Första förlusten - efter tvåmålsledning

Någon svit av segrar blev det inte för P09.

Premiärsegern följdes upp med en förlust i seriens andra match.

Och sanningen att säga så var det helt rättvist.

Efter den fina säsongsinledningen med seger mot Hallby, hade snart sagt hela västra Småland hoppats på en ihållande trend. Och det såg sannerligen ut som att alla dessa önskningar och förhoppningar skulle infrias när Anderstorp gästade Jönköpings Södra på Jordbrovallen. För även om spelet darrade mer än önskvärt i början av matchen, så var effektiviteten i det närmaste felfri.

Båda lagen tycktes ha kommit överens om att spelet i väldigt stor utsträckning skulle förläggas på Anderstorps planhalva. Det hemmalaget dock inte hade räknat med var Anderstorps förmåga till snabba omställningar. Det kanske till och med var så att J-Södra hade missat detta i sin scouting, hur det nu är möjligt. Anderstorps omställningsspel är ju vida känt, så där har de lite att jobba på, de goda södraiterna.

Hur som helst dröjde det inte länge förrän vindsnabbe Matheus, sin vana trogen, flyttade fram spelet och hittade fram med en pass som Hugo inte gjorde några som helst misstag på.

När Ismail några minuter senare fick möjlighet att slå in bollen i öppet mål efter lite flipperspel runt J-Södras straffområde, såg det ut som att detta nog skulle bli en både vacker och trevlig eftermiddag för ett för dagen blåklätt Anderstorp.

Tyvärr var det inget blåställ i den bemärkelsen som hade klätts på Anderstorpskillarna, för som sagt var så darrade en del av spelet rejält och en 2-0-ledning i det läget var inte helt logisk. Eller rättare sagt så var det ganska ologiskt. För Jönköping hade det mesta av spelet, vann de flesta närkamperna, nådde högst på alla luftdueller och vips så kom även reduceringsmålet.

Men en ledning med 2-1 i första pausen smakade givetvis bra. Och med förmaningar från ledarna om att ligga betydligt tätare på motståndarna och försöka att göra något mer kreativt med bollen när vi har den, så skulle vi nog kunna göra något riktigt bra av detta.

Och dra mig baklänges i mormors gamla tofflor om vi inte lyckades med bedriften att utöka ledningen en gång till. Jojomän, så blev det. Matheus var åter på assisthumör och denna gång var det Abodi som stod för avslutet.

Men där var det tyvärr slut på det roliga. När domaren blåste för sidbyte efter halva matchen var ledningen 3-1. När han sedan blåste för andra periodpausen stod det 3-3. Och för att inte strö salt i såren på alla tusentals läsare (man vill ju inte orsaka en massdepression så här på vårkanten) vill jag inte gå in för mycket på hur det såg ut under matchens andra hälft. Inte mer än att krafterna tycktes tryta ordentligt i Anderstorp. Allt det som blev en aning bättre i början av andra perioden försvann och vi mer eller mindre lät Jönköping ro hem segern. 

När vi reducerade från 3-6 till 4-6 genom Matheus, på pass av Carl, så tändes ett litet hopp. Två mål till borde vi hinna med på de återstående tio minuterna. Men tyvärr var inte tiden den avgörande faktorn. Det var många andra saker som hade betydligt större inverkan på utgången.

Jönköping kunde till slut vinna med 8-4 och vi måste vara ärliga och säga att de var egentligen bättre på allt, så resultatet var helt rättvist.

Till matchens lirare för Anderstorp utsågs helt rättvist Calle, som matchen igenom kämpade och slet.