäkrare, rörligare...you name it.

När trean kom tidigt i andra perioden var hela upphovet till målet talande för hur matchen såg ut från Anderstorps sida. Tränaren Magnus Hartwigsson uttryckte det mycket träffsäkert.

"Vi tog nästan bollen i första läget. Sen tog vi den nästan i andra läget. Det var nästan, nästan, nästan hela vägen in i mål. Det räcker inte med nästan".

IFK hann med ytterligare ett mål innan hoppet växte hos hemmalaget. Sixten och Eric hittade ett fint samspel i ett anfallsförsök som resulterade i hörna. Hörnan ledde till en straff som Carl tog hand om på bästa sätt. 

Helt plötsligt såg det ut som att Anderstorp började tro på att de faktiskt kunde åstadkomma något. Halva matchen återstod och ett underläge med 1-4 går mycket väl att vända på på den tiden. Och resten av perioden såg det klart bättre ut.

Dessvärre släcktes hoppet tidigt i tredje perioden och bollarna började rulla in i Anderstorps mål på löpande band.

Mer finns egentligen inte att säga, än att det krävs rejäla uppryckningar på alla fronter om man ska kunna ta några fler poäng i denna serie. För detta var inte bra.

Till matchens bäste spelare utsågs Eric helt rättvist.

Någon svit av segrar blev det inte för P09.

Premiärsegern följdes upp med en förlust i seriens andra match.

Och sanningen att säga så var det helt rättvist.

Efter den fina säsongsinledningen med seger mot Hallby, hade snart sagt hela västra Småland hoppats på en ihållande trend. Och det såg sannerligen ut som att alla dessa önskningar och förhoppningar skulle infrias när Anderstorp gästade Jönköpings Södra på Jordbrovallen. För även om spelet darrade mer än önskvärt i början av matchen, så var effektiviteten i det närmaste felfri.

Båda lagen tycktes ha kommit överens om att spelet i väldigt stor utsträckning skulle förläggas på Anderstorps planhalva. Det hemmalaget dock inte hade räknat med var Anderstorps förmåga till snabba omställningar. Det kanske till och med var så att J-Södra hade missat detta i sin scouting, hur det nu är möjligt. Anderstorps omställningsspel är ju vida känt, så där har de lite att jobba på, de goda södraiterna.

Hur som helst dröjde det inte länge förrän vindsnabbe Matheus, sin vana trogen, flyttade fram spelet och hittade fram med en pass som Hugo inte gjorde några som helst misstag på.

När Ismail några minuter senare fick möjlighet att slå in bollen i öppet mål efter lite flipperspel runt J-Södras straffområde, såg det ut som att detta nog skulle bli en både vacker och trevlig eftermiddag för ett för dagen blåklätt Anderstorp.

Tyvärr var det inget blåställ i den bemärkelsen som hade klätts på Anderstorpskillarna, för som sagt var så darrade en del av spelet rejält och en 2-0-ledning i det läget var inte helt logisk. Eller rättare sagt så var det ganska ologiskt. För Jönköping hade det mesta av spelet, vann de flesta närkamperna, nådde högst på alla luftdueller och vips så kom även reduceringsmålet.

Men en ledning med 2-1 i första pausen smakade givetvis bra. Och med förmaningar från ledarna om att ligga betydligt tätare på motståndarna och försöka att göra något mer kreativt med bollen när vi har den, så skulle vi nog kunna göra något riktigt bra av detta.

Och dra mig baklänges i mormors gamla tofflor om vi inte lyckades med bedriften att utöka ledningen en gång till. Jojomän, så blev det. Matheus var åter på assisthumör och denna gång var det Abodi som stod för avslutet.

Men där var det tyvärr slut på det roliga. När domaren blåste för sidbyte efter halva matchen var ledningen 3-1. När han sedan blåste för andra periodpausen stod det 3-3. Och för att inte strö salt i såren på alla tusentals läsare (man vill ju inte orsaka en massdepression så här på vårkanten) vill jag inte gå in för mycket på hur det såg ut under matchens andra hälft. Inte mer än att krafterna tycktes tryta ordentligt i Anderstorp. Allt det som blev en aning bättre i början av andra perioden försvann och vi mer eller mindre lät Jönköping ro hem segern. 

När vi reducerade från 3-6 till 4-6 genom Matheus, på pass av Carl, så tändes ett litet hopp. Två mål till borde vi hinna med på de återstående tio minuterna. Men tyvärr var inte tiden den avgörande faktorn. Det var många andra saker som hade betydligt större inverkan på utgången.

Jönköping kunde till slut vinna med 8-4 och vi måste vara ärliga och säga att de var egentligen bättre på allt, så resultatet var helt rättvist.

Till matchens lirare för Anderstorp utsågs helt rättvist Calle, som matchen igenom kämpade och slet.

Uppskjuten premiär på Idrottsparken i P09 Nv 1 slutar med vinst för Anderstorps IF.