Premiärdags

Äntligen dags för årets absolut härligaste dag. 

Varje förbannat år så tar serierna slut, det efterföljande uppehållet är skönt, man reser iväg och njuter lite, när man är tillbaka och kör igång “håll igång träningen” sen känns det som att gå till en begravning varje gång, det är sååå långt till gräset, till glidtacklingarna och till matcherna som gör att hela ens kropp darrar och gör sig redo att återigen gå ut i krig. 

Även om man gör allt för att liva upp sig själv, gör en planering, motiverar spelarna, tränar 6-7 ggr i veckan, hittar roliga matcher som ändå kittlar så känns det som om man bara hankar sig fram från begravning till begravning varje helg som inte innebär krig. 

Jag älskar och då menar jag verkligen älskar att spela matcher där det gäller poäng och jag älskar att förbereda laget för det så jag ser tjusningen och nyttan i försäsongen men för er som inte sysslar med fotboll eller inte ser det så djupt! Tänk på den personen ni älskar mest i hela världen, personen som ni inte kan vara utan som hela er värld snurrar kring. Tänk då på att skiljas ifrån den varje år vid denna tidpunkt för att sedan förbereda sig i 6 månader för att få lov och träffa den igen och hälften av gångerna minst så får man en smäll när man träffas igen.
Nu är den dock här, dagen då man får träffa sin kärlek igen, dagen som kommer avslutas i eufori eller oändlig glädje för en kort stund. Den är äntligen här. 
Premiärdagen, dagen man längtat till i fem månader, bara en sista natt när jag skriver detta sen kör vi full fart framåt!

Tillsammans Vittsjö!!!