Prova-på Triathlon - Genomfört!

Dagen då Triathlon förvandlades till en kamp mot vädrets makter!

I flera dagar har det varit strålande väder med värme i luften, och perfekta förutsättningar för att prova på sitt första triathlon. På måndagens MTB-träning lovade jag vitt och brett att bättre förutsättningar för att prova finns inte.

Det blev något helt annat…

Lyckligt ovetandes om det annalkande vädret åkte jag glad i hågen till Hökåsengropen för att förbereda inför prova-på-triathlon.

En halvtimme före start började det droppa lite, en kvart före start så duggade det, nu kom också åskan och blixtarna!

Vi samlade barnen för genomgång kl 18, då regnade det rejält, blixtarna och knallarna avlöste varandra på himlen.

Nu tilltog regnet och vi insåg att barnen måste få starta, då de stod och huttrade endast införda badkläder.

Sagt och gjort, vi tog med barnen till start, då öppnade sig himlen och vattnet bara forsade ner. Det var knappt att man hörde vad någon sa.

Klara, färdiga, gå och så var de iväg. Simmandes i vattnet, med regnet piskande uppifrån. När det var dags att kliva upp ur vattnet och växla till cykling kom haglet.

Jag hör ett barn ropa:  -”Haglet gör ont i huvudet”.

Jag hör mig själv svara:  –”Spring upp och ta på dig hjälmen så känns det inte, du ska cykla nu”.

En efter en kom barnen upp ur vattnet och växlade till cykling. Inga protester, inga sura miner, utan bara fullt fokus på att klara av sin första triathlon.

Regnet fortsatte att ösa ner och cykelbanan förvandlades till en fors. Där kämpade barnen sig framåt i decimeterdjupt vatten, med lera på hela kroppen och en vilja av stål.

Det kom 23 mm regn under de dryga 25 minuter som triathlonträningen pågick.

Nu tänkte jag, att snart kommer det någon som vill kliva av, men inte!

Barnen kommer in från cyklingen, letar upp sina löparskor som flyter runt i växlingsfållan, och ger sig ut på den avslutande orienteringen.

Kartorna hade sedan länge slukats av vattnet och nu gällde det för barnen att hitta kontrollerna, utan karta! Men inte ger de upp för det. En efter en kommer de i mål med ett lyckligt leende på läpparna efter att ha genomfört sin första triathlon.

Att triathlon är jobbigt, det vet jag. Men att under dessa förutsättningar genomföra sitt första triathlon! Vilka fantastiska barn, vilka enastående kämpar, vilka hjältar! Glöm inte att krama om dem och säga hur fantastiska de är!

Vi hade 54 barn som genomförde sin första triathlon. Ingen bröt och ingen bröt ihop!

Jag hade en ledsen kille i målområdet som valde att inte starta p.g.a. att det regnade så kraftigt. På stående fot lovade jag honom att självklart skall det bli ett nytt triathlon så att alla som vill får prova.

Men då tror jag att någon annan får bestämma datum och tid…

Tack alla!