103 träningar senare

Så var det över. Svårsmält. Efter en lång säsong med start 2 maj så går vi i mål 17 mars. 103 träningar och 26 matcher senare.

Efter en lång tid i Värnamo IK:s och innebandyns tjänst kan jag ärligt säga att jag aldrig jobbat med en mer engagerad och lyhörd grupp. Trots en brutalt tuff säsong har de vecka ut och in gnuggat på, vi har korrigerat och justerat men sällan dålig energi eller engagemang. De har kört på mangrant; måndag, onsdag och torsdag och sen match fredag. All respekt till det.

Men likväl räckte det inte. Ansvaret är mitt som tränare. Så är det och målsättningen nytt kontrakt uppfylldes inte. Bara att konstatera.

Varför? Är väl inte 100% färdig i min analys (finns säkert andra analyser på läktarn..) men ett par tydliga faktorer kan jag se:

• Vi tappade rutin och spets jmf med truppen 21/22. Vår unga trupp, snittade på dryga 19 år, var lite för tunn, på flera sätt, för årets stentuffa div 2.
• Filip Älverdals skada. En spelare gör förvisso inget lag men när Filip drog korsbandet i september tappade vi vår kapten, vår motor. Var oersättlig.
• För ojämna. Vi har blandat och gett. Vår lägstanivå för låg och har inträffat under vissa sekvenser i matcherna där vi har blivit brutalt straffade. Men också en högstanivå där vi visat att det finns mycket innebandy i denna trupp.
• Offensiven för trubbig. För få som levererat konstant.
• Stolpe ut. Så känns det. Och det har kostat.

Sammanfattningsvis bittert. Men en sluttabell ljuger inte. 19 poäng är för magert och bara att bryta ihop, komma igen. Och det kommer killarna att göra.

Men det blir utan undertecknad. Redan när jag åtog mig uppdraget så sa jag att det var ett år som gällde. Så att jag kliver av nu har inget med resultatet att göra. Det är dags. Behöver ladda om batteriet.

Avslutningsvis tack till er som stöttat oss denna säsong. Har varit guld värt, inte minst när det varit uppförsbacke. Särskilt tack till Rolf och Britt-Marie Hilding som t o m tog sig till platsen Gud glömde en fredagkväll i mars. Det värmde.