2 - 1

Peiman Pahlevan i en spänstuppvisning

VBK slog Bollstanäs på söndagseftermiddagen. En hyfsad genomkörare då VBK slog Bollstanäs efter visst bekymmer.

Ett mönsteranfall låg bakom VBK´s 1-0 där Agid, Peiman och slutligen Johan Larsson smällde in en vrist i bortre krysset.

Inomhusträningen i all ära men det syntes ganska tydligt att VBK inte var vana vid att slå passningar längre en 10 meter, Johan Larsson som såg oerhört ensam ut fick inte mycket uträttat i 1:a och därför var det ännu roligare att se att utav hans 4-5 bolltouch i första var det en av dessa som letade sig upp i motståndarkrysset.

Pierre Fondin ville ha mycket boll och spelade med stor pondus och rejält närkampspel mot Bollstanäs två mycket duktiga innerfältare. Micke Johansson som missat en del av försäsongen hade inte riktigt samma lycka och såg något otajmad ut. Mittlåset bestod av Erik Johansson och Anton Lindberg som båda stod för rätt säkra insatser.

1-1 kom inte särskilt långt efter VBK´s ledningsmål och hela sekvensen inleds med att Erlandsson slår en svår hemmåtpassning som i sin tur David försöker ta ner halvt felvänd i luften varpå Bollstanäs snabbt ställde om och passiviteten i VBK kunde inte utnyttjas på ett bättre sätt och 1-1 var ett faktum.

I paus bytte Kitten ut Erik Johansson mot Alexander Öhman och Esmer kom in istället för Micke Johansson. VBK hade likt första halvlek en kvart i andra då man spelade helt okej med fina kombinationer och en del nästan-chanser. Främst var det kombinationer mellan Peiman och David Svensson som var lyckosamma. Johan Larsson kom också mer in i spelet under denna del av matchen och var också ytterst nära att göra ytterligare ett mål.

Till sist kom ändå segermålet, just en David- Peiman kombination på högerkanten ledde till att Peiman mycket bra bröt in lång in i straffområdet från kanten och nere vid kortlinjen spelade in en boll som enkelt kunde stötas in i öppet mål. Rättvist. Efter målet tappade VBK spelet igen och Bollstanäs hade på tok för mycket boll. Men 2-1 stod sig matchen ut och det kändes aldrig riktigt farligt.

Ingen klang och jubel föreställning på IP alltså men en seger och äntligen fick vi spela fotboll utomhus.